I skolvalet 2010 röstade nämligen 25 procent av eleverna på vad artikelförfattaren benämner den "svenska" Falkbergsskolan i Tullinge på Sverigedemokraterna. Detta utfall fick bland annat kommunalrådet Ebba Östlin (S) att känna hur "det fanns en poäng i att jobba aktivt med värdegrundsfrågor".
Detta värdegrundarbete var en starkt bidragande orsak till den arabisktalande klassens tillkomst. Då dess elever varken bodde i skolans upptagningsområde eller tidigare hade gått på skolan, började kommunen helt sonika att bussa dem dit.
Det är här värt att notera att projektet mycket väl kan ha varit väldigt framgångsrikt ur integrationssynpunkt. Vad som gör det hela obehagligt är att beslutet bottnade i att man tyckte att eleverna hade röstat fel, och att deras partipolitiska val var oförenligt med god så kallad värdegrund.
Andelen elever som röstade på Sverigedemokraterna var förvisso påtagligt hög, men att elever i en kommun som Botkyrka väljer att rösta på Sverigedemokraterna beror knappast på att de saknar erfarenhet av utomeuropeiska kulturer. Ej heller är fenomenet med lokal överrepresentation ett fenomen begränsat till Falkbergsskolan.
På såväl Globala gymnasiet som Södra Latin i Stockholm fick till exempel Miljöpartiet och Feministiskt initiativ i skolvalet 2014 tillsammans över 60 procent av elevernas röster. På Globala gymnasiet nådde därtill inget parti utanför det rödgrönrosa blocket över fyraprocentsspärren, och av de rödgrönrosa partierna blev Socialdemokraterna det minsta.
Att dessa anses oproblematiskt, samtidigt som valresultatet på Falkbergsskolan föranledde vad som för tankarna till en bestraffningsåtgärd, säger väldigt mycket om värdegrundsvurmarnas demokratisyn. Det står givetvis varje människa fritt att känna genuin avsky inför såväl Sverigedemokraterna som Feministiskt initiativ, men när detta övergår till att medelst vad som i praktiken är myndighetsutövning försöka minska stödet för ett riksdagsparti är man ute på väldigt tunn is.
Det finns en tid och en plats för politiska diskussioner och övertalningsförsök, men att skolväsendet blivit en arena för detta är perverst. Så länge Sverigedemokraterna rent formellt är ett riksdagsparti bland andra, blir varje försök att med skolväsendet som verktyg minska deras stöd lika moraliskt förkastligt och odemokratisk som en hypotetisk sverigedemokratisk kommunfullmäktigemajoritets försök att på samma sätt öka stödet för partiet.
Om politikerna inte kan acceptera detta är deras enda val att arbeta för att förbjuda Sverigedemokraterna på juridisk väg. Så länge de väljer att inte göra detta måste dock skolväsendet i sin helhet förhålla sig fullständigt neutralt inför elevernas partipolitiska preferenser. Den modell Botkyrkapolitikerna valde är, givet motiven bakom detta val, fullständigt oförenlig med de demokratiska principer svenska politiker säger sig stå för. Att inte reaktionerna har blivit skarpare är direkt kusligt.
Botkyrkareportaget diskuterades även i dagens avsnitt av radio bubb.la.
(Gillar du vad bubb.la gör? Stöd dem gärna genom att bli premiummedlem.)
