Mönstring är i bästa fall en tvångsåtgärd. Värnplikt handlar om att tvinga människor att under månader eller år – och till en ytterst låg ekonomisk ersättning – utföra hårt kroppsarbete. Detta alldeles oavsett om de vill eller ej, och med hot om fängelsestraff för den som vägrar.
Detta skulle i alla andra sammanhang kallas för "slaveri", men nu benämns det istället – med en eufemism värdig självaste Kafka – för "värnplikt".
Jag är realist nog att inse att det ibland kan vara ett nödvändigt ont att tvinga unga människor i krig, även om de bara är vad som i andra sammanhang kallas "barn". Jag är också för ett stärkt försvar, och jag är intellektuellt hederlig nog att erkänna att detta mål kan vara svårt att nå utan tvångsåtgärder.
Det gör mig dock irriterad när man inte ser några problem med regelrätt slaveri, bara man eufemistiskt kallar det för "värnplikt" istället. Som om efterledet "plikt" i sig skulle legitimera en så drastisk inskränkning av människans frihet. Vem vet, det fanns kanske en och annan plantageägare som talade i termer av "bomullsplikt" också?
Det riktigt stora hyckleriet i sammanhanget är dock att mången vänsterpartist kallat det för "slaveri" att staten ibland ställer deltagande i arbetsmarknadsåtgärder som motkrav för att någon skall få pengar. Däremot tycks samma parti inte se några problem att hota artonåringar med fängelse om de inte går med på att utföra hårt kroppsarbete under ett år praktiskt taget gratis.
Frågan om värnplikt är inte helt svartvit i den värld vi lever i. Men att ta lätt på denna form av grova inskränkningar i de personliga friheterna är om något att hålla sig med riktigt taskig "värdegrund". I synnerhet om man samtidigt viftar bort de moraliska problemen med att döpa om slaveri till "plikt".
DN1, DN2, DN3, SR, SvD
