2015-11-04

Aktivismen och draksådden

När Malmöpolisen under kvällen ingrep mot de markockupanter som, sedan de sent omsider vräkts från kåkstaden på Sorgenfri, protesterat och sovit utanför stadshuset i Malmö, fanns det gott om vänsteraktivister på platsen.

Detta är inget ovanligt. Tvärtom har just vänsteraktivister påfallande ofta varit inblandade i denna typ av protester. Det är ingen särskilt långsökt gissning att det i flera av dessa fall varit aktivisterna, snarare än de direkt berörda, som främst har varit pådrivande.

Dessa protester har inte sällan fått stort medialt genomslag. En del människor i det starkt polariserade Sverige har sett protestaktioner som något sympatiskt, uppfriskande och fullt legitimt. Vad andra (inte helt osannolikt en majoritet) har sett är emellertid någonting helt annat. Vad många människor har sett är hur en grupp lagbrytare som samhället länge över huvud taget inte ingrep mot, totalt ogenerat krävt nya förmåner och rättigheter på skattebetalarnas bekostnad.

Människor som arbetar, betalar skyhöga skatter, betalar sitt boende med egna pengar och i förekommande fall också ansöker om bygglov, finner av fullt naturliga skäl därför ofta dessa protester direkt magstarka. För många slår dessa känslor över i regelrätt förakt, och ibland också i hat.

Av denna anledning är vänsteraktivisternas roll i protesterna väldigt intressant. Om vänsteraktivisterna är drivande i protesterna, innebär detta också att samma vänsteraktivister genom sitt handlande bidrar till att den redan kraftiga polariseringen växer sig ännu starkare.

Ibland är detta säkerligen helt oavsiktligt. Det är dock svårt att skaka av sig misstanken att en del av dem aktivt söker en ökad polarisering. Ju hårdare samhällsklimat och ju starkare polarisering, desto bättre trivs också allehanda aktivister av den mer vålds- och revolutionsromantiska skolan. I grund och botten är de ideal för vilka man påstår sig kämpa inte huvudsaken, de är i första hand en ursäkt för att bete sig illa.

Konsekvenserna av deras handlande blir emellertid mer misstänksamhet, mer avsky, ett hårdare samhällsklimat och, i det aktuella fallet, att mångas bild av såväl markockupanter som tiggare försämras. Vad vänsteraktivisterna gör är med andra ord att hälla bensin på elden.

Dessvärre gör sig media mer än gärna till nyttiga idioter för dessa aktivister. Aktivisternas högljudda och vulgära åsikter har gått som en röd tråd genom rapporteringen om kåkstaden på Sorgenfri. De har okritiskt utmålats som hjältar, drivna av viljan att hjälpa fattiga människor.

Därmed har en sansad diskussion om frågan försvårats. Därmed har markockupationen kunnat fortsätta månad efter månad. Därmed har tilltron till de rättsvårdande myndigheterna urholkats ytterligare. Därmed har tonläget i samhället kunnat växa sig ännu mer hätskt än vad det redan var. Vi kommer behöva skörda den draksådd som detta har resulterat i under väldigt många år framöver.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, Exp1, Exp2

6 kommentarer:

  1. Vi har fått ett våldsoligopol där extremvänstern ingår. Det blev tydligt i samband med upploppet mot SD:s tramskampanj i tunnelbanan. Uppenbarligen sanktionerat av polisledningen.

    SvaraRadera
  2. Har du tänkt på släktbanden? Aktivisternas föräldrar är överrepresenterade i radio och TV?

    SvaraRadera
  3. Håller helt med. Alla déssa aktivister har satt agendan och så blir det ett jäkla väsen när polisen måste ingripa och bara göra sitt jobb.
    Vi måste stödja polisen,det gör inte media.

    SvaraRadera
  4. Visst ökar det polariseringen. Själv irriterar jag mig på dessa extremister och undrar om de inte har ett jobb att sköta eller hur de kan ha all denna lediga tid att demonstrera... Ja ja, de kanske jobbar natt.

    SvaraRadera
  5. Att media skulle vara vänsterns nyttiga idioter betyder att media inte är medvetna om vad de skriver. Så är det inte, media är vänster rakt igenom, den långa marschen genom institutionerna är genomförd. Media vet exakt vad den skriver och propagerar för.

    SvaraRadera
  6. Hej.

    För vänsterextremister är kampen självändamålet. Det finns ingen egentlig kamp för eller mot något, utanför slagorden och kraven/hoten. De förmår inte till att bygga upp något, eller vidmakthålla något som redan finns. Allt det kan är att riva ner, förstöra och besudla vad än det är som utses till fiende av de dolda ideologerna. Dessa är ledare i kraft av att vara lite mer radikala, lite mer extreme, och därmed renläriga, än de övriga. För att behålla den makten krävs ett ständigt radikaliserande där varje argument som innehåller minsta referens till begrepp som empiri, logik eller fakta är felaktigt.

    Detta var sant på femtiotalet, på sjuttiotalet och är lika sant idag. Det offentliga Sveriges fördömande av nazismen under åttiotalet var extremvänsterns väg till acceptans då man med lust och iver deltog och noga såg till att rösta in sina egna i diverse opinionsbildande grupper, samt att man kapade demonstrationer och manifestationer genom att helt sonika dyka upp med egna plakat och egna megafoner och talkörer. Att man dessutom åtnjöt ett visst beskydd av (S)-politiker och aktivt bjöds in av VpK (extremvänstern är ju deras plantskola) hjälpte också.

    Nu är hela kultur- och mediasektorn befäst av dessa varför sakligt rapporterande journalistik är ett minne blott (och begrepp som 'saklig' är brott mot värdegrunden). Jag skriver detta som avhoppare, med insikten inifrån. Den insikten kom när en representant för (V) höll tal i Malmö till minne av Kristallnattens offer, och ägnade talet åt att hetsa mot judar och Israel. Hennes partikollegor hade mangrant slutit upp med Palestinska flaggor. Detta var 1995-96.

    Den som till äventyr vill diskutera med dessa kan inte använda normal argumentation. Istället måste samma taktik och teknik som vid debatt med religiösa extremister tillgripas: argument hämtade inifrån läran, och framförda av någon med en av de troende accepterad roll som 'god'.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.