I skrivande stund utspelas ett väldigt belysande exempel på en i allra högsta grad agendadriven mörkläggning i svensk media. Sedan igår pågår i Köpenhamn regelrätta upplopp, efter att två politiker kastat ett exemplar av koranen mellan sig, och i samband med detta avsiktligt låtit det falla till marken. Uppretade folkmassor har byggt barrikader, satt bilar och containrar i brand, samt attackerat polisen med tillhyggen såsom möbler.
Händelserna dominerar när detta skrivs de flesta danska nyhetsmedier. På deras svenska motsvarigheters ettor lyser däremot rapporteringen om vad som pågår i Danmark med sin närmast totala frånvaro. I Expressen återfinns en relativt informativ artikel om vad som pågår, men den är inte länkad från tidningens förstasida, på vilken läsaren dock informeras om kommande möjligheter att åka tåg direkt mellan Köpenhamn och Stockholm.
Intressant nog tycks även Sydsvenskan – som i andra sammanhang sällan försitter en chans att påpeka att tidningens hemstad utgör en del av Köpenhamnsregionen – anse att det hela är en icke-händelse. Den Malmöbo som söker information om händelserna i grannstaden i Sydsveriges svar på Dagens Nyheter, får leta både noga och länge innan vederbörande hittar den TT-notis som tycks utgöra tidningens samlade rapportering om saken. I denna nämns som av en händelse dock ordet "koran" inte med ett enda ord. I stället får läsaren veta att en politiker som redan i rubriken beskrivs som "främlingsfientlig" har stoppats av polisen, sedan denne blivit attackerad av "motdemonstranter".
Det hela skulle kunna tjäna som skolboksexempel på företeelsen agendajournalistik. Genom att mörka, tona ned och utelämna i sammanhanget central information försöker journalistkåren vilseleda den svenska allmänheten. En konsekvensneutral rapportering om händelserna riskerar ur journalistkårens perspektiv att leda till en ökad medvetenhet om den ansvarslösa migrationspolitikens konsekvenser, vilket inte överensstämmer med de aktivister som befolkar nyhetsredaktionernas agenda. I stället för att använda sina kanaler till att informera och upplysa, väljer man därför att använda dem till att vilseleda om och avleda uppmärksamheten från händelser man befarar skall leda till att allmänheten fattar informerade beslut.
Företeelsen är inte isolerad, utan tvärtom ett utlopp för en grundinställning som genomsyrar den mesta nyhetsrapportering idag. I vanliga fall tar sig dock fenomenet mer subtila former, varför det också är både lättare att förneka och svårare att upptäcka. Av denna anledning är vad som nu pågår en synnerligen nyttig påminnelse om hur journalistkåren arbetar. I egenskap av en sådan kan den säkerligen också få en och annan som tidigare svävat i okunskap att bli medveten om hur "nyhetsförmedlingen" faktiskt fungerar.
