Den svensk som (lagligt) köper sex utomlands skall kunna straffas i Sverige, är budskapet. Svenska lagar skall därmed vara överordnade de barbariska lagar som råder utomlands. Den som följer lagen till punkt och pricka i ett annat land kan därmed trots detta bli åtalad vid återkomsten till Sverige.
Eftersom en lagstiftning gäller i Sverige och en annan i resten av världen, utgör den nuvarande situationen en dubbelmoral menar artikelförfattarna. Så dubbel att man till och med i sann orwelliansk anda beskriver fenomenet som "dubbel straffbarhet", för genom att göra någonting lagligt utomlands slipper inte bara straff på plats, man slipper även straff i Sverige! Chockerande, eller hur? Deras lösning på detta är att ogiltigförklara lagstiftningen i resten av världen.
Frågorna som inställer sig är många. Skall utländska medborgare som turistar i Sverige också åtalas för sexköp i andra länder? Menar artikelns författare att det därmed är okej för till exempel Polen att åtala polska medborgare som åkt till Sverige för att genomgå en abort?
Argumentationen är tendentiös och slirar flera gånger på sanningen. "Majoriteten av säljare är kvinnor och flickor, och majoriteten av köpare, vare sig det gäller köp av sex från kvinnor och flickor, eller pojkar och män, är män. Detta våld måste få ett slut" skriver man, och gör därmed klart - utan att motivera varför - att sexköp även rör sig om våld. Därtill kommer Ungdomsstyrelsens undersökning från 2012 som pekade på att av de unga sexsäljarna (inte -köparna!) var mer än dubbelt så många män som kvinnor.
"Det är också dags att sluta diskutera frågan om frivillig gentemot påtvingad prostitution, då vi vet att den stora majoriteten av sexsäljare vill ur prostitutionen, och oftast hamnat där på grund av ekonomisk och social utsatthet, eller efter övergrepp under uppväxten" fortsätter man. Det ligger en del i detta. Frågan är snarare på vilket sätt det skulle hjälpa att kriminalisera sexköparen?
I påståendet att sexsäljarna vill ur prostitutionen ligger en sanning med stor modifikation - många skulle säkert vilja göra något annat istället (precis som många telefonförsäljare), men givet de faktiska alternativ som föreligger väljer de att fortsätta. Inte heller sexköpslagen har ändrat på detta. Därmed blir sexköpslagens enda funktion att sända en moralistisk signal och ett sätt att hämnas, genom att dra vad som i många fall är i övrigt hederliga medborgare inför rätta.
Vore det inte bättre att erbjuda sexsäljarna ett alternativ istället? Hjälp med att bearbeta sina upplevelser och ett jobb, till exempel? Detta lär emellertid knappast komma på fråga i Stureplanscenterns nya Sverige med "ransonerad välfärd". Istället förminskar man dem till offer, inkapabla till att göra sina egna val, som inte förmår sätta emot patriarkatet. Det är en ödets ironi att radikalfeminister är de som oftast betraktar kvinnor som svaga mähän utan egen vilja.
Obehagligast av allt i debattartikeln är kanske påståendet "inte heller bör vi fastna i skillnaden mellan laglig prostitution och människohandel". Man väljer således att sätta ett likhetstecken mellan prostitution och slaveri. Punkt. Det faktum att den de facto-människohandel som följer i spåren av den (av Stureplanscentern applåderade) fria arbetskraftsinvandringen utgör ett mycket mer otäckt exempel på detta väljer man passande nog att bortse från.
SvD
