2015-11-23

Trots fullskalig panik, regeringen vägrar kasta skygglapparna

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson kommenterade idag Moderaternas krav på en ny migrationsuppgörelse med följande ord:
"Läget är mycket ansträngt och vi kommer att behöva vidta nya åtgärder. Då vill vi ha en så bred uppgörelse som möjligt med de partier som ingick den förra migrationsöverenskommelsen".
Det hade måhända låtit lovande, om det inte vore för orden "en så bred uppgörelse som möjligt". Det var nämligen med precis denna målsättning man härom månaden träffade den förra migrationsuppgörelsen. Av precis denna anledning blev överenskommelsen i fråga också totalt meningslös.

Vad Sverige behöver är inte en bred överenskommelse där alla partiernas olika blinda fläckar och käpphästar skall jämkas samman till en urvattnad och meningslös helhet. Vad Sverige desperat behöver är en så smal överenskommelse som möjligt. En överenskommelse i vilket inte ett enda parti ingår, utöver vad som krävs för att samla en riksdagsmajoritet bakom förslaget.

Detta innebär i praktiken att Socialdemokraterna och Moderaterna måste komma överens. Eftersom regeringspartierna sedan tidigare signalerat att man sätter den egna koalitionens väl och ve framför Sveriges, finns det emellertid en pervers logik i att (om inte annat så rent formellt) låta det fundamentalistiska Miljöpartiet ingå i uppgörelsen. Åtminstone förutsatt att detta mot förmodan inte innebär att resultatet urholkas alltför mycket.

Det finns emellertid ingen anledning att låta de de postmoderna låtsasnyliberalerna i Centerpartiet eller de mästrande von oben-paternalisterna i Folkpartiet ingå i en uppgörelse. Dessa partiers röster är helt onödiga för att få en parlamentarisk majoritet till stånd. Däremot kommer de, om de tillåts medverka, precis som förra gången göra allt för att uppgörelsen skall bli så tandlös som möjligt. Priset för detta kommer svenska folket få betala i form av högre skatter, sämre välfärd och ökad otrygghet.

Är regeringen trots detta säger sig hoppas på en "en så bred uppgörelse som möjligt" är därför högst anmärkningsvärt. Samtidigt som den inrikes signalpolitik socialdemokratiska ministrar ägnat sig åt på sistone vittnar om fullskalig panik, saknas uppenbarligen helt insikt om vad som nu måste göras.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Exp1, Exp2, Exp3