Gabriel Wikström från SSU skriver idag på Brännpunkt att den senaste tidens (motsägelsefulla) signaler från Moderaterna om invandringspolitiken är ett svek. "Moderaterna skyller sina politiska misslyckanden på de människor som en gång har tagit sin tillflykt till Sverige" skriver Wikström, liksom att "problemet är inte att vi tar emot för många flyktingar i Sverige, utan att det skapas alldeles för få jobb på grund av politiska felprioriteringar och inaktivitet".
För det första behöver inte en ambition att minska västvärldens största invandring handla om att man skyller någonting på invandrarna. Det är snarare ett underkännande av den förda politiken, och ett skuldbeläggande av politikerna som drivit den. Det kan helt enkelt vara en konsekvent av att det finns en övre gräns för hur stor invandring ett land mäktar med.
För det andra behöver det inte innebära att man sviker de flyktingar som är i behov av skydd. Den svenska invandringen utgörs idag endast till mindre del av flyktingar och andra asylberättigade, och regelrätta asylbedrägerier är skrämmande vanligt. Detta innebär inte bara att invandringens storlek har nått den smått absurda siffran 111 000 personer om året, det innebär också att de som faktiskt har asylskäl inte får det stöd de förtjänar. De försvinner helt enkelt i mängden.
Wikström hävdar att det är bristen på jobb som är problemet. Frågan är bara hur Wikström förväntar sig att dessa jobb skall skapas. Då till exempel mer än hälften av alla somalier och afghaner är analfabeter blir deras chanser att komma in på den svenska arbetsmarknaden allt annat än goda. Genom att släppa låglönejobben fria skulle en del av problemet kunna avhjälpas, vilket det amerikanska exemplet visar. Denna sorts arbetsmarknad är emellertid knappast vad SSU önskar sig, men även om så vore fallet är arbetslösheten även bland somalier i USA ändå cirka 50 procent.
Wikström begår som så många andra misstaget att inte se den grundläggande motsättningen mellan det svenska välfärdssamhället och den rekordstora invandringen. Med nuvarande hårt reglerade arbetsmarknad är stora grupper av invandrare chanslösa på den svenska arbetsmarknaden. När socialbidragssystemet kollapsar under denna börda blir det enda sättet att lösa den uppkomna situationen att släppa låglönejobben fria och kraftigt "ransonera välfärden". Detta är precis vad Stureplanscentern vill, men att Socialdemokraterna bidrar till denna utveckling är desto mer förvånande.
