2016-07-24

Anders Lindberg och äganderätten


Illustration av "I fablernas land" (Facebook, Twitter)

När Anders Lindberg igår ännu en gång begick ledarkrönika blev föremålet för dennes förutsägbart demagogiska tyckeri äganderätten. Äganderätten är synnerligen problematisk, lät Lindberg meddela. Så problematisk att den stärkta ställning äganderätten påstås ha fått på senare tid enligt Lindberg är "mycket illa".

Med falsk inställsamhet frågar sig Lindberg melodramatiskt om det inte borde "löna sig bättre att arbeta och utbilda sig än att ärva och äga". Detta inte bara trots att äganderätten är en förutsättning för att någonting skall kunna löna sig. Detta därtill trots att Lindberg vanligtvis ägnar en synnerligen stor del av sitt opinionsbildande åt att driva den socialistiska tesen att utbildning och arbete inte bör löna sig.

Nåväl, låt oss ta det från början. Äganderätten är en minst lika central förutsättning för den västerländska demokratin som till exempel pressfriheten. Utan äganderätt hade den rikedom vi idag åtnjuter inte varit möjlig. Utan en äganderätt som dagens hade världen aldrig lämnat medeltiden. Utan någon äganderätt över huvud taget hade Anders Lindberg bott i en grotta och ägnat sina dagar åt att jaga mammutar.

Den tes Anders Lindberg för fram är till sin natur marxistisk snarare än socialdemokratisk. Lindbergs krönika är trots detta intressant, för den sätter fingret på den föreställningsvärld som driver vänstern. Vänstern begränsar sig nämligen inte till ideologiska ståndpunkter, utan baserar dessutom stora delar av sin argumentation på lögner. Lögner som står i strid mot följande fakta:
  1. Talet om marknaden som en mystisk hotfull kraft bottnar i okunskap, och bortser helt från att konsumenterna är marknadens makthavare.
  2. Marknadsingripanden skadar alltid vad konsumenterna ser som sina intressen. Marknadsingripanden kan motiveras med till exempel miljöhänsyn, men aldrig på ren ekonomisk väg. Varje marknadsingripande innebär per definition att konsumenternas valfrihet begränsas.
  3. Planekonomi fungerar inte utan gudomligt ingripande.
  4. Om man eliminerar möjligheterna till vinst kommer detta ofrånkomligen leda till ökad fattigdom, en kraftig inbromsning av den tekniska utvecklingen och att utbudet av varor och tjänster såväl minskar som försämras.
  5. Omfattande regleringar minskar konkurrensen, vilket skyddar befintliga aktörer på marknaden. Detta bidrar i förlängningen till att förmögenheter kvarstannar i samma familj och att rikedom i ökad omfattning därmed blir en egenskap som ärvs.
  6. Prisregleringar leder ofrånkomligen till tomma butikshyllor och köer.
  7. Höga bidrag, LAS och kollektivavtal leder till högre arbetslöshet.
När jag skriver att ovanstående punkter är fakta menar jag just detta. Hade vänstern nöjt sig med att diskutera skattesatser och omfattningen av den offentliga sektorns åtaganden hade den ägnat sig åt ideologi. När den förnekar ovanstående punkter ägnar den sig emellertid åt lögn. Föreställningen om motsatsen är charlataners verk.

Marxismens existens står och faller med att tillräckligt många tror på lögner, och detsamma gäller stora delar av Socialdemokraternas tankegods. När Lindberg med bland annat sitt angrepp på äganderätten närmar sig marxismen pumpar också Aftonbladet ut lögner med rötterna i kvasiintellektuell preussisk 1800-talsmysticism.

Den samtida ideologiska diskursen vimlar av currylinjer, chemtrails, Bermudatrianglar och vattenvirvlare. I denna labyrint av humbug har Aftonbladet tagit på sig rollen som idédebattens motsvarighet till Homeopatiska riksförbundets medlemstidning.
DN1

13 kommentarer:

  1. Hej.

    Den som själv bygger upp och skapar något skall njuta frukten av sitt arbete brukar vara en modern liberal tes.

    Den som av olika skäl är mindre förmögen att bygga upp samma rikedom via sitt arbete skall ändock njuta sin mer blygsamma utkomst.

    Så långt finns en viss rättvisetanke, och om den paras med en grundläggande humanitär rättvisa att motverka lidande (svält, hemlöshet, var man en annans varg) i symbios med en homogen folkstam med gemensamma kärnvärden om dygd, duglighet och duktighet kan ett samhälle utan förlora skapas.

    Men arv? Med vilken rätt försvaras arv enligt liberala principer att skapa sitt eget med egen kraft? Vad skiljer den patronus som sprider sitt arv mellan alla sina avkommor i syfte att detta skall vara frön för framgång, och en stat som gör sammalunda?

    Lindberg är ute och cyklar, men när liberaler inte tar ställning ens intellektuellt till det problem arvsrätt och med den ärvda ej förtjänade fördelar innebär för principen om var man sin egen lyckas smed är vi illa ute.

    En längre text om dina tankar om arvsrätt och olika principer vis a vis liberalismen i olika permutationer hade säkert varit intressant och bildande - särskilt i polemik med hycklare som Lindberg.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hela är väldigt enkelt. En logisk konsekvens av äganderätten är att var och en är i sin fulla rätt att överlåta sina tillgångar till vem man vill. Om denna överlåtelse sker när man fortfarande är i livet eller (genom beslut taget när man fortfarande är i livet) vid dödsögonblicket är irrelevant.

      Radera
    2. Hej.

      Exakt som du skriver, men på vilket sätt har den som ärver då skapat sin egendom av egen kraft?

      Låt säga att staten konfiskerar allt arv och fördelar det jämnt: vad är skillnaden för den som inget arv haft att hämta? Den som är arvinge till en rik och med ägor begåvad person blir utan sitt arv - den som är barn till en fattig ärver blott fattigdomen annars.

      NB: inte för att jag förordar det, men resonemanget om arv kontra egenhändigt skapad framgång måste föras, om inte Lindbergare skall ha öppet mål där.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

      Radera
    3. + 1
      Så är det, döden har en förmåga att komma lite olägligt så arvsrätt är en central del i äganderätten.

      Radera
    4. För att äganderätten, återigen, inkluderar rätten att ge bort tillgångar till andra. Detta kommer givetvis gynna nämna andra, men inte övriga, men detta är inte konstigare än att människor ger julklappar till sina nära och kära men i regel inte till totala främlingar.
      Du tycks argumentera utifrån att det skulle vara någon rättighet att ta del av döda främlingars kvarlåtenskap. Det är det inte. En sådan ordning vore en precis lika stort ingrepp i äganderätten som konfiskationer från levande människor. Premisserna förändras inte bara för att någon har dött.

      Radera
  2. Hej.

    Jag argumenterar inte för att avskaffa arvsrätten - jag belyser ett inneboende problem: äganderätt brukar motiveras i att man skall förfoga över det man förtjänat och skapat. Arv är att jämföra med att hitta något värdefullt av ren slump då vi inte råder över vem vi föds av. Det är denna knut som måste lösas, då inskränkningar i ägande- och nyttjanderätt utgår från detta.

    En avskaffad arvsrätt skulle i praktiken endast medföra att godset avyttras som gåva före döden, och testamente är ju att betrakta som ett gåvobrev.

    Premisserna ändras definitivt om någon dött - det finns ju inte längre någon ägare att fråga. Vad sker när inga arvingar finns? Vem fördelar då arvet, eller när tvist föreligger? Särskilt om testamente saknas.

    Ju färre skatter och ju färre specialregler desto bättre tycker jag, för övrigt, utifall mitt resonerande låter som någon som förordar konfiskation. Sådant bör endast vara förbehållet som straffåtgärd vid ekonomiskt motiverad brottslighet.

    Tack för ordet, och tack för svar,

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hela din tes står med andra ord och faller med att den avlidne inte skrivit testamente eller på annat sätt klargjort hur dödsbot skall delas upp.
      Det är ett ytterst hypotetiskt fall. Många bryr sig förmodligen iofs inte om att skriva något officiellt testamente idag, men det beror på att arvsskiften till stora delar är reglerade i lag (för övrigt även detta en inskränkning i äganderätten). Det är gissningsvis ytterst få som inte vill att deras äkta hälft/efterlevande skall få ärva dem.
      I fallet att inga arvingar finns går idag pengarna till Allmänna arvsfonden, som sedan delar ut dem till bland annat islamistiska organisationer. Detta är en väldigt problematisk ordning, men den ligger helt i ordning med vad Lindberg förespråkar. Därtill kommer det uppenbara, nämligen att rikedom per definition inte kan kvarstå i samma familj om inga arvingar finns.

      Radera
    2. Rikard, om man förfogar över något, innebär inte det rätten att frivilligt låta någon annan dra fördel av detta? Om jag tjänar en massa pengar, måste jag använda dem till 100% till mitt eget nöje eller får jag dela med mig till folk jag tycker om?

      Om svaret är ja, så är arvsrätten en fullständigt logisk konsekvens.

      Om jag får dela med mig av mina stålar, så har jag rätten att ge bort allt jag äger tio minuter innan min död. Arvsrätten är bara en förlängning av detta, eftersom det ofta är svårt att förutse när man kolar.

      Radera
    3. Hej Rikard,
      Jag har läst många av dina inlägg och jag tycker du alltid har bra och vettiga åsikter.
      Men; i detta fallet så ser jag arv lika med gåva, bara en fråga om före eller efter.
      Ang att vi inte råder vem vi föds av håller jag inte med om. Om vi alla ingick i någon form av roulette så kan man tänka så. Men det gör vi inte eftersom våra DNA är kopierade av någon av våra föräldrar beroende på kön. Du/jag skulle inte kunna vara född av valfri kvinna på jorden. Du/jag är en unik kombination av våra föräldrar. Därav så är vi inte bara känslomässigt bundna till våra barn utan också genetiskt liksom de till oss.
      Kamratliga hälsningar....

      Radera
  3. På samma sätt som äganderätten är en morot för människor med ambition så är arvsrätten exakt samma sak för människor med ambition och kärlek till sin familj. Man arbetar för att göra det bättre för sina barn, då ska inte pappa staten komma och säga "hörrudu, din son och dotter har faktiskt inte kämpat för denna rikedom, nu beslagtar vi skitet"

    Det är en trendig tankevurpa i dagsläget att tycka att barn vars föräldrar har kämpat för att de ska ha det gott ställt ska bestraffas, och med elak ton kallas privilegierade.

    Det är ingen privilegie, det är en plikt vi alla har - att kämpa för att göra så nästa generation får det bättre - och således något att applådera och efterhärma, och inte stigmatisera och bestraffa.

    SvaraRadera
  4. Ser ägandet som fostrande också.
    En tillfällig freeloader blev lång i ansiktet då jag bad henne öppna kylskåpsdörren(tredje handtaget) försiktigt eftersom det är jag som får bekosta ett nytthandtag.
    Personen har bara bott i hyresrätt.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.