Det är inte bara i Miljöpartiet det kryllar av kryllar av islamister. Miljöpartiet må stå för såväl de
mest spektakulära som de mest dagsaktuella exemplen på företeelsen, men faktum är att så gott som alla partier vid det här laget har låtit sig infiltreras av islamister i varierande omfattning.
Detta förklaras ofta med naivitet från politikernas sida, vilket i många fall naturligtvis är sant. I många fall handlar det dock om den totala motsatsen till naivitet, nämligen en makthunger och cynism av det slag endast den som är villig att sälja sin egen moder till organhandlare vanligtvis uppvisar. För det mest hårresande exemplet på detta står Socialdemokraterna.
År 1999 kom dåvarande socialdemokratiska Broderskapsrörelsen överens med Sveriges muslimska råd om att arbeta för att ge muslimer plats på de socialdemokratiska vallistorna. Avtalet var hemligt, från socialdemokratiskt håll ljög man länge ogenerat om att något sådant avtal inte fanns, och motparten var en organisation som såväl stod det Muslimska brödraskapet nära som leddes av en shariaförespråkare.
Detta är ingenting som Socialdemokraterna sedan dess lite diskret backat från. Tvärtom har Broderskapsrörelsen (numera omdöpta till Socialdemokrater för tro och solidaritet) sedan dess fördjupat sitt samarbete med islamistiska krafter, trots att samma samarbetet har kantats av en strid ström av (dock ofta påtagligt underrapporterade) skandaler.
Många frågar sig idag varför problemen med islamism ständigt tonas ned i Sverige. Varför faran med islamistisk terror ständigt förringas, samtidigt som den fara en handfull blekfeta nazister utgör kontinuerligt genererar krigsrubriker. Varför det gång på gång kan avslöjas att islamismen göds med skattepengar, utan att bidragskranen stängs. Varför IS-terrorister erbjuds förtur i bostadskön, i stället för att bli föremål för rättsliga åtgärder. Varför allt detta, trots att uppgifterna är numera är välbelagda, så sällan ger några djupare avtryck i samhällsdebatten.
Svaret är i ljuset av Socialdemokrater för tro och solidaritets framfart tämligen uppenbart. Att islamismen frodas i Sverige beror på att mäktiga krafter vill ha det så. De politiska partierna i allmänhet, och det Socialdemokratiska partiet i synnerhet, har beredvilligt låtit sig infiltreras av islamister, i förhoppningen om att detta skall ge avkastning i form av röster och politisk makt.
Denna röta går djupt, och kommer fortsätta alldeles oavsett utfallet i söndagens val. Därför är det upp till oss att ständigt bilda opinion mot denna vederstyggliga hållning. Det är upp till oss att aldrig försitta en chans att påtala hur vidrig detta är, och att aldrig någonsin erkänna de krafter som vill bibehålla denna vidriga ordning som de moraliska auktoriteter de själva kräver att bli erkända som.
