2016-03-27

Något om "den svenska modellen"

28,9 procent. Så stort är stödet för Socialdemokraterna enligt en opinionsundersökning som släpptes igår, vilket innebär en högst påtaglig uppgång. Det går att göra många tolkningar av detta. En av de mer uppenbara är dock att den svenska modellen – efter att migrationssfrågan till synes har desarmerats – återigen visar sig vara ett säljande koncept på den svenska politikmarknaden.

Detta säger mycket om Sverige. Tron på den svenska modellen går inte bara djupt, den har efter årtionden av socialdemokratiskt styre internaliserats till något av en nationell ryggmärgsreflex. Den verklighetsbild detta vurmande för välfärdsstaten bottnar i är emellertid falsk.

Den så kallade svenska modellen har i viss mån måhända varit bra för arbetarklassen historiskt, men så är ej längre fallet. Idag handlar de socialdemokratiska välfärdssatsningar enkom att att försöka köpa löntagarnas röster för löntagarnas egna pengar. Med buller och bång utlovas den ena satsningen efter den andra som skall ge varje löntagare en krona i handen. Vad som aldrig nämns är att varje sådan krona kostar två kronor i form av skatt.

Varje sådan reform innebär med andra ord i själva verket en förlust för löntagarna. Mellanskillnaden används dels för att finansiera en ständigt växande statlig byråkrati, dels för att försörja alla som inte arbetar. Denna grupp är stor, växande och bedöms dessutom kontinuerligt vara berättigad till högre och högre materiell standard. Den är också, åtminstone potentiellt, röststark.

Det rödgröna partierna har målmedvetet och skickligt målat upp bilden av att en röst på dem är, för att ta ett exempel, en röst för rätten till allmän sjukvård. De har målmedvetet målat upp bilden av att det endast är tack vare den svenska modellen vi slipper betala svindyra sjukvårdsförsäkringar som gemene man endast med nöd och näppe skulle ha råd med. De har målmedvetet målat upp bilden av att det endast är tack vare den svenska modellen som den fattige, då vederbörande blir akut sjuk, inte lämnas att dö på gatan.

Att denna bild är falsk blir rätt uppenbart då man betänker hur dåligt den överensstämmer med hur det ser ut i andra europeiska länder, trots att ett genomsnittligt socialdemokratiskt parti i Europa står långt till höger om Moderaterna. Det finns absolut ingenting som säger att alternativet till den svenska modellen nödvändigtvis måste vara, så som ofta antyds, USA. Alternativet till den svenska modellen skulle precis lika väl kunna vara ett system av tyskt, österrikiskt eller holländskt snitt.

Den enkla sanningen är att löntagarna skulle tjäna på detta. Bidragstagarna skulle förvisso förlora om de fortsatte leva på bidrag, men såväl deras utsikter som incitament till att bli självförsörjande skulle förbättras. Av denna anledning gör Socialdemokraterna allt för att hålla liv i föreställningen att utan den svenska modellen skulle arbetare lämnas på gatan att dö, hade de oturen att råka bli sjuka under en period av arbetslöshet.

Socialdemokraternas makt står och faller med att föreställningen att löntagarna tjänar på den svenska modellen hålls vid liv. Många väljare finner trygghet i denna föreställning. Den är ironiskt nog så utbredd att Sverigedemokraterna kunnat locka många i grund och botten socialdemokratiska väljare genom att peka på det uppenbara, nämligen att de senaste årens asylmottagande och den svenska modellen i längden är omöjliga att kombinera.

Föreställningen att löntagarna tjänar på den svenska modellen är dock falsk, och att så många löntagare ändå klarar sig fast vid den utgör den svenska politikens Stockholmssyndrom. Denna redan skruvade situation blir ännu mer skruvad av det faktum att Sverigedemokraterna så helhjärtat ställer sig bakom den svenska välfärdsstaten. Genom sitt stöd för denna bidrar de till att cementera Sveriges status som en magnet för migranter.

Ett fortsatt väljarstöd för den svenska modellen kommer varken leda till en bra skola, god sjukvård eller en tryggad ålderdom. Ett fortsatt väljarstöd för den svenska modellen kommer att leda till att skatterna förblir skyhöga, samtidigt som den offentliga servicen försämras mer och mer och därför i praktiken måste kompletteras med fler och fler privata försäkringar.

Den svenska modellen har länge varit både dyr och överskattad. I en globaliserad värld har den dessutom blivit direkt destruktiv. För att komma framåt måste löntagarna få klart för sig att de inte tjänar på den. För att komma framåt måste vi sluta låta oss köpas av Socialdemokraterna för våra egna pengar.

För att komma framåt måste vi dessutom sluta tro på de partier som lovar att den svenska modellen kan räddas. För att komma framåt måste vi, sist men inte minst, sluta göra det politiskt omöjligt för allianspartierna att på allvar ifrågasätta den.
DN1, DN2, DN3, Ab1

3 kommentarer:

  1. Ja, det är fascinerande. Man vilseleder också populasen genom att kalla rundgången av pengar för "försäkringar" när systemet uppvisar en hel del avvikelser från normala försäkringar och försäkringsbolag. En dödssynd (har jag märkt) är att ifrågasätta ifall premierna (aka skatter och avgifter) är prisvärda till vad man får. Man inser fort att tjänar man mer är säg 40'000 i månaden så är "försäkringarna" mycket dyra. De är så dyra så att din fortsatta välfärd är helt beroende av att du fortsätter betala för ingen möjlighet finns att ta egna initiativ då inga pengar finns kvar.

    SvaraRadera
  2. För en normalbegåvad och politiskt/ekonomiskt halvintresserad person som följt utvecklingen i Venezuela de senare åren ter det sig oförståeligt att Maduro och hans anhang kan åtnjuta det folkliga stöd som de de facto har. Icke desto mindre är det så det förhåller sig.

    All jämförelse, i detta sammanhang, med Sverige och dess väljarkår är tyvärr helt relevant.

    SvaraRadera
  3. Ja.
    "Den svenska modellen" är för det svenska sinnet vad "vi är i alla fall inte fransmän" för Britten och "patriotism" är för Amerikanen. Det sistnämnda kallade Samuel Johnson "the last refuge of a scoundrel."
    "Den svenska modellen" är väl sista tillflykten för den som inte har några ideer kvar.

    Visst fungerade det. För trettio år sedan.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.