2016-11-21

Den stulna skogen


Illustration av "I fablernas land" (Facebook, Twitter)

Äganderätten är på många sätt central i vår vardag. En typisk morgon vaknar vi upp i en säng vi äger, tar på oss kläder vi äger och äter en frukost tillredd av livsmedel vi äger. Frånvaron av äganderätt skulle för de allra flesta av oss innebära en såväl abrupt som drastiskt försämrad livskvalitet. Trots detta är fenomenet ägande för många ett påfallande abstrakt begrepp.

Ägande består dock inte i någon form av metafysiskt band mellan ägaren och föremålet för ägandet. Ej heller är de dokument som intygar att ett visst föremål ägs av en viss person särskilt centrala i sammanhanget. Vad ägandet handlar om är kontroll – om ägarens frihet att nyttja föremålet för ägandet så som vederbörande själv önskar.

Därmed inte sagt att ett intyg på att du är den rättmätiga ägaren till ett föremål är irrelevant. Tvärtom, ett sådant intyg kan i många sammanhang vara av yttersta vikt, men då endast som ett medel för att du skall kunna utöva ovan nämnda kontroll. Om du trots detta dokument inte tillåts utöva den kontroll intyget ger dig rätt till, fyller det inte längre någon som helst funktion.

Många skogsägare uppskattar de naturvärden som följer med marken, men dessa är i regel inte deras primära drivkraft till fortsatt ägande. Den som äger skog gör vanligtvis detta främst för att han eller hon förväntar sig en viss avkastning av marken. En förutsättning för denna avkastning är just kontroll.

När staten förbjuder en markägare från att avverka skog, förflyttas merparten av kontrollen över denna skog från den person som formellt äger marken till staten. Därmed har det formella ägande en lagfart innebär i praktiken blivit värdelöst. Eftersom det nu är staten som kontrollerar skogen, är det också staten som i praktiken äger skogen.

Att det rent formellt finns en lagfart som pekar ut någon annan som ägare spelar i sammanhanget väldigt liten roll. Den person som i lagfarten står som ägare till marken har fråntagits kontrollen, och därmed också möjligheten till avkastning. Den kontroll staten har utövat i samband med att avverkningsförbudet drivits igenom, är däremot i allra högsta grad påtaglig. I all praktisk bemärkelse har med andra ord staten konfiskerat skogen.

Detta hade kunnat vara en akademiskt utläggning, men dessvärre är det hela idag en högst kännbar realitet för landets skogsägare. Skog för 50 miljarder kronor har till exempel klassats som nyckelbiotop av statliga Skogsstyrelsen, vilket i praktiken omöjliggör både avkastning och försäljning. Rent juridiskt har dock de formella ägarna inte fråntagits någon mark, varför inte heller någon ersättning utgår.

Privat egendom för tiotals miljarder kronor har därmed i all praktisk bemärkelse konfiskerats, men utan att detta gjort särskilt mycket avtryck i nyhetsflödet. Det säger en hel del om hur svag äganderättens ställning i Sverige faktiskt är idag. Detta trots att äganderätten är en av grundpelarna i den liberala demokrati som politiker och andra makthavare ständigt påstår sig måna om.


Tycker du äganderätten är viktig? Följ gärna Egendomligt!

13 kommentarer:

  1. Äganderätt är central. Ändå diskuterar vi den så sällan. Föredömligt inlägg.

    SvaraRadera
  2. Tack

    I hundra år har det utbildats skogsmästare och jägmästare som försökt hitta en balans mellan att värna skogen och driva skogsbruk. Många - troligen de flesta av dem har ett mycket starkt skog/natur/jaktintresse och förstår, om någon, balansen mellan effektivt skogsskötsel som är Sveriges ryggrad industrimässigt och önskad urskog med mångfald.

    Sedan 10-20 år har det utbildats miljövetare, ekoingenjörer m.m. m.m. som ser som sin uppgift att "rädda" skogen utan någon som helst förståelse för att det är många människors levebröd och Sveriges troligen största källa till exportinkomster. Helt förvissade om att de är de goda tar de plats på naturvårdsverket, skogsstyrelsen och andra myndigheter och ställer till fruktansvärd skada.
    Inte bara skogsbrukare råkar illa ut utan även bönder och småbrukare.

    Riga - skogsmästare

    SvaraRadera
  3. Gamla Östtyskland åteuppstår mera och mera i Sverige.

    Något i landet "Lagom", för att inte säga mycket, håller på att gå käpprätt åt...ja juste...skogen!

    SvaraRadera
  4. Själv så skövlar statens skogsbolag skog som är skyddsklassad

    SvaraRadera
  5. 1. Det finns ett legitimt allmänintresse av att säkra biologisk mångfald i skogslandskapet, som inte alltid kan förenas med hög avkastning av fibrer och virke.
    2. Skogen har under större delen av Sveriges historia ägts kollektivt i någon mening och med restriktioner på användandet, brösttoner om "urminnes hävd" ska användas med försiktighet när det gäller äganderätten och vad den medger.
    3. Vad som är ryggraden i ett lands ekonomi vatierar över tid.

    Med det sagt har jag en stor respekt för ägarperspektivet. Har man räknat med fastighetens förmåga till avkastning vill man inte att spelreglerna plötsligt ändras. Staten bör betala för sig vid inskränkningar.

    SvaraRadera
  6. Hej.

    Äganderätt är inte så simpelt.

    Om mina ägor innefattar delar av ett vattendrag anser du alltså att jag fritt kan dämma detta, eller etablera en fabrik som gör vattnet otjänligt? Du verkar svara ja på det, om ditt resonemang ovan inte nyanseras med hur reglering och begränsning av hur nyttjande av en resurs, med konsekvenser utanför den egna personen, skall vara utformad. Det är nämligen där det klämmer - samma logik om ägande som säger att mitt tangentbord är mitt kan knappast appliceras på ägande av mark, då situation och konsekvens är väsensskilda.

    Rigas kommentar belyser den byråkratiska delen av problemet på ett insiktsfullt sätt. Det är nu över tjugofem år sedan jag själv jobbade i skogen, men beskrivningen av att hitta balans mellan bruk och vård känner jag igen från den tiden.

    Frågan är inte att antingen har vi äganderätt och du får göra vad du vill med marken, eller såhar vi ingen äganderätt för att du inte får göra vad du vill med marken (för tro mig - i det samhället vill du inte ha mig som granne när jag gör vad jag vill på min mark; testar flygplansmotorer t ex, eller spelar Eine kleine Nachtmusik på gräsklippare och dieselgenerator).

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare
    Ps Studera hur äganderätt förhåller sig till prospektering efter olja och gas. Ds

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, äganderätt är simpelt. Att lyckas få är sossehjärntvättade socialister att inse att de är sossehjärntvättade socialister, däremot, är i många fall väldigt svårt pga långtgående förnekelse.

      PS: Ditt exempel om att dämma vattendrag skulle måhända förtjäna en utläggning från min sida om detta hade haft någon bäring på vad jag skrev, men det hade det alltså inte.

      Superduperkamratliga hälsningar
      Antisocialisten

      Radera
  7. Det som nu pågår är den största inskränkningen av äganderätten som skett i Sverige sedan...ja när? "Miljörörelsen" dvs klustern MP/SNF/Naturvårdsverket/Länsstyrelsernas miljöenheter (aktivisterna roterar mellan dessa "uppdragsgivare")har varit extremt listig. Först fick man skogsstyrelsen att lägga ut avverkningsanmälningar på webben, det var ju av intresse för allmänheten....! -Jo tjena! De enda som har intresse är aktivisterna som får ett nytt verktyg att stoppa avverkningar. Nu kunde man rikta sina insatser mycket bättre. Vad händer sen? Jo det tog ett par år så dyker plötsligt förslaget upp att allmänheten ska kunna besvära sig över avverkningar! Nu får MPK/VPK och miljörörelsen utrymme att än en gång förstöra något som fungerar, denna gång det svenska skogsbruket.

    SvaraRadera
  8. DEN BEGRÄNSADE ÄGARRÄTTEN GÄLLER ALL MARK.

    Just nu arbetar jag i en förening med att ta fram förslag till en ny översiktsplan för kommunen. En översiktsplan ger vägledning till hur all mark skall få användas, som för rekreation och bebyggelse för olika ändamål. I kommunens direktiv är det uttalat att ny byggnation skall undvikas i glesbygd. Nya byggområden bör planeras i anslutning till befintliga samhällen.

    Föreningens arbete går ut på att med lokal kännedom föreslå var ny byggnation bör få ske. Förslagen utarbetas utfrån topologiska och samhällsmässiga förutsättningar. Markägarna tillfrågas inte.

    Det är inte utan att jag känner olust över att föreslå hur andras mark skall få användas. En del ägare kommer bli lyckligt lottade som fått sin mark förslagen för attraktiv villabebyggelse med höga tomtpriser. Andra känner sig kanske missgynnade som bara får bidra med mindre värdefull mark för framtida handels- och industrimark. Mest missgynnade kommer förmodligen markägare uppleva sig som får bidra med för dem ekonomiskt värdelös naturmark för allmänhetens rekreation. Till sådan mark hör i en kustkommun en remsa upp till 300 meter från stranden med strandskydd även inne i samhällena.

    I arbetsgruppen funderar vi på hur vi kommer bli bemötta av markägarna. Det är ingen kö av personer för att få vara med i arbetsgruppen. Jag tröstar mig med att jag kan använda ointresset som svar till de som eventuellt kritiserar gruppens förslag. De hade ju kunnat vara med och påverka utfallet. De flesta är ointresserade av obetalt föreningsarbete om de inte har något att tjäna på det eller ser sina intressen hotade.

    Men det gnager i samvetet att ha synpunkter på andras egendom. Tänk om andra skulle få bestämma över dina aktier?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför legitimera statens övergrepp på hederliga människor genom att utföra dess smutsjobb åt den?

      Radera
  9. en väldigt sur tant24 november 2016 17:42

    Det finns en ordentlig, stor kurva på vägen någonstans i Sverige.
    När den nya vägen byggdes skulle allt rätas upp och ny mark tas i anspråk. Det gick bra utöver några kilometer skog. Ägaren vägrade. Han hade skött skogen som sitt barn. Det fanns en väg. Det fick räcka. Efter många om och men och juridisk käbbel är kurvan kvar.
    Man måste vara för j....t envis för att vinna över makthavare.

    SvaraRadera
  10. För några år sedan fick en god vän som ägde en bit skog reda på att kommunen ville göra reservat av hans område samt två närliggande.

    Han beställde avverkning omgående. Sedan var inte kommunbiologen intresserad av området längre.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.