Nyheten om att regeringen infört gränskontroller, men först efter begäran från Migrationsverket, fick mig att reagera. På Twitter lade jag bland annat ut följande kommentar:
"Sverige är ett unikt land. Vi är ensamma i världen om att styras av en migrationsverks-junta".
En som tydligen tog illa vid sig av detta var Patrik Oksanen, ledarskribent på centerpartistiska Hudiksvalls tidning, som tyckte att det var ett "onödigt och ovärdigt språkbruk". Förvisso var det kanske en spetsig formulering, men bakgrunden är desto allvarligare.
1 kapitlet 6 § är ganska tydlig: "Regeringen styr riket". Det betyder att regeringen har det samlade ansvaret för befolkningens samlade väl och ve, på gott och på ont, i vackert väder som i storm. Det är inget ansvar som regeringen kan undkomma, även om den ibland ger intryck av att den skulle vilja det.
Att det är regeringen som styr – klantskallar eller inte – är grundläggande för ett demokratiskt styrelseskick. Som medborgare ska vi nämligen kunna utkräva ansvar. Vi ska kunna välja bort eller godkänna de personer i vars händer vi har valt att lägga en stor del av ansvaret för våra liv.
Vi kan tycka att det är bra med experter av allehanda slag, men de har alla det gemensamt att de inte ansvarar inför oss medborgare. Vi kan varken välja bort eller utse generaldirektörer och polischefer. Det regeringen gör genom att gömma sig bakom Migrationsverket, istället för att själva fatta beslut och stå för dem, är rejält problematiskt ut ett demokratiskt perspektiv.
En annan orsak till varför vi styrs av politiker och inte av tjänstemän, är att politikens roll är att väga ojämförbara storheter mot varandra. Den nuvarande flyktingsituationen får just nu omfattande konsekvenser på alla plan i samhället, både på kort och på lång sikt. 14 kommuner har anmält sig själva för att de inte längre kan leva upp till lagstadgade krav. Enligt Myndigheten för samhällskydd och beredskap rapporterar flera kommuner att de på grund av flyktingsituationen knappt hinner med ärenden som gäller andra barn i behov av hjälp.
Situationen innebär också stora påfrestningar och högre kostnader inom stora delar av annan offentlig sektor utanför Migrationsverkets ram, kommuner, sjukvård, arbetsförmedlingen och polisen, för att bara nämna några. Det är väldigt långt ifrån Migrationsverkets uppdrag att göra de prioriteringarna. Hur skulle Migrationsverket överhuvudtaget kunna värdera när gränsen nås hos andra verksamheter?
Regeringen ger intryck av att det enbart är Migrationsverkets behov och önskemål som får styra. Generaldirektören på Migrationsverket har själv en tydlig bild av vad hans uppdrag är, det är att "värna asylrätten" och ingenting annat. Mängden asylsökande är i hans uppdrag "irrelevant". Om det också är regeringens enda mål, då bör den också stå för det.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2, SvD3, SVT1
