Fuck it! För det första har andra debattörer med betydligt mer salongscred än jag under dagen redan hunnit med att på ett förtjänstfullt sätt avhandla såväl Filipstad som invandringspolitiken i stort. För det andra har jag själv redan skrivit allt vad jag har att säga om Filipstads kommun (även om det då råkade handla om Ljusnarsbergs och Norbergs kommuner i stället). För det tredje är jag urless på att skriva inlägg efter inlägg om invandringsfrågan.
Jag är en frihetlig rabulist som helst skulle vilja ägna mina blogginlägg åt att raljera över skattetryck, maktmissbruk, uppblåsta pajasar, statliga monopol, förmynderi och Den Nära Förestående Finansiella Kataklysmen. Jag är en frihetstörstande jobbig fan som helst vill skriva passionerat om guldmyntfot, fördelen med låga och platta skattesatser, äganderätt, en avreglerad bostadsmarknad och den självklara rätten att få leva sitt liv i fred från statsmakters och byråkraters klåfingriga tentakler.
Därför tänker jag idag i stället skriva om en debattartikel som i fredags publicerades i Svenska Dagbladet. I denna argumenterar sex företrädare för det godhetsindustriella komplexet (av vilka två för övrigt bombastiskt titulerar sig själva "generalsekreterare") passionerat för att regeringen snarast bör avsätta skattemedel för att inrätta "en oberoende institution för de mänskliga rättigheterna" i Sverige.
En sådan institution, kan man läsa, har "det svenska civilsamhället arbetat för och väntat på länge". "En ny strategi för mänskliga rättigheter i Sverige behövs", påpekar de inte bara grötmyndigt, utan därtill med en emfas som låter påskina att det är en fråga i paritet med den alarmerande bostadsbristen, den havererade migrationspolitiken och den totala bristen på ett svenskt försvar värt namnet som berörs (och inte, som nu är fallet, en önskan om ett glorifierat elevråd med flashig cityadress).
De anser sig ha tunga argument på sin sida. Avsaknaden av den institution de talar sig varma för kan nämligen, antyder de, vara ett brott mot internationella konventioner. Brace yourselves:
"FN har upprepade gånger uppmanat Sverige att i enlighet med internationella principer inrätta en institution som granskar, skyddar och främjar mänskliga rättigheter på det nationella planet."
Påståendet att denna institution är något som "det svenska civilsamhället arbetat för och väntat på länge" är centralt i sammanhanget. Det egentliga svenska civilsamhället är nämligen efter decennier av konformistiskt och klåfingrigt sossestyre en ytterst marginaliserad företeelse. I stället finns något som kallar sig för "civilsamhället". Detta så kallade "civilsamhälle" består idag av två kategorier av organisationer.
Den ena kategorin utgörs av ett antal organisationer som i praktiken är Socialdemokraternas och/eller maktens förlängda arm, till exempel Hyresgästföreningen, LO och IOGT-NTO. Dessa saknar idag i regel nästan helt folklig förankring, men lever trots detta gott på statliga bidrag och/eller olika former av de facto-tvångsanslutningar.
Den andra kategorin utgörs ett antal stora organisationer som Röda Korset och Rädda Barnen. Dessa ägnar sig relativt ofta åt ett visst mått av meningsfull verksamhet på obetald gräsrotsnivå. Deras egentliga raison d'être är emellertid att erbjuda personer som Bengt Westerberg högavlönade jobb.
Att det är krafter som dessa som idag gör anspråk på att tala för det svenska civilsamhället är en förolämpning mot alla eldsjälar som arbetar ideellt. Det är inte civilsamhället som har "arbetat för och väntat på" den ur skattebetalarnas synvinkel minst sagt tveksamma "oberoende institution för de mänskliga rättigheterna" som det talas om i debattartikeln.
I stället utgörs de krafter som talar sig varma för en komplett onödig "oberoende institution för de mänskliga rättigheterna" av professionella bidragsentreprenörer som vill förbättra de egna möjligheterna till en välbetald karriär. Mänskliga rättigheter råkar bara vara en praktisk täckmantel.
Relaterat:
FN, rasismen och rapporten
Rekommenderar varmt dagens avsnitt av Radio bubb.la
