I en krönika som omsorgsfullt utformats för att framstå som både eftertänksam och originell, men som i själva verket är resultatet av en synnerligen kluven upphovsmans vilja att både äta kakan och ha den kvar, går Aftonbladet kulturs Martin Aagård idag till frontalangrepp mot både Hanif Bali och journalistkåren.
Å ena sidan, får vi veta, är Hanif Bali ett "alt-högertroll" som vampyrerna på det moderata partihögkvarteret med berått mod skickat ut för att medelst mobbning och förtal tysta sina motståndare (för säkerhets skull nämns dessutom Donald Trump två gånger). Å andra sidan, fortsätter Aagård medelst en serie insinuationer, är talet om ett aggressivt Ryssland paranoid fiktion.
Ironiskt nog lyckas den av kognitiv dissonans så uppenbart hårt ansatte Aagård utifrån dessa förutsättningar skriva en överraskande bra krönika. Den som tror att kulturskribentens fräna kritik mot Dagens Nyheters agerande bottnar i mediekritiska ambitioner eller omsorg om sanningen, lär dock bedra sig.
Martin Aagårds så överraskande beska kritik mot det drev som utspelat sig är med allra största sannolikhet sprungen ur det faktum att Aagård tidigare själv fått motta kritik för de påfallande relativiserande skildringar han skrivit om bland annat Rysslands angrepp på Ukraina. Det är mot denna bakgrund det faktum att han nu skrivit vad som i praktiken är ett brinnande, om än lätt maskerat, försvarstal för Hanif Bali skall förstås.
Till skillnad från i fallet med anklagelserna mot Hanif Bali ligger det i Aagårds fall dock viss substans i kritiken. Till skillnad från Bali ber Aagård dessutom inte om ursäkt, och till skillnad från Bali är Aagård varken en uttalad förespråkare av Nato eller uttalad kritiker av den ryska regimen.
Därmed borde de personer som nu kritiserat Bali också vara betydligt mer kritiska till Aagård. En och annan av dem är också detta, men Aagård kan sova lugnt i förvissningen om att risken för att han blir måltavla för ett drev i stil med det som i dagarna drabbade den moderate riksdagsmannen är noll.
Drevet mot Hanif Bali handlade nämligen aldrig om Ryssland. Drevet mot Hanif Bali var följden av att ett stort antal personer avskyr honom av det enkla skälet att han synar deras fulspel. Deras oro för ryska påverkansoperationer uppstod i samma ögonblick som en chans att få in en riktig käftsmäll på den moderate riksdagsmannen uppenbarade sig, och upphörde i samma ögonblick som käftsmällen var utdelad.
