2015-11-05

Passiv-aggressiv signalpolitik

Idag förklarade Morgan Johansson (mannen som på pappret är justitieminister och inte migrationsminister, eftersom Stefan Löfven inte såg något behov av en sådan) att Sverige inte längre kan garantera asylsökande tak över huvudet.

Budskapet var emellertid dubbelt. Samtidigt som Johansson rekommenderar asylsökande att stanna kvar i Tyskland, förklarar han att regeringen inte kommer ta något initiativ för att införa gränskontroller. Den handlingsförlamade regeringen fortsätter insistera på att detta är en fråga för polisen.

Vad Morgan Johansson ägnade sig åt idag var signalpolitik. Inte en ärlig och rakryggad sådan, utan en feg, ryggradslös och passiv-aggressiv variant. Efter åratal av floskler, skönmålningar, direkta lögner och försäkran efter försäkran om att politikerna såväl vet vad de gör som har läget under kontroll, har de fjortisaktivistiska, megalomaniska och narcissistiska visionerna om Sverige som en "humanitär stormakt" till slut frontalkolliderat med verkligheten.

Det är emellertid orättvist att skylla detta endast på Morgan Johansson och regeringen Löfven. Det var regeringen Reinfeldt som släppte ut anden ur flaskan, när de gjorde upp med Miljöpartiet om en både extrem och häpnadsväckande kravlös migrationspolitik.

Under Reinfeldts tid som statsminister hann konsekvenserna av detta förvisso aldrig bli så extrema som idag. De var emellertid högst extrema redan då. När dessa konsekvenserna blev uppenbara för Reinfeldt bemötte han dem inte med ledarskap eller en omläggning av politiken, utan genom infantila tal om öppna hjärtan och, efter sin avgång, debila utläggningar om "oändliga fält och skogar".

Det är emellertid inte bara politiker som är skyldiga till att det blivit som det blivit. Tunga debattörer, närmast besatta av en vilja att markera avstånd gentemot Sverigedemokraterna, har valt att försöka ta ära och heder av alla som vägrat stämma in i hallelujakören. Inte sällan har de skönmålat och bagatelliserat utvecklingen med patetiska resonemang, djupt ovärdiga deras intellekt, i stil med att falafel är gott och att en extrem asylpolitik därför är någonting helt oproblematiskt.

Sedan valet har samhällsdebatten nyktrat till högst avsevärt, men detsamma kan inte sägas om politiken. Tvärtom, i takt med att regeringen visat sig fullständigt oförmögen att hantera situationen har upplevelsen av att Sverige befinner sig i fritt fall brett ut sig i rekordfart. Vad mer är, detta har, tvärtemot all vedertagen logik, inte resulterat i ett kraftigt ökat stöd för allianspartierna.

I stället framstår allianspartierna som företrädare för exakt samma sorts postmoderna och verklighetsfrånvända önsketänkande-utopism som regeringen representerar. Därtill tycks allianspartierna se den politiska utvecklingen som någonting bra.

Om regeringen Löfvens tid vid makten blir en katastrof för Sverige, tycks de resonera, ökar sannolikheten för att de vinner nästa val. Att opinionsmätning efter opinionsmätning visar på uselt väljarstöd tycks inte avskräcka dem från att fortsätta på den inslagna vägen.

Många samhällsdebattörer gör idag ett bra jobb, men överlag lyser de tunga kraven på förändring med sin frånvaro. Trycket på Löfven att göra sig av med det verklighetsfrånvända Miljöpartiet borde vara massivt, och detsamma gäller för trycket på Moderaterna och Socialdemokraterna att bilda en samlingsregering.

Så är emellertid inte fallet. I breda lager saknas krisinsikt, medierna skönmålar konsekvent läget och de fördjupande reportagen om konsekvenserna av vad som pågår lyser med sin frånvaro. Politikerna ges arbetsro när de missköter Sverige, trots att den inkompetens de visar prov på har antagit direkt absurda proportioner.

Det finns många debattörer, journalister, företagare och andra prominenta företrädare för civilsamhället som inser detta, men som väljer att ligga lågt. Det håller inte längre. Alla med en medial plattform har nu en skyldighet att sätta press på både regeringen och oppositionen, en plikt att ta bladet från munnen och använda sin ställning för att få till en förändring. Vi har helt enkelt inte råd att fortsätta som vi har gjort. Vad som ligger i vågskålen är Sveriges framtid.

Läs även:
Motpol, Den sjätte mannen
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4

5 kommentarer:

  1. Det kulturmarxistiska ligger till grund för mycket av detta: individer kan aldrig åstadkomma någonting, de är hjälplösa offer som bara kan reagera på vad någon starkare gör.
    Vem som är starkare här vete sjutton. Kanske är det invandrarströmmen? "Miljoner flyktingar kan inte ha fel, självklart måste de få komma till Sverige."

    SvaraRadera
  2. Hej,

    Kom ihåg att siffrorna talar om asylsökande, inte antalet personer som passerat gränsen. Det finns uppgifter om "svinn" på 20-50%, var dessa är vet man inte... Men dom har ju som "papperslösa" en mängd rättigheter såsom sjukvård som inte kan anstå och skola för sin barn.

    Det känns som jag är statist ien en gigantisk installation.

    Kapten Kula

    SvaraRadera
  3. Jag lägger största skulden på media faktiskt, det är de som håller i taktpinnen, politikerna vågar inte göra något av rädsla för drev. Om nån skulle försöka säga att vi inte klarar det här ekonomiskt längre, så får de genast mothugg i form av ex. ett dött barn på en strand. Vem kan vinna en sån diskussion? Mediernas uppgift verkar bara handla om att kräva mer pengar till särskilt ömmande fall, problemet är att det komma 1500 sådana stackare om dagen just nu. Men om man inte lyckats ta sig ur "the Matrix" så förstår man inte vad som händer, det var inte msm som gjorde att jag svalde pillret, utan bloggar som ex din kära fnord. Nu ser jag vansinnet, och häpnar varje dag.
    Mvh
    Pellafant

    SvaraRadera
  4. Klockrent, Fnordspotter!

    SvaraRadera
  5. Du skriver inget om SD, Spotter, men det är anmärkningsvärt att inte heller deras väljarstöd och förtroende ökar längre. Kanske var det fel att sätta sin lit till dem, inte för deras bakgrund utan för deras oförmåga att utveckla en konstruktiv politik. Jag önskat att Jimmy Åkesson lämnade ordförandeskapet (men fortsatte i ledningen).

    Men hur ska det gå för Sverige? Vårt öde är inte längre i egna händer. Även om de åtgärder Merkel, Seehofer och Gabriel kom överens om igår leder till att flödet in i Tyskland och därmed vidare till Sverige stoppas, så har kvar alla dem som kommit in i Sverige och som kommer att belasta Sveriges resurser och Sveriges ekonomi under flera decennier framåt.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.