Exemplet ovan är symptomatiskt för hur den svenska samhällsdebatten kommit att utvecklas. Fakta och matematik är inte längre någonting som bara är, och som man därmed måste acceptera och förhålla sig till. Fakta har i stället i det allmänna medvetandet kommit att bli någonting väldigt flytande.
Vi har fått ett samhälle där vi anser oss ha rätten att välja vad vill vill tro på, alldeles oavsett vad logiken och empirin visar. Detta blir särskilt tydligt i politiskt kontroversiella frågor. Faktauppgifter avfärdas då inte sällan som någonting suspekt, åtminstone när de inte bekräftar politikers och journalisters världsbild.
Kritiken mot Sandvikenrapporten tegs inte ihjäl i media, men den kritik som framfördes i etablerade medier kom inte i närheten av att få samma genomslag som de felaktiga uppgifterna hade fått. Lögnen fick med andra ord mycket större spridning än sanningen. De grovt missvisande bild som målades upp i Sandvikenrapporten lever därför kvar i det allmänna medvetandet.
Sandvikenrapporten är bara ett exempel i raden. I TV4:s Nyhetspanelen kunde man igår se en känd public service-profil hävda att invandring var lönsamt, trots att all nationalekonomisk forskning visar på motsatsen. Att public service-profilen spred felaktiga uppgifter berodde säkerligen inte på att hon medvetet försökte vilseleda, utan för att hon valt att tro på de debattörer som sagt det hon velat höra.
Liknande felaktiga uppgifter har spridits av Erik Ullenhag, Birgitta Ohlsson och många andra. Få journalister har emellertid bekymrat sig med att kritisera dem för detta. Tvärtom, tidningarnas granskande journalister har inte sällan slagit knut på sig själva i sin iver att försvara ljugande ministrar.
Ett väldigt aktuellt exempel på hur just journalister förvanskar sanningen är Tonchi Percan. Han har nyligen på påfallande lösa boliner i ett flertal inlägg på sociala medier anklagat nationalekonomen Tino Sanandaji för att ljuga och sprida felaktiga uppgifter. I detta är Percan inte unik. Tvärtom, såväl vänstertidningar som DN:s tidigare utrikeschef har på liknande sätt försökt misstänkliggöra och smutskasta den av tunga nationalekonomer mycket respekterade Sanandaji.
I Percans fall blir det emellertid särskilt pikant, och då inte bara för att Sveriges finansminister har konstaterat samma grundläggande matematiska förhållande som Sanandaji. Percan har nämligen gjort ett flertal inslag för Sveriges Radios Medierna, ett program vars syfte är att granska nyhetsrapporteringen och påtala felaktigheter. Genom sina attacker på Sanandaji har emellertid Percan visat att han inte är trovärdig i denna roll, utan snarare är en agendajournalistikens förkämpe.
Denna utbredda och vårdslösa inställning till sanning och fakta är djupt ovärdig en demokrati. Någon som emellertid säkert gnuggar händerna över att det förhåller sig på det här sättet är Vladimir Putin. Ett land i vilket sanningen blivit relativ och där fakta är någonting flytande och formbart, utgör nämligen också en perfekt jordmån för de lögner som pumpas ut av Kreml i dess postmoderna propagandakrig mot västvärlden.
Lyssna gärna även på Radio bubb.la i samma ämne
DN1, Exp1, Exp2
