2016-04-21

Om Miljöpartiets hycklande kritiker

Den flodvåg av kritik som nu överrumplat det fullständigt förbluffade Miljöpartiet är synnerligen befogad. Ironiskt nog är den också till stora delar påfallande orättvis. De flesta av de föreställningar, idéer och ställningstaganden som Miljöpartiet nu hudflängs för låg fram till nyligen i den politiska mittfåran. De kritiserades i regel varken av media eller övriga partier, utan framhölls om något snarare som föredömliga.

Debatten om könssegregerade badhus har inte varit en Miljöpartiets strid mot alla andra, utan en debatt där den könsseparatistiska linjen fått brett stöd. Ej heller är Yasri Khans vägran att skaka en kvinnlig reporters hand (vilket för övrigt är en bisak i sammanhanget) någon ny företeelse. Tvärtom har till exempel det svenska rättsväsendet förklarat det vara diskriminering att inte anställa den som precis som Khan vägrar att göra detta.

Än mer intressant är det faktum att Miljöpartiet varken har varit ensamma om eller först med att såväl rekrytera som hårdnackat försvara representanter som på goda grunder kunnat antas vara islamister. Både Moderaterna och Centerpartiet har gjort precis samma sak, och socialdemokratiska Tro och solidaritet har närmast satt i system att göra gemensam sak med ytterst mörka krafter.

Väldigt lite av det som Miljöpartiet nu får stå till svars för är några nyheter. Tvärtom har det mesta, inklusive Mehmet Kaplans AKP-kopplingar, varit känt sedan länge. En överväldigande majoritet av de journalister, politiker och debattörer som idag opportunt och ohämmat hudflänger, hånar och skämtar rått om Miljöpartiet var dock fram till för bara några dagar sedan inte bara knäpptysta. Många av dem var dessutom snabba med att å det grövsta misstänkliggöra den lilla kritik som ändå framfördes.

Att dessa debattörer och politiker nu blodtörstigt kastar sig över det skadeskjutna Miljöpartiet är ett utslag av monumentalt hyckleri. Att de tar avstånd från de postmoderna, identitetspolitiska och postkoloniala idéerna är utmärkt, men att självkritiken lyser med sin frånvaro stinker.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, Ab1, SVT1, Exp1