DN kallade i söndags polisens tystnad kring de sexuella trakasserier som afghaner i stor skala utsatte unga tjejer för i augusti för en "mörkläggning" (ett ordval man för övrigt medelst citationstecken valde att problematisera när DN själva anklagades för samma sak). Beslutet att mörka vad som inträffat fattades emellertid inte i ett vakuum.
Beslutet att försöka tiga ihjäl det inträffade togs efter att en polisman fått löpa gatlopp efter att ha kallat en stenkastande ligist för "apajävel". Beslutet att försöka tiga ihjäl det inträffade togs efter att ett av polisens otaliga personregister utan vidare förklarades vara ett rasregister. Beslutet att försöka tiga ihjäl det inträffade togs efter att Den Rasistiske Polisen blivit en medial stereotyp. Beslutet att försöka tiga ihjäl det inträffade togs efter att politiker och höga chefer gång på gång kastat enskilda poliser åt vargarna.
Förra året tog Sveriges Television fram en manual över hur medarbetarna bör rapportera om invandringsrelaterade frågor. Denna utgör bitvis direkt surrealistisk läsning. Ordet "förort" bör till exempel undvikas, förklarar Sveriges Televisions språkliga kommissarier, annat än för att problematisera användningen av just detta ord.
En stadsdel som Molenbeek i Bryssel bör inte, utvecklar man resonemanget, beskrivas som invandrartät. En lämpligare beskrivning vore, informerar man, "en stadsdel med nittiotusen invånare, tjugofem procent av dem är arbetslösa och bland ungdomar är arbetslösheten så hög som trettiosju procent" där invånarna har "tillgång till vapen" och "många invånare har [...] dålig kontakt med myndigheter".
Så där håller det på. Vad som framför allt gör dokumentet intressant är dock vad det säger om hudfärg. Efter att man neurotiskt förklarat vilka begrepp som är tillåtna, vilka som är problematiska och vilka som under inga omständigheter bör användas (till exempel "färgad"), påpekas följande:
"Använd inte polisens språkbruk rakt av (något TT gör)."
Det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig den nervositet formuleringar som denna (och deras outtalade implikationer) åsamkar såväl polisens informationsavdelning som enskilda poliser. Det krävs heller ingen större fantasi för att drabbas av misstanken att antydningar av detta slag bidragit till polisens agerande i augusti.
Vad den senaste tidens händelser visat är emellertid att journalister såväl är pragmatiska som ständigt håller ett blött finger uppsträckt i luften. Polisen har de senaste dagarna inte bara tvingats be om ursäkt för att den i augusti gjorde precis vad den icke-folkvalda journalistkåren praktiskt taget hade krävt av den. Ikväll har därtill Svenska Dagbladet valt att attackera polisen för hur den underlåter att informera om brottslingars signalement.
Det går fort nu, när vinden och pendelrörelsen vänder. Det enda som är konstant är dubbelmoralen.
Läs även:
HAX
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4
