Berlusconi har avgått och en ny regering tycks vara på väg att bildas, till synes med en mer krismedveten agenda än Silvios. Berlusconi å sin sida låter meddela att han är "stolt över vad vi har lyckats åstadkomma under dessa tre och ett halvt år".
Frågan vad han är mest stolt över infinner sig osökt, den totala bristen på reformer, den närmast fullständiga bristen på krismedvetenhet, den ökande statsskulden eller bunga-bunga-festerna?