2016-08-14

Något om Aida Hadžialićs avgång

Med reservation för att vi inte exakt vad som pågått bakom kulisserna, får Aida Hadžialić sägas ha imponerat med den rättframma hållning hon visade prov på i samband med sin avgång. Hon klamrade sig inte fast vid makten, hon försökte inte förminska sitt misstag och hon skyllde inte ifrån sig. I stället erkände hon utan omsvep att hon hade gjort fel och tog konsekvenserna av detta.

I och med detta visade hon prov på avsevärt mer ryggrad än de flesta andra yrkespolitiker. Trots detta framstår hyllningarna av Hadžialić som minst sagt underliga i sin omfattning. Hadžialić var en av tre(!) ministrar på ett utbildningsdepartement i kaos, och få av alla de personer som de senaste dagarna hyllat Hadžialićs politiska gärning torde på rak arm kunna redogöra för någonting konkret hon bidragit med där.

Många opinionsbildare har påpekat att 0,2 promille motsvarar en väldigt låg grad av berusning, och att det misstag Hadžialić gjort sig skyldig till därför bör betraktas som väldigt ringa och inte motiverade hennes avgång. Det var emellertid Hadžialićs eget parti som år 1990 dels sänkte gränsen för vad som då kallades för "rattonykterhet" från 0,5 till 0,2 promille, dels ändrade brottets rubricering till "rattfylleri" (en benämning som, utöver att vara mindre moraliskt neutral, därtill är väldigt tveksam när det handlar om just 0,2 promille).

Kort sagt, det var det parti Hadžialić företräder som valde att både kriminalisera och markera mot precis det beteende som hon 26 år senare själv skulle komma att visa prov på. Att i detta läge hävda att man borde ha överseende med en socialdemokratisk minister som brutit mot denna lag håller inte. Så länge lagstiftningen kvarstår är det socialdemokratiska yrkespolitikers grundläggande skyldighet att visa att de respekterar den.

Vad de många lovorden om Hadžialić från högerhåll i grund och botten handlar om är att hon som en av ytterst få politiker tydligt markerat mot samma identitetspolitik som såväl Stefan Löfven som Anna Kinberg Batra och Annie Lööf, efter att ha sträckt upp ett blött finger i luften, valt att hylla. Då Hadžialićs skarpa kritik av identitetspolitiken framstod som en frisk fläkt genom ett i övrigt väldigt kvavt rum, fick många i samband med detta ett positivt intryck av henne.

Att Hadžialićs utspel stack ut på detta sätt sade dock betydligt mer om det patetiska tillståndet för den svenska politiken i stort än vad det sade om henne. I den mån någon förtjänar respekt för att ha gett uttryck för någonting självklart förtjänade Hadžialić naturligtvis respekt för detta, men när det kommer till kritan så är det endast detta de många hyllningarna av henne baserar sig på. För att kallas ett "politiskt stjärnskott" måste man dock på två år ha hunnit med att prestera någonting mer konkret än så.

Sist men inte minst sätter Hadžialićs avgång fingret på någonting väldigt anmärkningsvärt när det kommer till svensk politik, nämligen att avgå är någonting politiker får göra över vad de gjort på fritiden. På arbetstid tillåts man såväl förslösa miljardbelopp av andra människors pengar som att sjösätta ogenomtänkta och katastrofala reformer utan att löpa någon större risk att få sparken.

Begår man däremot ett tämligen trivialt misstag på sin fritid får man inte sällan gå direkt. Denna ordning förefaller gissningsvis en och annan iakttagare väldigt underlig.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3

5 kommentarer:

  1. Entusiasmen för henne är väl mest en reflektion av hur låga förväntningar vi har numera. Ett statsråd som kan tala sammanhängande, har fläckvis rimliga åsikter och inte direkt skadat verksamheter inom sitt politikområde är numera klart bättre än genomsnittet. Den jämförelsevis goda press som Hultquist och Ygeman får är exempel på samma fenomen.

    SvaraRadera
  2. Det bästa jag läst om hennes avgång.
    Nu hyllas hon, men hon kommer inte att lämna några spår på utbildningsväsendet. Eller?

    SvaraRadera
  3. Fridolin är 30 ca, Aida 29, Lööf 30. De
    representerar infantiliseringen av svensk
    politik. När de är i kring 40 måste de försörjas. Då blir de ambassadörer, landshövdingar och GD. Eller konsulter; som
    även de försörjs av det offentliga.
    Så ödelägger de meritokratiska värden i tidig
    ålder, utan att ha uträttat något. /AN

    SvaraRadera
  4. Lite mindre imponerande efter dagens ansökan om "avgångsvederlag" - tillbaka i rännstenen med övriga politiker.

    Så om man på egen begäran slutar sitt jobb så skall man alltså ha "avgångsverderlag" med full lön i ett år på 127.000 i månaden? Jaha, och så finns det de som tycker att politikerförakt är något konstigt och opåkallat.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.