2015-09-01

Reinfeldt, boken och eftermälet

Häromveckan gjorde Fredrik Reinfeldt Facebookpremiär med ett inlägg som, rent stilistiskt, närmast får betecknas som naivistiskt. Enligt detta inlägg (som sedan dess följts av fler i samma anda) är syftet med Facebooksidan att "berätta om min fortsatta samhällsgärning och bjuda på lite inblick och bilder från mitt nya arbetsliv". Detta visade sig snart vara en omskrivning för att Reinfeldt ämnade göra PR för sin egen politiska självbiografi.

Idag och igår har detaljer från denna självbiografi börjat komma ut. Sverigedemokraternas uppgång under Reinfeldts regeringstid berodde till exempel inte på hans regerings kraftiga omläggning av asylpolitiken eller på att det monumentala integrationsfiaskot under denna regering fortsatte. Istället, analyserar Reinfeldt från sitt hem i asylrestriktiva Täby, är sverigedemokratiska väljare "avvikare" på landet som är "missnöjda med sitt eget liv och området de bor i".

Denna både närsynta och tämligen grunda analys har redan hunnit med att bli sågad. Sågad har därtill Reinfeldt blivit även av tidigare försvarsminister Mikael Odenberg. Enligt den senare är Reinfeldts beskrivning av bakgrunden till Odenbergs avgång så felaktig att Odenberg säger sig "undra[...] vilken planet Reinfeldt var på". Tvärtom var anledningen till avgången enligt Odenberg att Reinfeldt "inte visade något som helst ledarskap".

Så där fortsätter det. Man kan mellan raderna ana att Fredrik Reinfeldt själv anser att hans tid som statsminister präglades av statsmannaskap och att han själv kommer gå till historien som en landsfader. Vad som allt mer framstår som hans troliga eftermäle är emellertid någonting helt annat.

Bilden som framträder är den av en småsint statsminister med ett närmast patologiskt kontrollbehov som omgav sig med idel ja-sägare. En statsminister som klamrade sig fast vid grunda och felaktiga analyser, även när alla varningsklockor för länge sedan hade börjat ringa. En statsminister som, från sin plats djupt nere i en bunker, inte förmådde ta in vilka effekter de beslut han tog fick. En statsminister som i allt högre utsträckning började se sina egna väljare och potentiella väljare som fiender.

Reinfeldt hade mycket väl kunnat gå till historien som en borgerlighetens hjälte, som statsministern som bröt det socialdemokratiska maktmonopolet, fick ned arbetslösheten och kraftigt förbättrade den svenska ekonomin. I stället riskerar Reinfeldt att gå till historien som statsministern som, genom att ge det utopistiska Miljöpartiet ensamrätt på att diktera migrationspolitiken, gjorde Sverigedemokraterna till en kraft att räkna med.

Reinfeldt riskerar att gå till historien som statsministern som, just när han hade guldläge att åtgärda problemen på den svenska arbetsmarknaden, i stället omintetgjorde de framsteg som hade uppnåtts genom att introducerade vad hans adepter idag kallar för "det nya utanförskapet". Reinfeldt riskerar att gå till historien som statsministern som både sänkte sitt eget parti och bidrog till att förgifta det svenska debattklimatet.

Reinfeldt riskerar att gå till historien som statsministern som gjorde Sverige omöjligt att styra, just när behovet av ledarskap var som störst. Reinfeldt riskerar att gå till historien som statsministern som, genom grunda analyser och ett impulsivt och ogenomtänkt agerande, introducerade spänningar och problem som kommer att prägla Sverige för generationer framöver.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SR1