2013-02-07

Hyckleri om hat

Kawa Zolfagary blev medias gunstling efter att ha startat "Vita kränkta män", och har hyllats i åtskilliga tidningsartiklar. Att han tillsammans med en annan vänsterpartist, Simon Fors, har uttryckt krav på att SvD:s Per Gudmundsson borde avrättas har inte ändrat på detta.

Den för flera grova brott dömde artisten Sebastian Stakset har å sin sida mordhotat Jimmie Åkesson. Han jobbar på Fryshuset som ungdomsledare.

Debatten om näthat är pervers.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD6, SvD7, SR1, SR2, SR3, SR4

9 kommentarer:

  1. Ja suck,det är skillnad på folk och folk.

    SvaraRadera
  2. Blev fundersam efter gårdagens uppdrag granskning.En ny tanke slog mig.Det kanske inte alls är bara´vita unga kränkta män`som ägnar sig åt näthat mot kvinnor som i detta fallet.kan det inte ochså vara unga män från andra kulturer som blir frusterade av att kvinnor tar så stor plats i tv,media e,tc Det måste vara en stor kulturkrock.

    SvaraRadera
  3. Jo det kan förstås vara alla möjliga som irriterar sig på "kvinnor som tar plats". Behöver ju inte vara män från andra kulturer. Kan ju vara kvinnor från andra kulturer också. Och det kan faktiskt också vara hur svenska kvinnor som helst, som känner frustration över andras framgång eller andras plats i rampljuset, eller vad som helst.

    Det är nästan risk för att jakten på den här aggressionen bland enklare kommentarer bara gör saken värre. Det bästa vore att de moderatorer som är för slappa får veta det. Men i stort sett tror jag hela hatdebatten är meningslös. Det är ofta dumma människor som skriver om varandra, bara. Tråkigt förstås när de saboterar forum som annars vore intressanta.

    Men jag hittar aldrig något näthat bland de forum jag besöker. Aldrig.

    SvaraRadera
  4. Kan vara så, men det är nog inte en så stor orsak när det kommer till de kvinnor som diskuterades i programmet.

    Visst finns det massa vita män som beter sig som skit på nätet, och man skall inte ursäkta det. Vad jag ogillar är att rapporteringen är så snedvriden.

    Det är nästan bara ett visst hat som tas upp. Är du kvinna och/eller vänster är det näthat, är du man och höger så är attityden att det inte är så farligt. Samma personer som förklarar krig mot näthatet kan öppet förklara att Gudmundsson borde avrättas, utan att någon höjer på ögonbrynen.

    Därtill kommer att män drabbas i stor utsträckning med, och det är allt annat än sällsynt med kvinnor (tjejer) som mobbar på nätet. Likväl framställs det som att det är ett problem som endast drabbar kvinnor, och att män alltid är de skydliga.

    SvaraRadera
  5. Man måste skilja på hat mot kvinnor som grupp - vilket är mycket ovanligt - och hat mot extrema vänsterfeminster. Den senare gruppen har som mest fått 1,4 % röster vid allmänna val och saknar totalt inflytande utanför den egna PK-gruppen.
    Flera av tanterna, som visades upp i UG-programet tillhör Stalin -
    hyllarna som grät då Berlinmuren föll 1989 och det förtryckat folket i DDR befriades(!) Lars Ohly och andra vänsternissar,som haft världens kommunistiska massmördare som sina idoler i årtionden är precis lika hatade som TV-tanterna.

    SvaraRadera
  6. Jo, men rätt mycket av gissningar blir det ju. Min erfarenhet från verkliga livet, alltså utanför nätet, är att det mest är kvinnor som kommenterar kvinnor.

    Då gissar jag på att det förstås kan vara så att det på nätet är annorlunda. Då kan jag spekulera i att vissa kvinnor lätt ses som offer eftersom de representerar något irriterande. Kanske inte ens specifikt något kvinnligt alls, utan mer den sociala osjälvständigheten som bygger på att vara populär i valda enklaver. Och med dåligt underbyggda argument i kombination med stor självgodhet och arrogans mot de som uppfattas utanför. Den attityden tror jag kanske är lite vanligare och mer tydlig bland vissa kvinnor än bland män.

    Den typen av uppförande har jag inte sett på nätet, eftersom jag inte letat efter den. Men däremot hos väldigt många kultur- och mediakvinnor som jag träffat. Är det en sådan personlighet som gör sig bred med svaga argument och kraftigt fördömande av andra, då kan jag nog tänka mig att många snedtänder omdömeslöst. Tråkigt förstås. Det biter mycket bättre om de tvingas debattera sakligt. Den gruppen jag tänker på brukar vara rätt dålig på det.

    Tjejen som nu används på SVT och i SR verkar ju ha blivit påhoppad på Facebook. Och det tycker jag är konstigt. Det går ju inte att kommentera där om man inte har registrerat sig som "vän" först. Och missköter man sig så petas man ju lätt bort. Svårt att se jätteproblemet där. Men någon högstående debattkultur finns det väl knappast på FB. Där gäller det ju oftast att inte reta upp någon, för att få så många vänner som möjligt osv trams.

    SvaraRadera
  7. Anonym: Min förra replik var egentligen riktad till Mona. Ditt första inlägg (om det är samma Anonym båda gångerna :D) kom under tiden som jag förtattade ett svar på Monas inlägg, vilket gjorde att det blev lite förvirrat i kronologin.

    Ja, tar man till exempel Åsa Linderborg så står hon långt ut på vänsterkanten och skulle nog av många ses som extremistisk. Trots detta har hon fått en väldigt fin arena att sprida sitt budskap från.

    Samtidigt är det lågt i tak i den offentliga debatten, och många åsikter trycks ned. Detta skapar såklart en frustration och en upplevelse av orättvisa spelregler, vilket förmodligen bidrar till att tonläget blir så hätskt som det blir.

    Det är såklart ingen ursäkt till att komma med mordhot och liknande. Men det är en förklaring. Och Linderborgs inlägg i debatten kan ha en påfallande hatisk ton de med, även utan att innehålla mordhot och glåpord som "hora".

    SvaraRadera
  8. Just prexis. Det är väldigt onaturligt och olyckligt. Det blir två skarpt definierade läger. De som har en plattform, och de som inte har det. De som har makt och de som inte har det. De som har en utkomst av sina åsikter och de som inte har det. De som gör karriär på sina åsikter och de som inte gör det. Osv. Och på ena sidan tydligt definierade åsikter. På andra sidan också rätt tydligt definierade åsikter.

    Rätt absurt egentligen. Ett normalt samhälle borde inte ha en samhällsdebatt så extremt snävgrupperad. Där alla som får utrymme har ungefär samma åsikter, och alla andra kan dra dit pepparn växer. Det blir lite bananrepublik över det hela. Och skapar tydligen en grogrund för frustration om man skall tro media.

    Men det blir ju också väldigt kusligt om man som journalist inte vågar delta i kommentarsfälten alls, "för det är så otäckt där". Mycket märkligt, och tyder väl på en allvarlig brist vad gäller tilltron till den egna förmågan.

    Eller skall man gissa ännu vildare, att vissa politiska krafter blev inspirerade av Obamas första-periods-kampanj. Då man använde väldigt mycket internet väldigt framgångsrikt. Enligt media i alla fall. Och att man då tyckte att så borde vi också göra. När man sedan kastar sig ut i någon slags internet-kampanjande, då möter man på totalt motstånd. Man framstår som ytliga. Man tillför inget nytt. Man sprider floskler och får stryk tillbaka. Man skräms av nätet. Man har ingen kontroll. Osv.

    Och så blandar man förstås ihop alla möjliga typer av inlägg och yttringar. Tur i alla fall att Anna Troberg satt med i Debatt ikväll på svt, så att det inte fick spåra ur fullständigt.

    SvaraRadera
  9. Uppdrag granskning gjorde väl ett rätt virrigt intryck. Dels hade man som största nummer tjejen som skrivit på HM's facebook sida. Och dels så hade man bl a Hedemo. Som blivit hotad per brev. Två helt olika scenarios således. Med gemensamma nämnaren att båda var kvinnor.

    Det är förstås intressant, men då tar programmet slut, innan man egentligen behandlar problemen. Programmet går ut på att stapla olika vittnesmål från olika kvinnor som blivit skriftligen ansatta med nedsättande invektiv och imbecilla glåpord.

    Det vore ju intressant att försöka se något samband mellan tjejen som skrev på HM's sida och hoten på Åsa Lindeborg eller Hedemo. Finns det några likheter i hotens ursprung och hur ser psykologin ut runt dessa. Vad är det som gör att flera till synes tusen människor kommenterar vidrigt på en facebook sida hos ett stort bolag. Vilken gruppmekanism finns det. Vad triggar alla att följa varandra i spåren och elda på varandra. Vad får de ut av detta. De fåtal personer som intervjuas ger ingen större ledtråd. Någon form av politisk eller feministisk vinkling går ju knappast att hitta. Det verkar mest vara en mental nioårsnivå på de inblandade. Hoten mot Lindeborg kan väl knappast vara av samma ursprung som HM-tjejen. Borde ju vara något helt annat. Även om yttringarna verkar ytligt sett ganska lika.

    Hela programmets upplägg gör det svårt att få någon som helst uppfattning om vad det rör sig om eller hur utbrett det är. De enskilda vittnesmålen hänger väldigt löst ihop. Hade varit mer givande ifall olika psykologer kunde resonerat kring problematiken. Alltså inte bara någon som bekräftar redaktionens teser utan flera personer som mer förutsättningslöst sinsemellan går igenom mekanismerna bakom åsiktshets och likriktning.

    Nu ger programmet några spretiga intryck. HM sköter sin facebook sida oansvarigt dåligt. Många människor har väldigt svårt att argumentera i närheten av sakligt, på gränsen till mentalt efterblivet. Vissa människor uppträder uppenbarligen som mentalt störda, och kan ju också vara det. Hur många som bara "skojar" och hur många som tänker två steg längre är omöjligt att veta. Alla i programmet menade att de bara "skojade" ungefär. Och då blir det ju svårt att dra några slutsatser. Kan det mesta som verkar vara hathot mest vara terapi för de otillräckliga. Eller finns det också andra samband som borde granskas djupare. UG gör denna gång ett rätt dåligt granskande och särskilt klokare blir man inte.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.