Så är emellertid inte fallet. Orden "extraordinära insatser" syftar på att regeringen nu försöker tvinga Migrationsverket, den så kallade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och kommunerna att ta en ännu mer av det ansvar regeringen själv vägrar att ta. Detta i ett läge när tusen personer söker asyl i Sverige varje dag (vilket som jämförelse innebär fler än 360 000 på årsbasis).
Vad som gör artikeln intressant är emellertid någonting annat. Som svar på reporterns fråga om det kan bli tal om utökade gränskontroller svarar nämligen Stefan Löfven följande:
"Det avgör polisen och säkerhetspolisen. Än så länge har vi inte fått uppgifter från dem som tyder på det."
Det är på sitt sätt ett spektakulärt uttalande. Dels för att Stefan Löfven inte utesluter sådana kontroller, trots att ens tanken på utökade gränskontroller fram till nyligen skulle ha väckt ramaskri i Sverige. Dels för att Stefan Löfven överlåter åt icke-valda tjänstemän att besluta i en ödesfråga.
Detta bör rimligtvis tolkas som ett rop på hjälp. Regeringen skulle sannolikt spricka om Löfven på egen hand försökte införa utökade gränskontroller. För ett dogmatiskt och utopistiskt Miljöparti som för det första vägrar se något som helst problematiskt med den rådande situationen, som för det andra inte har några planer på att upphöra att vara ett aktivistiskt oppositionsparti bara för att de råkar ingå i regeringen, och som för det tredje tror att pengar växer på träd, vore ett sådant beslut oacceptabelt.
Därför är det nu upp till ovalda tjänstemän (därtill befriade från tjänstemannaansvar) att ta beslut i frågan. Det är inte första gången som beslut av den magnituden har fattats av just ovalda tjänstemän. Det kanske mest slående exemplet på detta är Migrationsverkets beslut att ge alla syrier som söker asyl i Sverige permanenta uppehållstillstånd.
Detta tjänstemannabeslut har med stor sannolikhet kostat de svenska skattebetalarna tiotals miljarder kronor. En enorm utgiftspost som tillkommit i statsbudgeten, genom beslut tagna helt utanför den demokratiska processen.
I frågan om gränskontroller lär intresset från polisens och Säpos håll att ta upp den handske, som Löfven valhänt har kastat i deras riktning, vara minst sagt ljumt. Och de valde att göra detta skulle de näppeligen få någon uppbackning från regeringens håll när Aftonbladets och Dagens Nyheters smutskastningskampanjer inleddes. I samma ögonblick som dessa smutskastningskampanjer utvecklades till ett regelrätt drev, skulle Löfven med allra största sannolikhet vara villig att kasta de tjänstemän som tagit beslutet åt vargarna.
Att de svenska myndigheterna är självständiga är på många sätt någonting bra, men att de plötsligt fått makten att ta beslut med enorma implikationer för Sveriges framtid och ekonomi är det inte. Att politiker i allt högre grad gömmer sig bakom denna självständighet i syfte att själva slippa ta beslut i obekväma frågor, visar inte bara att systemet i sin nuvarande tappning har kommit till vägs ände. Det visar därtill att samma system också har fallit ned för det stup som tar vid där vägen slutar.
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, Ex1, SVT1
