Lika vingligt som när någon kraftigt berusad cyklar hem från krogen blir det, när Socialdemokraterna på en och samma gång försöker vinna röster från både Jimmie Åkesson och partierna på den yttersta vänsterkanten. Frågan om en eventuell ny kartläggning av brottslingars ursprung utgör ett dagsaktuellt exempel på detta. Ena dagen skall kriminellas bakgrund under inga som helst omständigheter kartläggas, andra dagen öppnar man för precis detta.
Att hela den socialdemokratiska valstrategin kokar ned till att framställa sig själva som sverigedemokrater när man talar till vissa väljare, och som Gudrun Schyman när man talar till andra, torde vid det här laget ha undgått få svenskar. Vad justitieminister Morgan Johansson säger under de dagar det är den senare gruppens röster man försöker vinna är dock värt att granska lite närmare.
Invandrare är förvisso överrepresenterade när det gäller kriminalitet, medgav häromdagen Johansson i Aktuellt, men påpekade därefter att "men rensar du för socioekonomiska faktorer och ålder förvinner nästan den överrepresentationen helt".
Huruvida detta är korrekt i sak är inte helt oomstritt, men låt oss för enkelhet utgå från att vad justitieministern säger är sant. Den givna följdfrågan blir då:
Och?
Vad Johansson insinuerar är att nämnda överrepresentation i brottslighet är följden av socioekonomiska faktorer. Detta är dock allt annat än självklart. Att det finns en korrelation är med all säkerhet helt sant, men av detta inte följer att det finns ett kausalt samband. Det kan givetvis teoretiskt sett förhålla sig precis så som justitieministern låter antyda, men det kan lika väl förhålla sig precis tvärtom.
Den senare möjligheten framstår i själva verket som minst lika sannolik. Gängkriminella föredrar ofta att bosätta sig där gängens makt är stor. Kriminella har av naturliga skäl sällan någon särskilt hög taxerad inkomst eller något arbete i konventionell mening, varför de i statistiken framstår som fattiga och därför är berättigade till allehanda bidrag. Ej heller är skolarbete eller högre utbildning något som brukar prioriteras i gängkriminalitetens värld.
Ett högst sannolikt scenario är med andra ord att de kriminellas mätetal i socioekonomiska jämförelser ofta är en direkt följd av att de är – ja, just det – kriminella. Vad mer är, detta är en så uppenbar invändning mot resonemanget om socioekonomiska faktorer att frånvaron av kritik från vetenskapligt håll mot de namnkunniga professorer i kriminologi som gång på gång framför samma resonemang som justitieministern, är direkt frapperande.
Ännu mer remarkabelt är emellertid det faktum att tesen om socioekonomiska faktorer inte tillför någonting till diskussionen. Att en våldtäkt, en grov misshandel eller ett mord eventuellt kan förklaras med socioekonomiska faktorer utgör ingen som helst tröst för brottsoffret. Att en våldtäkt, en grov misshandel eller ett mord eventuellt kan förklaras med socioekonomiska faktorer gör inte att brottet i fråga inte är "på riktigt".
Vad Johansson i praktiken sade i Aktuellt var att om man på politisk väg skapar en stor grupp med låg socioekonomisk status, så får man också stora problem. Som av en händelse är framväxten av en sådan grupp också exakt vad den migrationspolitik Johansson med flera har fört har resulterat i. Därmed är vi tillbaka på ruta ett – det är migrationspolitiken som har skapat problemen.
Vad justitieministerns resonemang (i den mån detta mot förmodan är korrekt, det vill säga) kan tillföra är med andra ord insikter i varför den migrationspolitik han själv varit med om att föra skapar problem. Att den skapar stora problem motsägs dock inte av resonemanget, snarare tvärtom. Därför utgör resonemanget inte heller på något sätt ett relevant argument mot en ny kartläggning av brottslingars etniska ursprung.
