Vänta med analyserna, lägg band på din vrede och uppvisa enighet. Ungefär så lyder uppmaningarna idag – och den fråga alla människor med en moralisk kompass värd namnet borde ställa sig är varför då?!
Hur mycket band bör man egentligen lägga på sig när politikerna mött terrorhotet med apologism, relativism, barnprogramledare och läskexperter? Hur lågt bör man en dag som denna egentligen ligga, när samme Mehmet Kaplan som 2007 beskrev arbetet mot terrorism som trakasserier och "att underblåsa islamofobin" mindre än två mandatperioder senare utsågs till minister?
Det finns ingen som helst anledning att sluta upp bakom dem som raljant och slentrianmässigt smutskastat de debattörer som varnat för att vad som skedde igår skulle ske. Det finns ingen som helst anledning att sluta upp bakom politiker som dragit sig in i det sista för att lagstifta mot terrorresor.
Det finns ingen som helst anledning att sluta upp bakom politiker som med skattebetalarnas pengar stödjer en organisation som både avlönar och hyllar terrorister.
Det finns ingen som helst anledning att sluta upp bakom de politiker och offentliganställda aktivister som såväl låtit skattepengar regna över islamister som gett akademin i uppdrag att tillhandahålla en skyddad verkstad för postkolonial pseudovetenskap.
Kulturkriget har inte tagit paus, för den som till äventyrs trodde det. Tvärtom försöker just nu de debattörer som gjort det till en livsuppgift att förringa, relativisera och rentav ursäkta terrorism nu utmåla sig själva som de moraliska segrarna i sammanhanget. Parallellt med detta publiceras nu den ena texten efter den andra i vilka debattörer försöker ta politiska poäng på att beklaga sig över hur många som nu försöker ta politiska poäng på det inträffade.
Samma personer som fördömt Lars Vilks konst och visat stor sympati för de personer som velat tysta honom producerar nu högtravande drapor och tal om vikten av att stå upp för demokratin och det öppna samhället. På något sätt, försöker de antyda, bevisar inte bara gårdagens terrordåd hur rätt de haft hela tiden. Nej, framför allt visar vad som hände igår, antyder de indignerat, hur fullständigt fel deras kritiker har haft.
Vrede är inte en opassande reaktion en dag som denna. Tvärtom är vrede, givet de monumentala moraliska felinvesteringar vi sett prov på, en såväl sund som högst passande reaktion. Detta gäller, alla påståenden om motsatsen till trots, i synnerhet idag.
