2016-05-06

Nej, vi borde inte sluta tala om Mona Sahlin

När Mona Sahlin hade avgått ansåg många debatten om hennes ekonomiska förehavanden vara överspelad, och att hon nu förtjänade att bli lämnad i fred. Att inte sparka på den som redan ligger är naturligtvis en bra princip, men jag är för egen del allt annat än övertygad om denna princips tillämpbarhet i den aktuella situationen.

Sahlin är sedan åtskilliga år en höginkomsttagare, och hennes fortsatta karriärmöjligheter är mycket goda. Hon har inte bara under större delen av sitt vuxna liv varit en yrkespolitiker, hon har också varit väldigt nära att bli Sveriges statsminister. Därtill har hon alltjämt ett välarvoderat uppdrag som styrelseledamot i Systembolaget, ett statligt företag med en i allra högsta grad politisk agenda.

Sahlins karriär har kantats av den ena affären efter den andra. När hon i veckan fick avgå efter ännu en en skandal var detta inte för första gången, och efter att hon gjort sin första politiska comeback fortsatte skandalerna. Detta fick då emellertid inga större konsekvenser, utan Sahlin blev kvar i maktens absoluta centrum.

Vad som gör detta ännu mer anmärkningsvärt är att den gemensamma nämnaren för de skandaler som kantat Sahlins karriär har varit en uppenbar oförmåga att leva upp till de budskap som såväl Sahlin själv som hennes parti har predikat. Sahlin har inte betalat sina skatter, hon har låtit bli att besikta sin bil, hon har betalat privata utgifter för tiotusentals kronor med statens pengar och hon har inte betalat sia parkeringsböter. Nu förefaller hon också ha anlitat svart arbetskraft, vilket dessutom har kombinerats med någonting som eventuellt kan röra sig om korruption.

När Sahlin därefter har fått stå till svars för sitt agerande har hennes reaktioner ofta visat prov dels på en grundläggande oförmåga att inse att hon över huvud taget har gjort något fel, dels på en spektakulär okunskap om vanliga löntagares villkor. Om detta vittnar såväl hennes indignerade och arroganta svar på Expressens frågor som de famösa ord med vilka hon 1995 kommenterade det faktum att hon gjort omfattande privata inköp med regeringens kreditkort:
"Jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra."
Bortom debatten om huruvida Sahlin har gjort ett bra jobb som nationell samordnare, bortom debatten om de hätska reaktioner Sahlin väcker, bortom de socialdemokratiska falangstriderna och bortom all den snaskighet varje nyhetskonsument med förmågan att läsa mellan raderna den senaste veckan kunnat skönja i rapporteringen, återfinns på många sätt ett öppet sår.

Mona Sahlin har gjort karriär, lyckats göra comeback och kommit ytterst nära att bli statsminister, trots att det länge varit uppenbart att hon har varit ytterst olämplig i rollen som politiker. Om detta har debatten lyst med sin frånvaro, annat än när skandalerna varit dagsaktuella, vilket gissningsvis i allra högsta grad bidragit till det politikerförakt som samtidigt utmålas som ett stort problem.

När de negativa känslor Sahlin väcker nu misstänkliggörs, och när debattör efter debattör nu höjer hennes minst sagt diskutabla insatser som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism till skyarna, lät detta i mångas ögon bara förstärka bilden av att man man försöker sopa ett ytterst anmärkningsvärt kapitel i den svenska politiska historien under mattan.

Debatten om Mona Sahlin är med andra ord allt annat än överspelad. I denna debatt lämnar man framöver förvisso med fördel privatpersonen Sahlin utanför, men politikern Sahlin behöver diskuteras mer, inte mindre.
DN1, SvD1, SvD2, SvD3, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5

9 kommentarer:

  1. God ton i kommentarsfältet nu plz!

    SvaraRadera
  2. Det är mycket sympatiskt med den demokratiska modellen där avgående makthavare inte behöver riskera liv och lem som förlorande diktatorer gör. Men man kanske inte behöver gå till andra ytterligheten som i Sverige och fortsätta att ösa guld över de avgångna oavsett vad de presterat. Regeringen borde nog ta sig en funderare om Systembolagets styrelse inte behöver en ny ledamot. Den f.d. nationella samordnare går det ändå inte någon nöd på. Hon har säkert tjänat in statsrådspension så hon har så hon klarar sig och skulle fallet inte vara så så finns det allmänna skyddsnät som socialdemokratin är så stolt över som gäller alla medborgare, även f.d. statsråd.

    En del tillägger med stämman darrande av stolthet över vår humanitära stormaktsstatus att skyddsnätet gäller även icke-medborgare men det är en annan diskussion. Hursomhelst behöver ingen svälta i vårt land.

    Privatpersonen lämnar vi förstås helt utanför diskussionen. Om något så är det närmast uppiggande att se att hon vid sin ålder fortfarande har en så aktiv fritid som skvallret antyder.

    /anonym

    SvaraRadera
  3. Jag tror att för egen del så har någon slags trötthet och uppgivenhet infunnit sig. Jag är en av dem som har ogillat Sahlin i många år och inte förstått hur hennes politiska karriär har kunnat överleva. Hon har fler än nio liv.

    Men nu, sedan runt fem år tillbaka, har jag blivit allt mer uppgiven över svensk politik generellt. Mitt politikerförakt har vuxit något oerhört. Detta gör att jag inte längre orkar bry mig om Måna. Jag blir inte förvånad och rycker mest på axlarna. Om någon annan orkar rota vidare i detta och gräva upp alla begravda hundar så är det naturligtvis bra, men för egen del är det tveksamt om jag ens kommer läsa några fler artiklar om Sahlin.

    SvaraRadera
  4. När jag som låavlönad undersköterska alltid betalat min skatt så är det märkligt att hon med dom inkomsterna inte ska klara av att sköta sina inbetalningar.Och när hon nu höjs till skyarna för sin fantastiska insats som samordnare så undrar jag vad hon egentligen har åstadkommit,mer än den nerringda telefonen då.

    SvaraRadera
  5. Det är ju märkligt om inte en särskild revision utförs av den den offentliga förvaltning, som Mona Sahlin som chef har varit ansvarig under de senaste två åren.
    Tänk om en förvaltningschef bara svgår och säjer: "Granska mig inte för jag har ju slutat!"
    Civilingenjör Bo Adolfsson

    SvaraRadera
  6. Den första(?) vettiga kommentaren om Sahlin. Jag misstänker att det finns fler S där ute som inte lever så som de kräver av oss andra.

    SvaraRadera
  7. Det är pinsamt att hon hyllas som nationell samordnare. Hon hade ju enbart fokus på nynazister tills för något år sedan då det blev uppenbart att halva IS bor i Sverige.

    SvaraRadera
  8. Visst är det så, inget hat mot henne ska tillåtas, inga fega påhopp. Men för b-velen; korrekt kritik och granskning av de tämligen tydliga fakta runt hennes agerande som finns. Mona Sahlin, hon må ha varit aldrig så käck och fräsch som 25-åring, har med berått mod utfört en kriminell handling. Och dessutom ljugit om den till kamera, med inte så lite arrogans, trots att bevisen talar tydligt. Mona Sahlin står inte över lagen, det är extremt viktigt att understryka. Att försöka motverka detta enkla faktum genom skönmålning av hennes samordnargärning (som ju dessutom är mycket luddig, vad HAR hon gjort egentligen annat än sagt några snygga saker i mikrofon, var är resultaten?), och förminskande av hennes kriminella gärning, är ännu en skrämmande sanning om dagens Sverige - alla journalister inräknade.
    Bill

    SvaraRadera
  9. Utmärkt distinktion!

    Vad privatpersonen har för sig bör endast vara av intresse för familj, bekanta och eventuellt åklagare.

    Den som är folkvald eller har en förtroendepost bör dock granskas utifrån de egenskaper som kan göra den olämplig för sitt ämbete:
    slarv med skattemedel, otillbörligt gynnande av någon part, jäv, sparsamhet med sanningen, tar tio år på sig att förstå vad andra begriper efter några månader ...
    Vi ser gärna en komplett lista.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.