2016-04-09

Mer om skotsk och fransk upplysning

I takt med att sprickor uppstått såväl inom vänstern som högern har den traditionella höger-vänster-skalan på senare tid allt oftare kommit att problematiseras. I stället har olika former av tvådimensionella diagram börjat dyka upp.

I dessa har vad vi grovt kan kalla identifiera som graden av marknadsliberalism (det vill säga den välkända höger-vänster-skalan) fått utgöra en av axlarna. Den andra axeln har under olika benämningar och med varierande förklaringar fått representera andra värden, inte sällan vad som ofta slarvigt kallats för konservatism.

Dessa tvådimensionella försök till att ringa in politiska ställningstaganden har inte sällan bara framstått som klumpiga och oprecisa. De har dessutom ofta sagt mer om designerns syn på den nya dimensionen än vad de sagt om olika partiers, politikers och debattörers placering på densamma. I Sverige har detta delvis berott på att vi är väldigt ovana att diskutera de värderingar denna dimension försökt fånga, men problemet går igen i de flesta länder.

Efter att jag för nästan en månad sedan skrev om skillnaden mellan de franska och skotska upplysningstraditionerna, har jag successivt blivit mer och mer övertygad om att det i själva verket är just denna idag nästan helt förbisedda skillnad som i själva verket utgör den saknade dimensionen.

Enkelt uttryckt, bakom de idéer som idag klumpas ihop under benämningen "liberalism" återfinns två i grund och botten väldigt olika idéströmningar. Den ena kom huvudsakligen att utvecklas i Storbritannien (och då främst i Skottland) och betonade empiri. Den andra kom huvudsakligen att utvecklas i Frankrike och betonade rationalism.

Värt att notera är dock att flera britter huvudsakligen verkade i den rationalistiska ("franska) traditionen, och att flera fransmän (däribland den i sammanhanget sentida Frédéric Bastiat) huvudsakligen verkade i den empiristiska ("skotska"). En mer ingående redogörelse för skillnaden mellan dessa bägge traditioner återfinns i mitt förra inlägg om saken. I korthet bottnar hur som helst den rationalistiska traditionen i tron på att det fria, rättvisa och civiliserade samhället kan planeras fram.

Den empiristiska traditionen anser däremot detta i huvudsak vara omöjligt, och betonar i stället vikten av att låta idéer och innovationer fritt få konkurrera med varandra. Då de processer som ger goda resultat är spontana, oöverskådliga och ofta oplanerade krävs då för bästa resultat att makten tar ett steg tillbaka, och i så stor utsträckning som möjligt låter denna utveckling få fortgå ostört.

Ingen av dessa traditioner förtjänar att avfärdas rakt av. Värt att notera är dock att där den empiristiska traditionen gett oss konkreta resultat som den industriella revolutionen, teknikutveckling och välstånd har den rationalistiska traditionen i huvudsak gett oss principer. En del av dessa principer har gått att omsätta i användbar vetenskaplig metodik, men påfallande ofta har de snarare haft karaktären av moraliska påbud.

Det är i sammanhanget viktigt att betona att många av dessa moraliska påbud är bra, och att därför praktiskt taget ingen civiliserad människa idag ifrågasätter dem. Problemet med den rationalistiska tradition ur vilken de är sprungna är att denna bottnar i en övertro på det mänskliga förnuftet.

Den rationalistiska traditionens principer är vackra, talar direkt till den inre renässansmänniskan och utövar inte sällan närmast hypnotisk dragningskraft på den som för första gången kommer i kontakt med dem. Problemet är bara att då människan ofta är irrationell, nyckfull och destruktiv tenderar deras tillämpbarhet på mänskligt samspel att vara väldigt begränsad.

Den rationalistiska skolan har med tiden grenat ut sig. De uttalade målen om att resonera sig fram till det fria och rättvisa samhället kom snart att omsättas i andra ideologier än liberalismen. Några av de mest spektakulära exemplen på detta är kommunismen och socialismen, men även socialliberalers tilltagande radikalisering och alltmer ogenerade bruk av machiavelliska metoder är i förlängningen helt i den rationalistiska traditionens anda.

De försök som har gjorts att helt och hållet bygga ett samhälle på rationalistiska principer (till exempel Sovjetunionen) har misslyckats spektakulärt. Det vanliga idag är i stället att dessa bägge traditioner verkar parallellt med varandra. Enkelt uttryckt har den empiristiska traditionen till stora delar fått diktera grundvillkoren för marknaden, medan den rationalistiska idag dominerar de flesta andra områden.

Resultatet har blivit att empirismen frigör stora resurser, som därefter används till allehanda rationalistiska projekt. Dessa projekt genomsyras dock av rationalismens övertro på att det goda samhället kan planeras fram, varför de i regel verkar mot den mänskliga naturen och därmed också i ständig motvind.

Det är därför vi i många länder fått skatter så höga och regleringar så omfattande att de stryper tillväxten och resulterar i svarta marknader. Det är därför vi fått politiker ivriga att åsidosätta äganderätten för att kvotera och på andra sätt påtvinga allmänheten reformer denna inte vill ha. Det är därför vi förväntas leva upp till alla de formellt frivilliga åsikter som ryms under den kryptiska benämningen "värdegrund".

Det är därför vi fått en politikerkår som tar sig rätten att förbjuda smaksatta cigaretter. Det är därför vi fått politiker som fått för sig att göra Sverige till en humanitär stormakt. Det är därför vi fått en samhällsdebatt där man inte förmår ta in kulturens avgörande roll för mänskligt samspel, och där politikerna därför tror att en fungerande och harmonisk mångkultur är något som infinner sig bara för att riksdagen röstar ja till saken.

Vad som skett de senaste åren är att den redan väldigt inflytelserika rationalismens i snabb takt kunnat flytta fram sina positioner på empirismens bekostnad. Det är i grund och botten därför här den politiska konfliktdimensionen som uppfattas som ny också återfinns.


DN1, DN2, Ab1, Ab2

4 kommentarer:

  1. Fnordspotter, jag tror du här sätter fingret på väldigt väsentligt om mänsklighetens komplexa natur och de begränsningar detta innebär för utopiska samhällsexperiment. När makthavarna i forna Sovjetunionen uppmärksammade dilemmat deras rationalistiska projekt stod inför försökte de lösa det genom att utveckla medborgarna till Homo Sovieticus https://en.wikipedia.org/wiki/Homo_Sovieticus. I nutidens Sverige försöker vi utveckla Homo Fianticus.

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra skrivet, precis som det förra inlägget på ämnet!

    Jag tror precis som du säger att man inte kan avfärda den franska idétraditionen helt men utan tvekan är det den empiriska traditionen vi har att tacka för (nästan) allt gott.

    Vad rationalisterna missförstår är att traditioner och normer är produkter av fria evolutionära samhällen. I väst har dessa framvuxna traditioner visat sig vara mycket framgångsrika i att skapa och bevara fria och "goda" eller "bra" samhällen. Den största problematiken men den (över-) rationella tron hos främst socialister, men även hos socialliberaler som du nämner, är att den totalt bortser från denna evolutionära aspekt. Var gång "alternativ" eller "experimenterande" förbjuds eller regleras bort tappar vi en bit av denna 'evolutionära process'.

    Ingen person har informationen som krävs för att kunna säga 'varför' vi följer den ena eller den andra traditionen eller normen, i många fall vet inte heller individer 'varför' de följer vissa traditioner. Men faktum är att vårat samhälle vuxit fram tack vare att dessa traditioner och normer följs. Därför är det rent skadligt att försöka planera bort 'oönskade' normer. Betoningen ligger på "planera", ifall en norm eller tradition visar sig vara icke önskvärd måste vi låta den "dö ut".

    Jag tror dock att det är här någonstans som det blir svårt att säga detta är en absolut princip. Det finns många bra exempel på traditioner där individer kan råka illa ut. Hur ska man t.ex. se på Amish i USA, i vilken grad har de föds in i den traditionen valt den livsstilen? I Sverige hade det knappast varit lagligt. Jag är personligen en anhängare till den mer pluralistiska (Amerikanska) inställningen, men jag tror det är fel att säga att detta är ett 'enkelt' ställningstagande att göra. De som är mer libertarianska än mig ser det säkert som ett mycket enklare problem, men det är väl därför jag föredrar att kalla mig för liberal.

    I min mening är det insikten om det evolutionära samhället som är grunden för s.k. klassisk liberalism, och den skiljer sig då, i mina ögon, inte så hemskt mycket från den anglosaxiska liberalkonservatismen. Skillnaden kanske främst handlar om synen på nationalism och att jag förmodligen vill se mer "experimenterande", i den evolutionära andan jag nämnde tidigare.

    Martin

    SvaraRadera
  3. Är det dock inte så att en hel del förutsättningar för den västerländska industrialismen och marknadsekonomin – och därmed välståndsutvecklingen – är sprungna ur den rationalistiska traditionen snarare än den emiristiska? Jag tänker på näringsfrihet, likhet inför lagen, allmän och lika rösträtt... Kan rationalismen ha varit bra i tidigare skeden av vår civilisations utveckling, men ha spårat ur idag?

    Gillar att du nyanserar landskopplingen. Det blev lite väl mycket French-bashing i ditt föra inlägg i ämnet, i mitt tycke.

    SvaraRadera
  4. @Anonym 02:04:

    De exempel du ger har nog ett betydligt starkare brittiskt än franskt arv. När de var nya framstod de dessutom förmodligen inte alls lika rationalistiska som de gör idag. Delvis handlar detta antagligen om empiristiska traditioner som i efterhand kläddes i en rationalistisk språkdräkt.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.