Den amerikanska ekonomen Peter Schiff, som gjort sig ett namn efter att ha förutspått finanskrisen, har i ett utspel nyligen påtalat en sanning som i en värld av förnekelse inte kan upprepas tillräckligt ofta. "Vi har pratat mycket om euron, men den valuta som kommer att kollapsa är dollarn", säger Schiff, efter att den amerikanska centralbanken iscensatt stimulanspaketet QE3.
QE3 står för "Quantitative Easing" - det tredje i ordningen - och fick världens börser att ta glädjeskudd då det nyligen offentliggjordes av Fedchefen Ben Bernanke. "Quantitative Easing" må låta avancerat och tekniskt, men vad det handlar om är att göra vad uppmärksamma ekonomer i århundraden vetat att man inte skall göra. "Quantitative Easing" är nämligen fikonspråk för att trycka pengar.
När pengar trycks så underlättar detta för skuldsatta regeringar och konkursfärdiga banker att uppfylla sina åtaganden. I de skuldsatta regeringarnas fall så uppfinner med hjälp av medbrottslingar på centralbanken helt enkelt stora mängder nya pengar som därefter ställs till samma regerings förfogande, och man slipper därmed omaket med att balansera sina inkomster och utgifter. Vad de konkursfärdiga bankerna beträffar så kan nytryckta pengar pumpas in demsamma, och konkurser därmed avvärjas. Bankerna slipper därmed ta ansvar för sina egna beteenden och kan fortsätta med att ta de skyhöga risker som krävs för att bonusstinna direktörer och avkastningshetsande aktieägare skall hållas nöjda.
Förlorarna är i vanlig ordning småfolket, för priset för att till synes magiskt uppfinna pengar ur blotta intet är inflation. Och när amerikanska politiker försöker övertrumfa varandra i skattesänkningar eller försäkringar om att skatterna inte skall höjas, så undviker de att nämna att inflation är en dold skatt på sparade pengar. That's right, för när staten och näringslivet får magiska nytryckta pengar till sitt förfogande så minskar snart värdet på den totala penningmängden med motsvarande belopp. Den som spenderar sina pengar snabbt drabbas i regel inte särskilt hårt av detta, åtminstone inte så länge löneökningarna följer i inflationens fotspår, men den som gnetat och sparat sina pengar får se värdet på sina besparinger urholkas snabbt.
När USA:s regering låter statens finanser gå med ett fyrtioprocentigt underskott och statsskulden snabbt har stigit till över 100 procent av BNP är det att stoppa huvudet i sanden att fokusera på Europa, samtidigt som man fortsatt belönar USA med hög kreditvärdighet. När dessutom det japanska underskottet är ännu högre - cirka 60(!) procent - och statsskulden ligger över 200 procent av BNP så är det inte längre Europa som är det stora problemet i världsekonomin. I värsta fall har Amerika och Japan varsin statsbankrutt att vänta. I bästa fall kommer de undan med hyperinflation.
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4
