I en tid av låga räntor och låg inflation har skuldsättningen världen över vuxit i rekordtakt. Både stater och hushåll har skuldsatt sig upp över öronen, varför bankerna också sitter med enorma extremt osäkra fordringar.
Centralbanker världen över förklarar gång på gång att de låga (ibland rentav negativa) räntorna är tillfälliga, men faktum är att de inte längre kan höja dem. Låntagarna skulle då inte längre klara av att betala sina räntor utan gå i konkurs, varpå fordringar för astronomiska belopp snabbt skulle falla drastiskt i värde med ekonomisk kris som resultat.
Det är inte någon slump att det är i just detta läge som Milton Friedmans närmare 50 år gamla koncept "helikopterpengar" plötsligt börjar dyka upp i den ena nyhetsartikeln efter den andra. Detta är i själva verket ett symptom på den desperation de centralbankschefer och politiker som ständigt intygar att ekonomin går bra i själva verket känner.
Ironiskt nog vore helikopterpengar på många sätt en förbättring mot den penningspolitiska voodoo som redan pågår. Centralbanker världen över – inklusive vår egen riksbank – ägnar sig nämligen sedan några år tillbaka i stor skala åt vad som kallas kvantitativa lättnader, det vill säga att trycka pengar. Syftet med detta är (åtminstone i Sverige) att åstadkomma precis det som annars brukar beskrivas som nackdelen med att trycka pengar, nämligen inflation.
Rent konkret går detta till så att Riksbanken med bankerna som mellanhand köper upp statsobligationer för nytryckta pengar. Dessa pengar har dock inte omsatts i normal konsumtion, varför deras inverkan på inflationen (mätt i KPI) varit påtagligt liten. Detta har ofta åberopats som någonting både bra och väntat, då anledningen till att man ånyo började trycka pengar var att få det finansiella systemet på fötter igen efter finanskrisen.
Idag använder sig dock Riksbanken av metoden med det uttalade syftet att nå inflationsmålet. Detta har misslyckats, men som en bieffekt av försöken har banksektorn gynnats. Det är här helikopterpengarna kommer in i bilden. Till skillnad från i fallet med kvantitativa lättnader innebär helikopterpengar nämligen att man låter pengarna regna över konsumenterna, inte över bankerna. Pengarna kommer då användas till konsumtion, varför inflationen också kommer att ta fart.
Detta lär inom några få år bli en realitet i de flesta industrialiserade länder. För att de ohanterligt stora skulderna skall krympa till hanterbara nivåer, utan att världen samtidigt går in i en ny och global depression, krävs nämligen i praktiken ett antal år av hög inflation. Vad mer är, åtgärden kommer till skillnad från till exempel åtstramningspolitik att bli populär bland väljarna. Ingen politiker kommer i längden kunna motstå detta.
"Gratis" pengar är dock inte gratis. Effekten kommer bli att småsparare förlorar sina besparingar, att vissa investeringar förlorar sitt värde och att kostnaden för alla världens skulder fördelas mellan de skuldsatta och de skuldfria. Helikopterpengar kommer annorlunda uttryckt att innebära en massiv omfördelning av kapital, där de med störst nettoskulder (till exempel Grekland och din såväl överbelånade som ansvarslöse bekant) kommer att bli de stora vinnarna.
När helikopterpengarna väl sätts in på ditt konto kommer dessa därför snabbt att minska i värde. Den skuldsatte kommer då antagligen, åtminstone initialt, tvingas använda dessa till att betala sina snabbt ökande räntekostnader. Den skuldfrie gör dock klokt i att så fort som möjligt säkra sina pengar, till exempel genom att omsätta dem i guld.
