Jag blir illamående i princip varje gång jag skummar igenom nyhetsflödet.
Jag blir illamående av det till synes ändlösa antalet människor i ledande maktpositioner som aktivt arbetar för att förstöra det andra byggt upp. Jag blir illamående av de allestädes närvarande vuxna människor som först beter sig som barn helt utan konsekvenstänkande, och därefter låter påskina att det skulle vara godhet som driver dem när de gång på gång överlåter åt andra att betala miljardnotan för deras egna impulsstyrda och hyperemotionella agerande.
Jag blir illamående av hur en allians av skribenter och politiker tillsammans arbetar för att tysta det fria ordet. Jag blir illamående av hur lögner sprids under rubriken "faktagranskning". Jag blir illamående av hur horder av lögnspridande postmodernister skriver om faran med faktaresistens och postsanning, och med detta menar fakta som motsäger de egna fanatiska ideologiernas heliga trossatser.
Jag blir illamående av den takt i vilken universiteten blir en arena för till vetenskap förklädd vänsterextremism. Jag blir illamående av med vilken frenesi makthavare utan folkligt stöd för detta arbetar för att omstöpa Sverige till en värdenihilistisk mardröm. Jag blir illamående av hur den ena institutionen efter den andra faller i extremisternas händer, och därefter används för att bedriva kulturkrig mot hederliga och hårt arbetande människor. Jag blir illamående av att bevittna de platser jag älskat bli katastrofzoner till följd av megalomaniska politikers samhällsexperiment.
Jag finner det fullständigt groteskt att förväntas bevittna allt detta utan att be någon dra åt helvete. Jag finner det fullständigt groteskt att förväntas bevittna allt detta utan att använda uttryck som "idioter" och "hysterikor". Jag finner det fullständigt groteskt att förväntas bevittna allt detta, och ändå undvika att benämna det slödder som till exempel ger sig på pensionärer med de mustiga invektiv situationen tarvar.
Att navigera den svenska samhällsdebatten är inte värdigt. Att navigera den svenska samhällsdebatten är att ständigt förväntas bemöta en strid ström av spottloskor i ansiktet med kärlek och ett leende på läpparna. Att navigera den svenska samhällsdebatten är som att försöka intala sig att vinterkräksjukan är något man genomlider med högburet huvud och en äppelkindad attityd.
Det finns många människor i Sverige som inte bara ivrigt försvarar denna ordning, utan som därtill gör anspråk på att vara auktoriteter. Det enda rimliga förhållningssättet till detta pajaser är att upprätta rejäla skyddsvallar mellan dig och dem. Ta dem inte på allvar, förnedra inte dig själv genom att över huvud taget lyssna på vad de säger, och håll behörigt avstånd till alla de oräkneliga viljelösa får som inte förmår att se igenom dem. Du förtjänar sannolikt betydligt bättre än så.
