Ni vet hur det är.
SVT:s utrikeskorrespondent i Frankrike intervjuas i de statliga nyheterna om Macrons senaste triumfer, med det romantiska Paris i bakgrunden. Ute råder ljuvlig vårkväll, stadslivet pågår för fullt, men så plötsligt – wham bam! – en glitch i The Matrix. Eiffeltornet försvinner i ett myller av kvadrater, och en grön bakgrund är det enda som blir kvar bakom den märkligt oberörda korrespondenten.
Att en förinspelad fond, komplett med ikoniska landmärken, visas bakom en utrikeskorrespondent filmad i studio framför en greenscreen är ingenting konstigt. Man vill göra tydligt för tittarna att korrespondenten befinner sig på en viss plats, men utan att riskera störningar i form av trafikbuller, dåligt väder eller överförfriskade lustigkurrar. Det är en pedagogisk illusion, åtminstone så länge tekniken inte plötsligt börjar krångla.
På precis samma sätt är det fullt naturligt att den som vill producera en så effektiv valfilm som möjligt anlitar sig av skådespelare med okänd politisk tillhörighet. På precis samma sätt är det också fullt naturligt att den som vill producera en så effektiv valfilm som möjligt ibland använder arkivbilder.
Detta gjorde nyligen ett produktionsteam då de tog fram en valfilm för Moderaterna i Göteborg. Ett sekvens med en brinnande bil i filmen föreställde nämligen inte någon av alla de hundratals bilar som varje år blir föremål för anlagda bränder i staden, utan utgjordes av arkivbilder från Kanada.
Det är inte särskilt svårt att föreställa sig varför. Då bilar brinner i Göteborg finns sällan någon med professionell filmutrusning i närheten, och att iscensätta en bilbrand bara för den goda sakens skull framstår lätt som en smula överdrivet. Att använda sig av arkivbilder blir därför fullt naturligt, men inte desto mindre valde statsradion idag att presentera nyheten om att bilen i klippet inte brann på plats i Göteborg som ett viktigt avslöjande.
Bakom en gigantisk bildsatt rubrik på Sveriges Radios förstasida återfinns i skrivande stund en artikel om saken, i vilken till och med kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande får uttala sig. Vad som hänt är enligt Ann-Sofie Hermansson (S), får vi veta, inte bara "anmärkningsvärt", utan ett utslag av man vill "anspela på människors rädsla".
Därefter var bollen i rullning. GT/Expressen följde snart efter med ett eget och ännu längre reportage. Aftonbladets vinkel blev en för tidningen otroligt subtil och originell crossover mellan Kanada-temat och anklagelser om sverigedemokratisk retorik. Statstelevisionen ville inte vara sämre, och följde därför upp med en artikel i vilken vi redan på rubrikplats får veta att den "kritiserade" filmen innehåller "falska bilder".
När upplägget så väckte kritik var man inom journalistkåren snabba med att sluta leden. TV4:s Ulf Kristofferson (som för övrigt mycket väl vet skillnaden mellan nyheter och valfilmer) förklarade grötmyndigt att hans egen arbetsgivare aldrig skulle göra något liknande, och att detta var vad som skilde "seriösa medier från propagandamaskiner".
TT:s Owe Nilsson ansåg å sin sida det hela vara "anmärkningsvärt", och bemötte därefter kritiken han fick för detta med en serie mer och mer melodramatiska utspel. "Man förstår att fake news är här för att stanna", menade Nilsson, och förutspådde resignerat en framtid där alla skulle "nyhetsonanera i sina egna bubblor".
Allt detta för att ett parti i en valfilm använt arkivbilder för att illustrera den högst reella företeelsen med återkommande anlagda bilbränder. Det hela är inte bara patetiskt, det är direkt ofriskt. Ironiskt nog har dock de traditionella medierna, genom dagens haveri, påskyndat den nödvändiga läkningsprocessen.
Man har idag nämligen bränt en så pass stor andel av sitt återstående förtroendekapital, att man också påtagligt påskyndat den ofrånkomliga och högst välbehövliga strukturomvandling som mediebranschen står inför. När denna är fullbordad kommer storskaliga pajaskonster av det slag vi sett idag inte längre vara möjliga.
Owe Nilsson må finna detta skrämmande, men i själva verket är den utveckling han oroar sig för endast sund. Vad han inte förstår är att alla fram till nyligen har tvingats tränga ihop sig i just den nyhetsbubbla där han själv råkar känna sig hemma. Vad han inte förmår ta in är att den ordning han med näbbar och klor försvarar, i stort sett är identisk med en ordning där Fox News har monopol på nyhetsförmedling.
