När ett fotografi av en död treåring som hade flutit iland på Anatoliens västkust för några månader sedan spreds över världen, gav detta upphov till en intensiv debatt.
I denna debatt pekade förvisso många debattörer på grundproblemet, nämligen att flera EU-länder har en generös asylpolitik, men att denna i praktiken endast gäller personer som först lyckats ta sig in i EU illegalt. Det var emellertid inte detta som präglade debatten i Sverige. Vad som framför allt präglade debatten var budskapen om att den svenska asylpolitiken borde bli ännu mer generös.
Denna analys var grund redan då. En analys som Migrationsverket offentliggjorde igår framgår emellertid därtill att de signaler som då sändes ut var direkt kontraproduktiva. Åtminstone om syftet i första hand var att förhindra att fler barn dog på Egeiska havet
"Den främsta orsaken var att människor i en svår situation upplevde att Schengenområdets yttre gräns var öppen", konstaterar Migrationsverket i sin analys. Vad mer är, de skriver rakt på sak att "denna utveckling förstärktes när opinionen i flera EU-länder blev mer positiv i samband med att bilden på den lille döde pojken på stranden publicerades".
Det var, kort sagt, Schengenländernas oförmåga att upprätthålla sin yttre gräns i kombination med den generösa asylpolitik länder som Sverige och Tyskland bedrev, som fick människor att riskera sina och sina barns liv på Medelhavet. Våra reaktioner på den treårige pojkens död ledde med andra ord ironiskt till att fler människor drunknade, inte färre.
Detta konstaterande må låta cyniskt, men det är inte desto mindre sant. Den treårige pojkens död må vara ett bra argument för att EU skall ändra sin gränspolitik, men som argument för en oförändrad eller ännu mer generös svensk asylpolitik var hänvisningarna till hans öde fullständigt huvudlösa.
Detta är väldigt symptomatisk för nivån på den svenska samhällsdebatten. Känslorna går höga och många tenderar att springa åt samma håll, men de budskap som basuneras ut saknar ofta varje tillstymmelse till intellektuell analys.
En sådan utveckling är förståelig när det handlar om privatpersoner på Facebook. Att tidningar och akademiker så okritiskt hoppar på tåget, säger emellertid väldigt mycket om hur långt den intellektuella samhällsdebatten egentligen har trängts tillbaka av den oförblommerade tonårsaktivismen.
Läs även:
Motpol
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Exp1
