Angela Merkel försvarade in i det sista sin omsvängning i migrationsfrågan. Nyligen höll hon till exempel en presskonferens, under vilken hon såväl försvarade sin politik som närmast brännmärkte dess motståndare. Dagens besked att Tyskland återinför gränskontroller mot Österrike – och därmed i praktiken hoppar av Schengen – var därför ett tämligen spektakulärt brott med den linje som hittills har gällt.
Det ligger därför ganska nära till hands att misstänka att Merkel har drabbats av ett internt partiuppror. Det faktum att det inte var hon själv (utan inrikesminister Thomas de Maizière) som gav beskedet om de återupprättade gränskontrollerna, förstärker bara bilden av att Merkel nu har förlorat en maktkamp.
Jag hade i detta inlägg tänkt förutspå att nästa land att återupprätta gränskontroller skulle bli Tjeckien. Efter att gränsen till Tyskland stängts blir nämligen Tjeckien det naturliga transitlandet för migranter i Österrike som trots dagens besked vill ta sig till Tyskland. I skrivande stund har emellertid redan Tjeckien låtit meddela att man kommer att göra just detta.
Därmed är bollen i rullning. När EU:s största och viktigaste land nu har övergett Schengenöverenskommelsen, och när Tjeckien direkt svarat med att göra samma sak, lär fler länder följa. Om inte direkt, så i samma ögonblick som migranterna i Österrike börjar att försöka runda den tysk-österrikiska gränsen. Ett av dessa länder kan mycket väl visa sig bli Finland, och då som ett direkt svar på Sveriges flagranta hyckleri när det kommer till upprätthållandet av Dublinförordningen.
Den svenska regeringen kommer förmodligen att kritisera det tyska beslutet. När Stefan Löfven och hans förtrogna diskuterar utvecklingen mellan skål och vägg, lär de emellertid med allra största sannolikhet både jubla och hoppas att Danmark väljer att gå i Tysklands fotspår.
En bieffekt av dagens tyska beslut blir nämligen att även trycket på Sverige sannolikt minskar. Detta är precis vad Stefan Löfven vill, men varken vågar eller förmår genomdriva på egen hand. Det "ansvar" han själv inte förmått att ta ser nu emellertid Tyskland ut att ta åt honom. Därmed infinner sig också sannolikheten att något av den "ordning och reda" som han – de oräkneliga bevisen på motsatsen till trots – ständigt har återkommit till i sin retorik, också kan bli verklighet.
Det är möjligt att Tyskland nu på allvar kommer att sätta kraft bakom orden om ett jämnare asylmottagande i Europa. Det är möjligt att landet nu, efter både den ständiga Greklandskrisen och anstormningen av asylsökande, faktiskt har fått nog och nu ämnar börja diktera villkoren. Mer sannolikt är emellertid att man helt enkelt har gett upp hoppet om ett fungerande samarbete i frågan, och nu i stället börjar se om sitt eget hus.
Det är mycket som står och väger nu, både för Tysklands, EU:s och Sveriges del. Vi går en väldigt osäker framtid till mötes, i synnerhet som vår egen regering till skillnad från den tyska lär förbli en passiv aktör.
Läs även:
Motpol, HAX
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Exp1
