Nyheten att regeringen vill ha möjligheten att i "nödfall" kunna stänga Öresundsbron har väckt stor uppmärksamhet i veckan. Det ligger onekligen nära till hands att se förslaget som ännu ett exempel på den stundom närmast bisarra brist på medvetenhet om att det finns en värld utanför Stockholms innerstad, som genomsyrar den svenska makteliten. Rent principiellt behöver förslaget dock inte vara fel.
I vissa men extremt sällsynta situationer kan det vara fullt befogat att stänga Öresundsbron. Det är i grund och botten först i ljuset av regeringens övriga handlande som förslaget blir underligt på riktigt. Parallellt med att Stefan Löfven och hans ministrar vidtar förberedelser för att i nödfall kunna stänga Öresundsbron, blir de nämligen varje dag tagna på sängen av att solen går upp.
Såvida inte något direkt apokalyptiskt inträffar finns det så länge politiken är sund ingen som helst anledning att stänga Öresundsbron. Att regeringen ändå lockas av tanken att stänga bron vittnar därför om den inkompetens, handlingsförlamning, valhänthet och regelrätta passiv-aggressivitet som präglar dess politik.
Regeringen förnekade länge att den fullständigt ohållbara asylinvandringen till Sverige över huvud taget var ett problem. När problemet blev akut svarade man först med att arrangera väckelsemötet "Sverige tillsammans". När inte heller detta hjälpte började man till slut så sakteliga vidta åtgärder, men hela tiden enligt parollen för lite, för sent.
Sent omsider har Socialdemokraterna kommit till insikt om vilka åtgärder som nu behövs. Efter förra månadens otillräckliga skärpning av migrationspolitiken har dock Miljöpartiet klart och tydligt signalerat att ytterligare åtgärder kommer leda till att regeringen spricker.
Inom regeringen är man med andra ord inte beredda att kavla upp ärmarna och göra vad som nu krävs. Vad man däremot kan tänka sig är att stänga Öresundsbron, då detta (förutom att omöjliggöra all pendling över sundet) skulle leda till samma resultat, men utan att man själva behöver smutsa ned sina händer.
Genom att stänga bron kan man hålla man problemen på en Öresundsbredds avstånd, och kan således låtsas som att man varken ser eller hör vad som pågår på andra sidan vattnet. Det vore ryggradslöst och patetiskt, men just därför typiskt regeringen Löfven. Inom Miljöpartiet har man till och med lyckats intala sig själva att en stängning av bron kan vara befogad eftersom detta "kommer att ge positiva effekter i form av minskade utsläpp av koldioxid och hälsofarliga ämnen".
Att den svenska asylsituationen blivit ohållbar beror på att den svenska asylpolitiken är ohållbar. Regeringen förmår dock inte dra den logiska slutsatsen av detta, utan går i stället gång på gång över sundet efter vatten. Det har hetat att andra länder måste ta ansvar, det har hetat att Danmark måste följa den den Dublinkonvention som Sverige ignorerar, och nu heter det att Öresundsbron eventuellt måste stängas.
Kort sagt, regeringen beter sig som en crazy cat lady eller svankvinna som plötsligt drabbats av akut ångest, eftersom situationen i lägenheten blivit ohållbar. Eftersom nämnda crazy cat lady/svankvinna inte klarar av att förändra sitt beteende, har hon nu bestämt sig för att mura igen ytterdörren. Att detta kommer drabba alla i flerfamiljshuset där hon bor, bryr hon sig inte längre om.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
DN6,
DN7,
DN8,
DN9,
DN10,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4
