2016-08-03

Äganderätten och allemansrätten


Illustration av "I fablernas land" (Facebook, Twitter)

Att markägare utan kommunens välsignelse sätter upp skyltar med budskapet att obehöriga ej är välkomna är ett problem, lät Naturvårdsverket nyligen meddela. Detta eftersom ett sådant förfarande enligt samma statliga myndighet"naggar allemansrätten i kanten".

Rent juridiskt är detta förmodligen helt korrekt, men ur ett moraliskt perspektiv är inställningen mycket underlig. Att markägare inte själv tillåts bestämma över något så grundläggande som vilka som rör sig på deras egendom är en väldigt anmärkningsvärd och långtgående begränsning av äganderätten. En sådan inskränkning hade varit fullständigt oacceptabel i många andra länder.

Men, inflikar då någon, bör inte människor få röra sig fritt i naturen? I och med detta röjer de vilken skev världsbild decennier av socialdemokratisk enpartistat har inpräntat i dem. Som skolelev fick jag lära mig att för medborgare i andra länder utan allemansrätt var naturen inhägnad och stängd. Sedan dess har jag upplevt mitt livs i särklass mest fantastiska naturupplevelser utomlands, inte minst i No Trespassing-skyltarnas USA.

I det aktuella faller handlar det emellertid över huvud taget inte om detta. Den absoluta merparten av de skyltar som Naturvårdsverket oroar sig över syftar med allra största sannolikhet inte från att utestänga allmänheten från skogar, utan från platser där ovälkomna besökare stör de boende och/eller åsamkar markägaren skada.

Naturvårdsverket hänvisar till att markägare i dylika fall kan söka kommunens tillstånd att neka allmänheten tillträde. Ett sådant tillstånd lär emellertid knappast vara särskilt enkelt att få, därtill lär behandlingen av dessa med allra största sannolikhet präglas av såväl långa handläggningstider som ett stort mått av godtycke.

Det grundläggande problemet är emellertid att markägarna tvingas söka tillstånd av en part som inte äger marken. En sådan ordning är pervers. Äganderätten tillskrivs ofta närmast metafysiska egenskaper, i synnerhet när det rör sig om mark. Äganderätten handlar emellertid inte om öronmärkta atomer, den handlar om rätten att efter eget huvud disponera föremålet för ägandet i fråga.

Den som rör sig på någon annans mark eller plockar andras blåbär och kantareller bör känna en smula ödmjukhet inför detta. Gör man det rör man sig inte i "vår [...] natur", man rör sig på någon annans mark. De bär och svampar man plockar hade, vore det inte för ett långtgående ingrepp i samma äganderätt som man tar för given i det egna hemmet och den egna trädgården, räknats som stöldgods.

Vad Naturvårdsverket och deras svans av sossar (i varierande grad av förnekelse) i praktiken säger är att de markägare som önskar disponera sin egendom efter eget huvud visar prov på en enastående fräckhet. En sådan attityd är en rövares eller kleptomans attityd. En sådan attityd blir bara intellektuellt försvarbar om man i grund och botten inte accepterar andra människors rätt till ägande (även om dispens för just den egna rätten till ägande av någon anledning utdelas i 99 fall av 100).

Ofta hävdas det att allemansrätten är en väldigt gammal svensk sedvänja. Denna sedvänja som avses handlar dock i första hand om att fritt få röra sig mellan punkt A och punkt B, inte om de omfattande inskränkningar av äganderätten som idag går under samlingsnamnet allemansrätten. Vad mer är, den gamla sedvänjan möjliggjordes av att de personer som utnyttjade sig av denna underförstådda rätt visade prov på gott omdöme när de gjorde detta.

Idag är situationen dock betydligt mer problematisk. Företag bedriver utan att fråga markägaren och med myndigheternas goda minne kommersiell verksamhet på andra människors mark, söndercurlade medborgare gör åverkan på andras egendom, regelrätta kåkstäder uppförs, träd avverkas illegalt, et cetera

Problemet i sammanhanget är inte att markägare sätter upp för många staket och skyltar i syfte att stänga obehöriga ute, problemet är att det sätts upp för få. Äganderättens svaga ställning kommer bara förbli möjlig så länge markägare fortsätter finna sig i nuvarande ordning.

9 kommentarer:

  1. Jag har inget emot att allmänheten rör sig på min mark, t ex för att gå ned till stranden och bada från klippor. Tvärtom har jag underlättat för rörliga friluftslivet med torrdass, soptunna, parkering, mm. Men - när det blir tvång och självskrivet att rovfiska s k catch and release, skräpa ned och rent allmänt bete sig, då har man allmänheten grovt missförstått det hela.
    Som markägare äger jag rätten att disponera min mark. I stället för att sätta upp en skylt kan man ju alltid plöja upp eller ha ungtjurar gå på markerna. då blir det onödigt med skyltar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. C&R handlar ju inte om rovfiske utan om att bevara fiskbestånden. I stället för att slå ihjäl fisken så återfår den sin frihet. Hur kan detta jämföras med nätfiske som i egentlig mening verkligen handlar om rovfiske.//tompas11

      Radera
  2. Håller med om att Naturvårdsverket har en märklig inställning. Särskilt eftersom äganderätten är en mycket viktig del i de mänskliga rättigheterna - som däremot saknar någon allemansrätt.

    SvaraRadera
  3. Vi har sedan något år tillbaka skyltar "Privat mark - obehöriga äga ej tillträde". Ingen har ifrågasatt, visserligen i norra delen av landet, men ändå. Handlar om att folk inte ska ta det för givet att vistas på våra marker.

    SvaraRadera
  4. Jag är inte riktigt säker på vad du menar med "Rent juridiskt är detta förmodligen helt korrekt" Allemansrätten är ingen lag utan en tyst överenskommelse mellan markägare och besökare. Därför kan alla, svenskar och invandrare, besöka vår stora skogar och berg. Men det allvarliga med Allemansrätten är att den naggar äganderätten i kanten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är vad jag förstått saken numera åtminstone delvis kodifierad. Men juridik är inte bara skriven lag, utan även prejudikat.

      Radera
  5. Det "värsta" som skett senare tid är att avverkningsanmälningar gjorts sökbara via skogsstyrelsens hemsidor. Syftet är extremt uppenbart i och med att "miljörörelsen" nu tagit över även där. Serverat bord för diverse aktivister att ta för sig.

    SvaraRadera
  6. Ifall mitt minne inte sviker så finns det av hävd ett skäligt minsta avstånd till bebyggelse och gård som anses opassande att överträda vad allemansrätten beträffar, utanför detta område så får man röra sig enligt allemansrätten.

    Ursprungligen handlade detta avstånd om hur långt man kunde kasta en yxa, den som föll fick då ligga ogill ( dvs efterlevande fick inte utkräva straff eller mansbot ) pga att den döde inkränktat olovligen på hemfriden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den gillar jag, om du går för nära hus eller gård så får du stå ditt kast.
      Allemansrätten är en bra tanke men som tagits upp är det många som missförstår innebörden och det är snarare det som behövs upplösas om, kokat ner till visa vördnad för andras egendom som du tillfälligt befinner dig på, gör inte åverkan utan lämna som du fann det.

      Radera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.