"I Tyskland har vi ett fåtal BR-butiker men jag vet att genusdebatten inte har kommit lika långt"
Tyskarna har alltså inte kommit lika långt som oss, men underförstått, det är dit alla är på väg. En alternativ förklaring är ju förstås att tyskarna tar sig en titt på die dummen Schweden, skakar på huvudet och fortsätter sköta sitt.
Nåväl, jag skall inte grotta ned mig i resonemang som redan förts och som redan avsiktligt missförståtts och förlöjligats. Jag tänkte mig försöka på en annan angreppsvinkel istället.
Det är min personliga övertygelse att det bakom våra kontemporära könsroller återfinns en stark och nedärvd biologisk komponent. Vi är inte slavar under detta arv, kvinnor kan vara bilmekaniker, män kan jobba på dagis och tur är väl det! Men detta arv leder till att den genomsnittlige mannens intressen skiljer sig från den genomsnittliga kvinnans och, more to the point, att den genomsnittlige pojkens intressen skiljer sig från den genomsnittliga flickans.
Märk väl att jag talar om genomsnittet. Det finns tjejer, killar, män och kvinnor som aldrig känner sig hemma i dessa roller och de förväntningar som följer på dem. Det finns tjejer som bygger Lego och det finns killar som leker med dockor. Dessa – särskilt de senare – möts ofta med misstänksamhet och hån, och här har de flesta av oss förmodligen anledning att rannsaka oss själva. Ingen skall tvingas in i en roll han eller hon inte trivs med.
Vad de pojkar och flickor som aldrig kände sig hemma i de typiska könsrollerna ofta tenderar att glömma, när de växt upp till politiker, akademiker och journalister, är dock att de flesta faktiskt kände sig hemma i dem. De flesta pojkar är genuint ointresserade av att klä upp Barbiedockor och de flesta tjejer är genuint ointresserade av Lego. Det finns såklart miljöaspekter här, men till en stor del handlar det om ett biologiskt arv som inte lär försvinna annat än med genmodifiering.
Därför är det viktigt att acceptansen är ömsesidig. När genusdagis förbjuder fri lek för att barnen leker med "fel" leksaker, är detta precis samma förtryck som en tjej utsätts för när hon får en docka i julklapp, trots att hon hade önskat sig Lego. Och delas en leksakskatalog upp i en tjej- och en killdel är detta främst för att underlätta för familjerna att snabbt hitta rätt. I de undantagsfall pojken vill ha en docka klarar säkert föräldrarna av att bläddra till den ändå.
Den norska dokumentären Hjernevask. Rekommenderas!
DN
