Tillvaron i det extrema land som av någon anledning ofta kallas för landet lagom, ter sig för oss som bor här ofta som så självklar att vi inte reflekterar närmare över hur exceptionell den egentligen är. Av denna anledning kan ett utländskt perspektiv på Sverige ofta vara väldigt belysande.
I en artikel Business Insider noterar Jim Edwards att Sverige är ett praktiskt taget kontantlöst samhälle med låg och minskande penningmängd. Vad mer är, kontanter blir på en och samma gång allt svårare att få tag på samtidigt som bankerna alltmer aktivt försöker avskräcka allmänheten från att befatta sig med dem. Detta är, påpekar Edwards, väldigt intressant i ljuset av den negativa svenska reporäntan.
Svenska banker har förvisso ännu inte infört negativ ränta på sparkonton men detta kan, noterar Edwards, mycket väl snart komma att bli fallet. Om detta skulle inträffa blir det, givet den låga penningmängden, väldigt svårt för svenskarna att ta ut sina pengar från banken i någon högre omfattning. De flesta svenska sparare kommer då inte ha något val. De måste då antingen acceptera negativ ränta eller börja konsumera i stället för att fortsätta spara.
En sådan utveckling vore bra för bankerna som därigenom skulle kunna öka sina vinstmarginaler. Det vore därtill bra för staten, eftersom detta med stor sannolikhet skulle leda till ökad konsumtion och därmed också till ökade skatteintäkter. Det vore emellertid värdelöst för alla strävsamma svenskar som ser ett sparkapital som en väg till ökad frihet. I synnerhet då samma sparare i nuläget har väldigt goda skäl att dra sig för att investera på börsen.
Att det har kunnat bli så här beror på att svenskarnas tillit till såväl staten som bankerna har växt sig ohälsosamt stor. Svenskarna har litat till att man inom dessa institutioner inte bara vet vad man gör, utan att man därtill har allmänhetens bästa för ögonen.
Bankerna har kommit att ses som stabila och pålitliga, trots att samma banker är svågerkapitalistiska oligopolföretag med vårdslöst risktagande som affärsmodell. Staten har kommit att betraktas som en institution på medborgarens sida, trots att den ständigt svällande statsbyråkratin liksom alla svällande byråkratier alltmer kommit att bli sin egen främsta raison d'être. En statsbyråkrati som inte drar sig för att fullständigt köra över individen när detta råkar passa samma statsbyråkratis egna syften.
Tillvaron i ett kraftigt vänstervridet och centraliserat samhälle som Sverige blir inte sällan direkt tryckande för den som värderar sin frihet, självständighet och individualitet högt, i synnerhet som samma samhälle har långtgående indoktrineringsambitioner och genomsyras av en kollektivistisk one size fits all-filosofi. Den frihet man tar för given har till stora delar lagstiftats bort, och vad som (åtminstone på pappret) finns kvar av den vill andra ständigt ta ifrån en.
Den som är villig att kämpa i motvind kan emellertid på många sätt karva ut en frizon för sig själv och sina närmaste. Det finns mycket att säga om detta, och i den bästa av världar (eller rättare sagt, i en bättre av världar) hade den här bloggen kanske handlat betydligt mer om den saken. I stället har utvecklingen i Sverige varit sådan att bloggen under de senaste åren i stället som bekant kommit att domineras av andra frågor.
Jag skall försöka överlåta betydligt mer av den frågan till andra debattörer framöver, även om det är allt annat än säkert att jag kommer lyckas i den ambitionen. I fallet med Jim Edwards vill jag hur som helst påpeka (helt utan baktankar, om någon undrar) att ädelmetaller som guld och kryptovalutor som bitcoin erbjuder ett alternativ till den rävsax som staten och bankväsendet tillsammans försöker fånga dig som sparare i. Fiatvalutor i allmänhet och den svenska kronan i synnerhet är en fälla. Guld och bitcoin, däremot, erbjuder frihet och självständighet.
Ett annat bra sätt att placera sina pengar, åtminstone för den som har ett bostadslån, är att amortera. En pantsatt bostad är i praktiken en bostad som "ägaren" helt eller delvis hyr av banken. Därmed är samma "ägare" inte bara utlämnad till bankernas godtycke, utan därtill till politikernas och statens dito. Med ränteavdrag och penningpolitik kan politikerna såväl köpa din röst som tvinga bort dig från ditt hem.
Den som är satt i skuld är, med andra ord, definitivt inte fri. Den som däremot har amorterat av sina lån har också skakat av sig det korporativistiska systemets bojor. Därmed har man också lämnat den fallgrop i vilken den svenska vänstern försöker fånga hela medelklassen, i syfte att hindra den från att ta sig vidare.
DN1,
DN2,
Av1,
SvD1
