18,7 procent. Så stor andel av väljarna röstade i senaste riksdagsvalet på de tre partier som faktiskt är för gymnasielagen.
För sin långvariga och idoga kamp för att förgifta samhället och förstöra för det svenska folket är dessa tre partier endast värda förakt (något som ur ett högerperspektiv gäller Centerpartiet i synnerhet). Dessa partier samlar tillsammans dock mindre än var femte väljare, och skulle på egen hand aldrig kunna få till stånd en sådan rättsvidrig vederstyggelse som den nu aktuella amnestin för asylbedragare.
Att riksdagen trots detta kommer anta lagen beror på att även Socialdemokraterna kommer rösta för den, trots att detta parti egentligen inte för ett ögonblick önskar sig en sådan lag. Att Socialdemokraterna trots detta kommer rösta för den beror på att de är cyniska maktspelare som inte för ett ögonblick bryr sig om din och dina barns framtid.
För Socialdemokraterna tjänar lagen två syften. För det första kan man på detta sätt hålla ihop koalitionen med Miljöpartiet. Denna koalition är inte nödvändig för att Löfven skall kunna sitta kvar som statsminister, men för Socialdemokraterna vore en regeringskris så nära inpå ett val både en prestigeförlust och dålig PR. För det andra skapar man på detta sätt en djup spricka i oppositionen, vilket naturligtvis är en fjäder i hatten för varje regering under ett valår.
En del hävdar idag att det är ett socialdemokratiskt genidrag vi precis bevittnat. Till detta förhåller jag mig personligen djupt skeptisk – regeringen får sannolikt i höstens val betala dyrt för vad man gjort. Så sent som idag gjorde regeringen ett noga regisserat utspel för att utmåla sig själva som ett parti med en stram migrationspolitik.
Detta var bara det senaste i en lång rad av sådana utspel. Syftet med dessa är uppenbart för alla, nämligen att vinna invandringskritiska väljares röster. I samma ögonblick som riksdagen röstar igenom gymnasielagen kommer det dock bli väldigt tydligt för alla hur väldigt lite gemensamt dessa utspel har att göra med den politik regeringen faktiskt väljer att driva. Ytterst få väljare lär imponeras av detta.
Vad Socialdemokraterna i och med sin hantering av gymnasielagen däremot väldigt tydligt har visat, är att man prioriterar makten oändligt mycket högre än Sveriges väl. Genom sitt agerande har man tydligt visat att man mer än gärna för en politik som både leder till ett sämre Sverige och som minskar möjligheterna att bedriva den välfärdspolitik de socialdemokratiska väljarna faktiskt efterfrågar.
För Socialdemokraterna är inte laglösa förorter, grovt kriminella gäng och ett ökande antal medborgare som inte vågar vistas utomhus efter mörkrets inbrott problem, utan möjligheter. Hur, resonerar man, kan fem nya no go-zoner skada Moderaterna? Hur, lyder i förlängningen den cyniska taktiken, kan en kraftig ökning av misshandelsfallen utnyttjas för att så split mellan oppositionspartierna?
För den som ämnar rösta i höstens val finns i stort sett bara dåliga alternativ att välja mellan, och det enda vi idag med stor säkerhet kan slå fast är att ökade pålagor och minskad frihet sannolikt är det enda nästa regering kommer ha att erbjuda anständiga, hederliga och hårt arbetande svenskar. Jag har ytterst få konkreta råd att ge till den som önskar göra något konstruktivt åt detta, bortsett från ett – att under inga omständigheter rösta på Socialdemokraterna.
Om det inte vore för Socialdemokraterna skulle Sverige inte vara ett land av drakoniskt beskattade, osjälvständiga och brutna människor som älskar de bojor de politiker som ständigt pissar dem i ansiktet har slagit dem i. Hade något annat parti dominerat det svenska 1900-talet hade väldigt mycket också varit dåligt idag, men det skulle inte vara så illa som det nu faktiskt är.
Detta innebär inte på något sätt att en framtid i vilken Socialdemokraterna är marginaliserade kommer vara någon utopi. Tvärtom, på endast en eller ett par mandatperioders sikt lär skillnaden i bästa fall bli minimal. Tillåts däremot Socialdemokraterna dominera Sverige några årtionden till, är dystopin så gott som garanterad.
Ett marginaliserat socialdemokratiskt parti är en nödvändig (men långtifrån tillräcklig) förutsättning för att undvika en sådan utveckling. Skulle Socialdemokraterna försvinna kommer sannolikt partier som Annie Lööfs lyckas åstadkomma en framtid med mer otrygghet och sämre välfärd till priset av högre skatter ändå, men det skulle åtminstone finnas en chans till förbättring. Med Socialdemokraterna vid makten är dock utsikterna till en vändning obefintliga.
Vad skall man som väljare då rösta på i stället? För högerväljare finns bara mer eller mindre dåliga alternativ. För den som däremot gillar traditionell sossepolitik finns faktiskt ett parti att rösta på – och detta parti är inte Socialdemokraterna.
I likhet med Socialdemokraterna står Sverigedemokraterna för en klassisk folkhemsnostalgisk retorik. Till skillnad från Socialdemokraterna driver Sverigedemokraterna dock inte en politik som garanterat kommer skada arbetarklassens intressen. Till skillnad från Socialdemokraterna driver Sverigedemokraterna inte en politik som ofrånkomligen leder till både försämrad välfärd och högre skatter, parallellt med bibehållen kravlöshet och tilltagande otrygghet.
Socialdemokraterna driver en politik som gynnar socialdemokratiska yrkespolitiker, fackpampar och parasiter, men som missgynnar i stort sett alla andra. Socialdemokraterna måste bort till varje pris. Om inte annat för att utkräva en smula gammal hederlig hämnd.
