Bakom de vackra orden i debattartikeln döljs en besvärlig sanning, nämligen att regeringen inte förmår hantera detta. Den presenterar förvisso "ett etableringspaket med väl underbyggda reformer", men detta har även tidigare regeringar gjort utan att någonting förändrats i praktiken. Tvärtom har den förda politiken resulterat i att Sverige idag utmärker sig som både EU:s största asylland och landet med västvärldens sämsta integration av utlandsfödda.
Vad detta innebär rent praktiskt är att i takt med att andelen invandrare i Sverige blir större ökar andelen bidragsförsörjda. Ett högst konkret resultat av detta är att den offentliga sektorns finanser försämras både genom att utgifterna ökar och att inkomsterna minskar. Andra konsekvenser av den i en internationell jämförelse extremt stora asylinvandringen till Sverige är islamistisk radikalisering, sjukhusvåld och att skottlossning på öppen gata blivit någonting normalt.
Ingen av de luftiga visioner som presenteras i dagens debattartikel kommer vända denna utveckling. I texten talas om att "skapa fler jobb", en målsättning som blir direkt skrattretande då man betänker att politikerna inte ens har förmått genomdriva de reformer som krävs för att de nya bostäder som så desperat behövs skall kunna byggas.
Vi förundras idag över den grekiska krisen, hur folket lät sig luras av en korrupt politikerkår som ägnade sig åt dubbel bokföring. Med folkets goda minne sköt politikerna problemen på framtiden och köpte sig röster för lånade pengar. Att det hela skulle sluta med en rejäl dikeskörning var uppenbart för alla som skrapade lite på ytan, men såväl den grekiska väljarkåren som Eurozonens politiker föredrog skygglapparna.
Det finns en tydlig parallell till Sverige här. Om inte regeringen börjar ta ansvar, om den inte förmår ta de obekväma beslut som förr eller senare måste tas, är risken stor att historiens dom över politiker som Reinfeldt och Löfven kommer bli lika hård som dess dom över de politiker som körde Grekland i botten.
Vill de bli ihågkomna som politikerna som gjorde det svenska samhället amerikanskt? Vill de bli ihågkomna som politikerna vars politik resulterade i gated communities, ghetton, universitetsavgifter och privata sjukvårdsförsäkringar? Vill de bli ihågkomna som politikerna som ersatte den svenska modellen med ett klassamhälle? Eller går de helt enkelt mest omkring och hoppas att de mörka moln som hopar sig vid horisonten kommer att försvinna, bara de blundar tillräckligt hårt?
Mer om diagrammet kan läsas här
DN1, DN2, DN3, Sk1, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, Dag1, Dag2, Dag3, SMP1, Av1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SR1, SR2, SR3
