Hans Folke ”Hasse” Alfredson är född 28 juni 1931 och fyller därmed åttiofyra i dag. Stort grattis Hans.
Hasse Alfredsson brukar karakteriseras som svensk komiker, filmskapare, författare och skådespelare. Han är dock så mycket mer. Exempelvis invandrarnas språklärare: Några månader efter att jag flyttade till Sverige, inhandlade jag en rad LP:er med utdrag ur Hasse och Tages revyer, allt ifrån ”Gröna Hund på Gröna Lund” från år 1962, genom ”Hålligång”, ”Gula Hund”, ”Lådan”, ”Spader Madame”, ”88 Öres-Revyn”, ”Glaset i örat”, ”Svea Hund på Göta Lejon” till ”Under Dubbelgöken” från år 1979, samt alla Lindeman-dialoger. Det är Hasse och Tage med vännerna Gösta Ekman, Lena Nyman, Monica Zetterlund, Tommy Körberg och Martin Ljung som lärde mig mitt nya landsmål.
Det var mycket roliga och samhällsrelevanta undervisningstimmar.
När jag exempelvis diskade – det svenskaste av alla invandrarjobb – lyssnade jag alltid på Hasse och Tage och anammade inte bara språket utan kulturen, sättet att tänka. (Hasse och Tage var naturligtvis inte de enda som lärde mig svenska - Strindberg, Bergman, Martinson, Rasmusson, Granath, Sandström har jag också mycket att tacka för, men Hasse och Tages texter kunde jag utantill.)
Det skulle inte förvåna mig alls om utfödingarna Özz Nûjen, Soran Ismail, Josef Fares, Zinat Pirzadeh, Athena Farrokhzad och Sean Banan berättade att de också är påverkade av Hasse och Tage, även om de dessa språkets kvicka mästare är yngre än jag och kanske inte ens var födda under Hasse och Tages storhetstid.
Hasse och Tages texter skulle med fördel kunna användas i svenskundervisningen. Både för infödingar och utfödingar.
Det är många år sedan som jag lyssnade på Hasse och Tage, dessa den meningsfulla humorns mästare, men jag är övertygad om, att dessa trettio, fyrtio, ja, till och med femtio år gamla texter fortfarande håller. Eftersom – och det är den sanna konstens paradox – även det tidsbundet politiska, håller tvärs över alla decennier. Liksom exempelvis Francisco de Goyas ”Exekutionen den tredje maj 1808”, Eugène Delacroixs ”Friheten på barrikaderna” och ”Blodbadet på Chios”, Georges Rouaults ”Vår Jeanne d’Arc”, Honoré Daumiers ”’Ni har ordet, min herre!’”, är tidlösa inte bara på grund av det mästerskap som är gjutet i dessa verk, utan i lika stor grad på grund av att dessa verk fortfarande strävar efter att förändra världen till det bättre.
Hans Alfredson fick Tage Danielsson-priset redan år 1987. Men även Tage Danielsson borde få Stiftelsen Linköpings kommuns pris till Tage Danielssons minne. Jag har för Jönköpings länsteaters räkning sammanställt ett minnesprogram med Tage Danielssons texter och jag vet att varje tanke som han skrivit eller framfört, är värt Tage Danielssons pris. Jag är övertygad om att Hasse håller med mig.
Än en gång grattis på födelsedagen Hans.
Vladimir Oravsky
