Skatter är ett intressant fenomen. Krasst uttryckt utgör de konfiskering av en del av den ersättning vi fått för att arbeta, och grunden för deras legitimitet är i mångt och mycket lagd under medeltidens feodalsamhällen då fogdar organiserat rånade småfolket på pengar. Inte så mycket för det gemensamma bästas skull som för att någon lokal småpåve skulle få fortsätta leva i sus och dus.
Idag är skatter grunden på vilket vårt moderna samhälle vilar, och oavsett vår partifärg är det förmodligen väldigt få av oss som vill ändra på den saken. Om var nivån på skatterna skall ligga finns det såklart väldigt skilda uppfattningar om, men få ifrågasätter dem nog som sådana. Men gissningsvis är en förkrossande majoritet eniga om att skattemedel skall gå till angelägna projekt och inte till... låt oss kalla det trams.
Försvarsindustrin är ett annat intressat fenomen. Branschen är genomrutten och korrupt och dess tentakler når ofta djupt in i maktens korridorer. Att Sverige envisas med att bygga egna stridsflygplan, trots att vi tycks vara tillräckligt anständiga att inte på allvar ge oss in de mutstrider som är förutsättningen för att få dem sålda, går inte att förklara utifrån logiska argument. Den som analyserar fenomenet i termer av arbetsmarknadsåtgärder för civilingenjörer och nationell prestige har däremot förmodligen betydligt bättre chanser att finna en förklaring...
Då Saudiskandalen blev offentlig blev svenska staten tagen på bar gärning med händerna djupt ned i syltburken. Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar hade under flera år närt ett projekt där saudiska oljepengar skulle flöda ned i svenska fickor och hålla igång den konstgjorda andning som håller ett antal brukssamhällen vid liv ännu en tid. Att de vapen som Sverige skulle hjälpa saudierna tillverka skulle gå till att krossa uppror mot korrupta diktatoriska regimer i Saudiarabien, Bahrain och, får man förmoda, med tiden även andra länder i regionen vägde lätt mot de fördelar man på det här sättet hoppades skaffa sig.
Och vad göra när politiker och tjänstemän, betalda med skattemedel, på detta sätt blir påkomna med att bete sig riktigt grisigt? Jo, en PR-konsult anlitades för ännu mer skattepengar. PR-konsultens uppdrag var att, för Dina pengar, övertyga Dig om att ingen av de politiker eller tjänstemän som avlönas för Dina skattepengar har gjort fel. De kunde lika gärna ha spottat dig i ansiktet direkt. Effekten hade varit densamma men det hade åtminstone blivit mycket billigare.
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
DN,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4,
GP