De senaste sju dagarna har 9 363 personer sökt asyl i Sverige. Detta motsvarar ett asyltryck på 488 000 personer om året. Vad mer är, av dessa kommer den stora merparten (6 245 personer) från andra länder än Syrien. Detta betyder att asyltrycket på Sverige just nu motsvarar 326 000 personer om året, utöver alla asylsökande från Syrien.
Under dagen har regeringen under parollen "Sverige tillsammans" arrangerat ett postmodernt väckelsemöte med anledning av detta. Nyvänsterns schamaner samlades till seans, varpå man försökte besvärja den annalkande tsunamin med varenda floskel, mindfulnessteknik och banal Nalle Puh-visdom som man hade kunnat finna. Det ska nog gå bra konstaterade man, samtidigt som den fullständigt okontrollerade invandringen är på väg att leda till chockhöjningar av världens redan högsta skatter, tältläger, skenande arbetslöshet och en kollapsande skola.
Vi kan inte ha det så här. Det är ingen lek längre, det är blodigt allvar. Alla varningslampor blinkar ilsket, men allt regeringen förmår göra är att stämma upp i Kumbaya. Den rödgröna regeringen måste helt enkelt bort. Det handlar inte om huruvida vi personligen föredrar en socialdemokratisk eller borgerlig politik, det handlar om huruvida vi skall kunna undvika en ekonomisk och social kollaps.
Faktum är att Alliansen redan idag, genom att försäkra sig om Sverigedemokraternas passiva stöd, skulle kunna ta över makten. Detta stöd skulle allianspartierna med allra största sannolikhet få närmast gratis, om de bara markerade att de aktivt kommer att driva de migrationspolitiska reformer som till exempel Moderaterna och Kristdemokraterna ändå förespråkar.
Att ens lyfta denna frågeställning är i Sverige tabu, men när antalet asylsökande på årsbasis närmar sig en halv miljon måste man förr eller senare fråga sig vad som är mest destruktivt och ansvarslöst: Att fortsätta som idag eller att inleda ett informellt samarbete med Sverigedemokraterna? Svaret på den frågan borde egentligen vara väldigt enkelt.
Dessvärre lär Centerpartiet aldrig gå med på en sådan lösning. Partiet står idag för en sorts ytterst paradoxal och såväl postmodern som poststrukturell vänsternyliberalism. I och med detta har Centerpartiet också fjärmat sig lika långt från verkligheten som Miljöpartiet.
Därmed återstår två alternativ. Det ena är att Socialdemokraterna och Moderaterna börjar samarbeta. Båda partierna bör fortfarande ha tillräckligt många realpolitiker och pragmatister i sina led för att möjliggöra ett sådant samarbete, och inom båda partierna vet man när det kommer till kritan precis vad som nu måste göras.
Ett sådant samarbete skulle förvisso kräva att man inom bägge partier måste bortse från ett antal djupt inpräntade ryggmärgsreflexer. När insatserna är så höga som idag måste man emellertid kunna svälja stoltheten och bortse från detta. Kan man inte det har man heller ingenting i politiken att göra.
Det andra alternativet är nyval. Ett sådant påstås ofta vara meningslöst, eftersom ett utfall där något av blocken får egen majoritet är högst osannolikt. En snabb titt på till exempel Dagens Samhälles poll of Polls ger emellertid vid handen att en alliansregering med Sverigedemokraternas indirekta stöd skulle kunna samla en majoritet av riksdagen bakom sig, även om Centerpartiet hölls utanför.
Det finns med andra ord vägar att bryta den politiska förlamningen. Det är fullt möjligt att börja ta det där ansvaret som alla talar om, men som lyser med sin totala frånvaro samtidigt som Sverige i hög fart färdas rakt mot avgrunden. Det kommer att kräva en del impopulära beslut, ja, men att i en akut kris kunna fatta sådana beslut är också en politikers viktigaste arbetsuppgift.
Läs även:
HAX,
Den sjätte mannen,
Motpol
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
Exp1,
SVT1
