"För mig ska hon ha de största hyllningar för det hon sade när allt var över. Då imponerade hon mest. Då pratade hon om Isinbajeva utan att fördöma och då visade hon full respekt för Aregawi – två personer med olika åsikter som inte velat eller kunnat ställa sig bakom hennes aktion."
Jag antar att Esk menar att det var Isinbajeva som inte "ville", och Aregawi som inte "kunde".
Jag vet inte om Isinbajeva hör till dessa, men många troende rysk-ortodoxa upplever det gissningsvis också som att de inte "kan" ställa sig bakom aktionener som denna. Esk tycks dock inte se samma behov av att "respektera" deras ställningstaganden som Aregawis.
Om jag inte visste bättre skulle jag misstänka att det fanns ett mått av kolonialt överseende i Esks syn på Aregawi.
Lästips: "Naglarna ger svenskar en chans att känna sig goda" (Johan Hakelius)
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2
