2016-03-25

Nyvänstern, biblioteken och smutskastningen

I maj 2015 publicerades en ledarkrönika av Paulina Neuding med titeln "Social oro ger stök på bibblan" i Svenska Dagbladet. De sakförhållanden Neuding pekade på var till sin natur så groteska att ytterst få personer då kunde föreställa sig att Neuding å det grövsta skulle komma att misstänkliggöras för vad hon hade skrivit.

Efter Neudings artiklar visade sig den postmoderna vänstern dock ännu en gång fullständigt sakna spärrar. Neuding misstänkliggjordes, en statligt avlönad socialdemokratisk bibliotekspamp försökte ta nyvänsterpoäng genom att ifrågasätta bibliotekens "tysthetsnorm" och Stockholms stadsbibliotekarie skrev en bisarr debattartikel, i vilken hon av det naivistiska språket att döma tycktes vända sig till fyraåringar.

Sedan Neudings artiklar publicerades har flera bibliotek tvingats anlita väktare för att förhindra fler fall av hot, våld och skadegörelse. Detta har emellertid inte fått Neudings belackare att ändra åsikt. I onsdags gick Arbetets Sandra Lund så långt som att i en debattartikel beskylla Neuding för att 'gjort en egen nyhet' utifrån 'fem pressklipp från lika många år. Samt två anonyma källor, en bibliotekarie och en ”66-årig kvinna”'.

I sitt svar till Lund kunde Neuding utan vidare vederlägga de anklagelser om att ha gjort en höna av en fjäder som riktades mot henne. Föga förvånande hindrade dock inte detta några av den postmoderna vänsterns mer faktaresistenta framträdande företrädare från att konkludera att "myten" om de stökiga biblioteken nu var punkterad en gång för alla.

Vänsterpartiets Ali Esbati lät meddela att Neudings reportage inte bara var uppdiktade, utan därtill hade "rasistiska övertoner". Arbetets Jonna Sima (som tidigare skrivit ledare i Aftonbladet) var inte bara snabb med att instämma. Hon passade därtill på att påstå att Neudings uppmärksammade reportage om antisemitismen i Malmö också var rena falsarier.

Att på detta sätt medelst regelrätta smutskastningsmetoder bedriva opinionsbildning har blivit något av en paradgren för den identitetspolitiska nyvänstern. Intressant nog är metoderna i de närmaste identiska med de den ryska propagandamaskinen använder sig av. Man sprider så mycket skit man kan, i hopp om att en del fastnar.

Ju större medialt genomslag man får, desto mer kommer den egna bilden sätta sig i det allmänna medvetandet. Huruvida det man säger faktiskt stämmer är i sammanhanget oväsentligt. Det viktiga är att underminera motståndarens trovärdighet så mycket det bara går.

De debattörer som i samhällsdebatten från höga hästar basunerar ut sin egen moraliska överlägsenhet har i och med detta ännu en gång visat sig vara fullständigt hänsynslösa demagoger, bortom allt vad grundläggande anständighet heter. Detta torde dock vid det här laget inte längre överraska någon som följt deras förehavanden en längre tid.

Den stora frågan är snarare hur fan man egentligen är funtad när man ser det som ett moraliskt imperativ att försvara det slödder som vandaliserar bibliotek, misshandlar bibliotekarier och berövar sina medmänniskor deras studiero. Någonstans på vägen, tycks det, har man helt glömt bort vad det var man egentligen kämpade för.

3 kommentarer:

  1. Stöket på biblioteken var på många ställen runt om i Sverige mycket gamla nyheter när Paulina Neuding publicerad sitt alster i SVD för ett år sedan.

    Stöket har funnits i vissa förorter till våra större städer och på Malmö & Göteborgs huvudbibliotek sedan mycket lång tid. Men som så mycket annat blir det som inte direkt påverkar dem som har problemformuleringsprivilegiet en ickefråga.

    Inte förrän sakernas tillstånd närmar sig de huvudstadens maktsegregerade stadsdelar tillmäts de en betydelse. Då hamnar tidigare icke nyhetsvärdiga vardagligheter som tiggeriet, biblioteksstöket eller fusket med P-tillstånd för rörelsehindrade plötsligt högt upp på agendan. Att till och med åsiktskorridoren, vilken i stort administrerats från ett geografiskt mycket litet område i Sverige, numera blir allt bredare är ytterligare ett exempel på vad som händer när verkligheten närmar sig Sveriges mediala epicentrum.

    ”Ju större medialt genomslag man får, desto mer kommer den egna bilden sätta sig i det allmänna medvetandet.”

    SvaraRadera
  2. Frågan är om man ens bör lyssna på dem, än mindre ta dem på allvar, nyvänstern alltså.

    SvaraRadera
  3. Det är väl bara för att godhetsapostlarna och identitetspolitikerna anser att man inte får kritisera människor med utländsk bakgrund överhuvudtaget medan man fritt får kritisera allt en vit människa säger och gör.
    Då gäller det att försöka tysta vita människor med en position i samhället med alla medel så att det inte skapas en acceptans för att kritisera saker som görs av människor med utländsk bakgrund.
    Skönt att det fortfarande finns personer som offentligt vågar kritisera identitetspolitikerna för det är ju en helt sjuk ideologi.
    Pelle2

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.