Detta antal motsvarar som av en händelse ungefär den invandring vi har idag, och som just nu leder till skattehöjningar, bostadsbrist, akut trångboddhet på landets asylboenden och politiska panikutspel om att bygga slumområden i form av modulbyggnader.
Sjöberg påpekar att invandringen inte bara leder till utgifter för staten och kommunerna, utan också till inkomster. Debatten om invandringen är, enligt honom, "alltför fokuserad på kostnader". Problemet är bara att Sjöberg och Arbetsförmedlingen begår det rakt motsatta misstaget. Deras kalkyl om behovet av 100 000 invandrare om året tar nämligen bara hänsyn till intäkter. Utgifterna väljer man att helt ignorera.
Sjöberg har såklart helt rätt i sak när han påpekar att invandringen medför såväl utgifter som intäkter. När det kommer till nettoeffekten är emellertid de ekonomer som räknat på saken eniga, invandringen kostar mycket pengar. Enligt regeringens tidigare utredare Jan Ekberg landar nettokostnaden på 1,5 till 2 procent av BNP. Enligt nationalekonomen Joakim Ruists beräkningar är summan lägre, men överstiger fortfarande 1 procent av BNP.
Sjöberg begår därmed inte bara exakt samma sorts fel som han själv beskyller andra för, han väljer också att ignorera den forskning som finns på området. Ännu mer intressant blir det då DN:s journalist Tove Nandorf för ovanlighetens skull faktiskt pressar honom lite över det faktum att han helt ignorerat utgiftssidan. Han tar då, såsom brukligt är i vår radikaliserade framtid, sin tillflykt till postmodernismen genom att svara med följande ord:
"Men jag tänker att Sverige behöver vara både en humanistisk nation med asylinvandring och samtidigt upprätthålla vår välfärd."
Även här befinner sig Sjöberg i öppen konflikt med nationalekonomerna. Assar Lindbeck, svensk nationalekonomis nestor, har vid upprepade tillfällen påtalat den inbyggda konflikt som finns mellan en långtgående välfärdsstat som den svenska och stor asylinvandring. I en mycket läsvärd intervju i Dagens Samhälle påpekar Lindbeck vad som i grund och botten är ganska uppenbart, nämligen att man förr eller senare måste välja mellan en invandring liknande den vi har idag och att "ge upp välfärdsstaten".
Sverige har inte bara den i särklass största per capita-invandringen av alla länder i EU och EFTA, vi har även lägst andel låglönejobb av samtliga EU-länder och därtill i-ländernas största sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda. Det är till stor del på grund av detta som den myndighet Sjöberg leder år efter år så fullständigt misslyckas med att utföra sitt tänkta uppdrag.
Som Arbetsförmedlingens generaldirektör borde Sjöberg givetvis känna till allt detta, vilket gör hans utspel väldigt anmärkningsvärt. Antingen är han genuint okunnig om hur den svenska arbetsmarknaden ser ut och därmed också totalt olämplig för sig jobb, eller så väljer han med berått mod att göra ett populistiskt utspel som visserligen kan få enorma konsekvenser för Sverige, men som han tror gynnar den egna karriären. Frågan är bara vilket av dessa två alternativ som är det mest skrämmande.
Läs även:
Anybody's Place, Johan Westerholm, Motpol
DN1, DN2, DN3, Sk1, Dag1, Dag2, SMP1, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ex8, Ex9, Ex10, Ex11, Ex12, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SR1
