Under samlingsrubriken "SvD granskar åldersbedömningarna", återfinns på Svenska Dagbladet ett flertal artiklar om Rättsmedicinalverkets ålderstester av så kallade ensamkommande. Den gemensamma nämnaren för dessa texter är tesen om att ålderstesterna är otillförlitliga, och att vad som pågår därför är en skandal.
Vad som i stort sett aldrig framgår i sammanhanget är emellertid att de personer som riskerar utvisning till följd av eventuellt felaktiga ålderstester är personer som saknar asylskäl. Med andra ord skulle utvisningarna varken bryta mot internationella konventioner eller drabba personer med flyktingstatus även om så ålderstesternas felmarginal var 100 %.
Att ålderstester över huvud taget blivit aktuella är en konsekvens av att den som är omyndig och söker asyl i Sverige vanligtvis får sin ansökan beviljad, alldeles oavsett om vederbörande har giltiga asylskäl eller ej. Detta har skapat gigantiska incitament till fusk, och det är konsekvenserna av detta som man nu valhänt, yrvaket och halvhjärtat försöker komma till rätta med genom bland annat just ålderstester.
Om detta finns mycket att säga, men det centrala i sammanhanget är att vad Svenska Dagbladet beskriver inte på något sätt utgör ett hot mot asylrätten. Ironiskt nog är dock precis detta någonting som i stort sett aldrig påpekas, varför väldigt många sannolikt har en ytterst skev bild av vad ålderstesterna innebär för personer som faktiskt är flyktingar. För dessa betyder ålderstesternas felmarginal nämligen absolut ingenting.
Felaktiga ålderstester utgör med andra ord inte tillstymmelsen till något hot mot vare sig asylrätten eller FN:s flyktingkonvention. Vad som döljer sig bakom Svenska Dagbladets alarmistiska rubriker är således inte någon migrationspolitisk skandal. Att minderåriga utan asylskäl i stor utsträckning skulle beviljas uppehållstillstånd är däremot någonting som reglerats av utlänningslagen, varför tidningen skulle kunna hävda att det är en rättsskandal man är på spåren.
I praktiken faller dock även detta argument platt till marken av två skäl. För det första har de lagavsnitt som reglerat företeelsen i fråga varit undantagsbestämmelser i form av gummiparagrafer. De avgörande formuleringarna i dessa har handlat om "särskilt ömmande omständigheter" och "synnerligen ömmande omständigheter", och vad som stipulerats i lagen är att uppehållstillstånd "får" (inte skall) beviljas om det vid en "samlad bedömning" framkommer skäl för detta.
För det andra sägs ingenting i dessa bestämmelser om att bevisbördan i åldersfrågor skulle ligga på svenska myndigheter. Tvärtom är Migrationsverket i sin kommunikation väldigt tydliga med att det är "[d]et är [...] den sökande som har bevisbördan" och att "den asylsökande måste göra sin identitet sannolik". I bjärt kontrast till detta står de faktiska realiteterna bakom ålderstesterna, nämligen asylsökande som inte gjort sin identitet sannolik, och en bevisbörda som i praktiken förflyttats till Migrationsverket.
De asylsökandes rättigheter enligt såväl svensk lag som FN:s flyktingkonvention har kort sagt inte blivit åsidosatta. I den mån hanteringen röjer någon skandal, går denna i så fall ut på att svenska skattebetalare har tvingats betala för att ett väldigt stort antal uppehållstillstånd delats ut till personer som inte varit berättigade till dem.
