En man i Uppsala fick en kateter insatt med tvång, då han av polisen var misstänkt för ringa narkotikabrott - ett brott utan offer. Mannen kunde enligt artikeln inte lämna urinprov, men erbjöd sig istället lämna ett blodprov istället, vilket polisen dock inte accepterade.
Mannen fick därmed finna sig i att utstå ett onödigt och smärtsamt ingrepp, utan att något offer som ropade på rättvisa fanns, men med morallagarnas logik "för sitt eget bästa". En liten notis om detta florerar nu i tidningarna, efter att Justitieombudsmannen kritiserat polisen för det inträffade. Hade det varit en kvinnas genitalier som fått motsvarande behandling av Polisen hade förmodligen rapporteringen sett väldigt annorlunda ut...
Det mest chockerade med historien är emellertid inte att vad som helst tycks vara okej i upprätthållandet av de morallagar som bevisligen förvärrar missbruksproblematiken, snarare än lindrar den. Det mest chockerande med historien är inte heller att det finns poliser som beter sig som svin.
Nej, det mest chockerande med historien är att det var sjukvårdspersonal som på polisens begäran utförde övergreppet, trots att det var medicinskt totalt omotiverad. "Läkareden" förekommer ej i Sverige, här förutsättes att läkarna följer de anvisningar som utges av Socialstyrelsen upplyser Wikipedia. Jag hoppas att det inte bara är i min mage det knyter sig.
SvD,
DN,
Sk
