"... och era filosofer talar om såväl fotoner som elektriska fält som växelverkar med magnetiska, men vad ni är oförmögna att förstå är att mörket inte är frånvaron av någonting, utan att mörkret är det som försöker tränga sig in."
"Men vad är det som försöker tränga sig in?", frågade han förbryllat varpå prästen suckade djupt, och därefter förblev tyst en lång stund innan han åter tog till orda. "Åh Solon, Solon, varje svar på era frågor belönar ni med ännu en fråga, varje försök till förklaring avkräver ni ännu en förklaring. Vad försöker tränga sig in, frågar du, och blotta frågan vittnar om en grundläggande oförmåga att acceptera varje svar jag har att ge, och vad värre är, ert språk har gjort sig av med de ord med vilka varje sådant svar av nödvändighet måste komponeras. Åh Solon, Solon, du kräver det övermänskliga av mig när du ställer en sådan fråga. Vad försöker tränga sig in, frågar du", och här började prästen muttra för sig själv, samtidigt som han plågat blickade upp i taket. Den gamles katt avbröt sig mitt i en gäspning, för att i stället börja stirra intensivt och misstänksamt på en spricka i väggen. En fräsning hördes ljuda genom det svala rummet.
"Vi i den svarta jordens land har alltid känt till dem, vi i den svarta jordens land har alltid tagit dem för givna, men ni förnekar inte bara deras existens, ni har dessutom gjort er av med de ord som krävs för att beskriva dem, och du kräver svar på frågan om vad de är. Nåväl, låt mig försöka förklara så gott jag kan, med hjälp av de ord ni använder. De är vad ni skulle kalla för schizofrena; eller rättare sagt, de är inte schizofrena men er upplevelse av dem är det, för de omgärdar sig av en sfär av overklighet, i vilken konturerna är suddiga, diskontinuiteterna legio och lagen om det utesluta tredje inte gäller. Deras avsikter är ofta höljda i dunkel, men alla som studerat dem närmare börjar snart misstänka att de söker, vad vi i brist på bättre ord, skulle kunna kalla för ett skratt på vår bekostnad. I de sällsynta fall de förärar oss med ett budskap är detta så gott som alltid nästan obegripligt, men samtidigt tillräckligt begripligt för att vi med en känsla av stigande olust skall förstå att de vet mycket mer om oss än de borde.
Många i er del av världen fascineras av vad ni tror är deras teknik, och vissa av er hoppas även kunna kopiera den, men vad ni ser eller tycker er se är inte teknik i er mening av ordet, och själva skulle de finna konceptet obegripligt. De använder sig ibland av verktyg, men de har inga ingenjörer som formger maskiner såsom ni gör, utan när de av ett eller annat skäl", och här riktade prästen ett knotigt finger rakt mot Solons bröst, "och dessa skäl är i regel att imponera på, eller rättare sagt förvirra, er, Solon – när de av ett eller annat skäl önskar sig ett verktyg, är deras sätt att anförskaffa sig dylika ett sådant som är er helt främmande. När de behöver ett verktyg, Solon, skulle de själva säga att de materialiserar sig ett sådant ut ur tomma intet, men era filosofer skulle – om de förstod någonting av eller ens brydde sig om processen – säga att de med en medfödd och helt och hållet omedveten intuition begav sig ut i det träd av verkligheter som spänns upp av möjliga val och sannolikheter, tills de hittade en stig som ledde dem till det objekt de sökte.
Sådana verktyg är därför till sin natur mycket imponerande, men själva är de såväl helt omedvetna om som ointresserade av hur dessa verktyg är beskaffade, och skulle inte kunna hjälpa er återskapa dem ens om de skulle ha något intresse av att göra detta, vilket de inte har. Skulle ni råka komma över ett sådant verktyg, Solon, skulle ni finna någonting som inte har skapats utifrån en ritning, någonting vars funktioner inte är uppdelade på diskreta komponenter, någonting som saknar varje spår av en design som underlättar för en iakttagare att förstå dess funktion. Vad ni däremot skulle finna, Solon, är någonting som i sitt yttre formspråk inte bara framstod som märkligt välbekant för er, utan också anslöt till de flyktiga nycker ni kallar för trender, för de – och fråga mig inte varför, Solon, för min enda gissning är att de på något sätt är besläktade med oss – har alltid varit i allra högsta grad intresserade av oss människor, och tycks därför trots sin outsäglighet alltid vilja ge oss någonting välbekant att klamra oss – [*]"
* Denna punkt i texten återfinns längst ned på en sida av vad som förefaller vara en längre skrift, men av vilken några fler sidor inte återfunnits. Fragmentet hittades 1992 i ett arkiv i Moskva, tillsammans med föremål som forskare kunnat konstatera plundrades från Pergamonmuseet i Berlin 1945. Filologer har noterat språkliga likheter med texter som hittades efter branden i die Hofburg zu Wien 1992, men kopplingen har inte kunnat säkerställas.
