2013-11-11

Acceptans är ömsesidigt

De könsneutrala julklapparna är på tapeten igen. I en artikel på SvD kan man bland annat läsa följande:

"I Tyskland har vi ett fåtal BR-butiker men jag vet att genusdebatten inte har kommit lika långt"

Tyskarna har alltså inte kommit lika långt som oss, men underförstått, det är dit alla är på väg. En alternativ förklaring är ju förstås att tyskarna tar sig en titt på die dummen Schweden, skakar på huvudet och fortsätter sköta sitt.

Nåväl, jag skall inte grotta ned mig i resonemang som redan förts och som redan avsiktligt missförståtts och förlöjligats. Jag tänkte mig försöka på en annan angreppsvinkel istället.

Det är min personliga övertygelse att det bakom våra kontemporära könsroller återfinns en stark och nedärvd biologisk komponent. Vi är inte slavar under detta arv, kvinnor kan vara bilmekaniker, män kan jobba på dagis och tur är väl det! Men detta arv leder till att den genomsnittlige mannens intressen skiljer sig från den genomsnittliga kvinnans och, more to the point, att den genomsnittlige pojkens intressen skiljer sig från den genomsnittliga flickans.

Märk väl att jag talar om genomsnittet. Det finns tjejer, killar, män och kvinnor som aldrig känner sig hemma i dessa roller och de förväntningar som följer på dem. Det finns tjejer som bygger Lego och det finns killar som leker med dockor. Dessa – särskilt de senare – möts ofta med misstänksamhet och hån, och här har de flesta av oss förmodligen anledning att rannsaka oss själva. Ingen skall tvingas in i en roll han eller hon inte trivs med.

Vad de pojkar och flickor som aldrig kände sig hemma i de typiska könsrollerna ofta tenderar att glömma, när de växt upp till politiker, akademiker och journalister, är dock att de flesta faktiskt kände sig hemma i dem. De flesta pojkar är genuint ointresserade av att klä upp Barbiedockor och de flesta tjejer är genuint ointresserade av Lego. Det finns såklart miljöaspekter här, men till en stor del handlar det om ett biologiskt arv som inte lär försvinna annat än med genmodifiering.

Därför är det viktigt att acceptansen är ömsesidig. När genusdagis förbjuder fri lek för att barnen leker med "fel" leksaker, är detta precis samma förtryck som en tjej utsätts för när hon får en docka i julklapp, trots att hon hade önskat sig Lego. Och delas en leksakskatalog upp i en tjej- och en killdel är detta främst för att underlätta för familjerna att snabbt hitta rätt. I de undantagsfall pojken vill ha en docka klarar säkert föräldrarna av att bläddra till den ändå.


Den norska dokumentären Hjernevask. Rekommenderas!

DN

6 kommentarer:

  1. Mja och nej. Jag hävdar bestämt att att du har fel om lego. Jag har aldrig träffat en flicka som inte gillade lego. Mer eller mindre förstås och bara en handfull byggde stora byggnader och landskap men det gäller pojkar också.

    Däremot har du förstås rätt om Barbie. Men det är lite skumt med Barbie. När min dotter växte upp för några årtionden sen lekte inga flickor med Barbie, inga som jag kände vill säga. De som hade fått sådana i present slängde snart ner dem i lådor eller under sängen. För vad skulle man göra med dem liksom? Numera är de mer populära och jag är ganska säker på reklamens makt i det fallet. Men visst, det ska mycket till för att en pojke ska ta i en sådan fjantig sak.

    Böcker. Där ser jag en klar skillnad. Flickor läser gärna både s.k flickböcker och pojkböcker men pojkar skulle knappast ge sig på Fia-böckerna eller Maria Gripes berättelser. Upp till sju år så skiljer det ingenting men sen kommer skillnaden snabbt. Jag vet inte vad det beror på men lite synd är det om pojkarna tycker jag som missar många klassiska fantasivärldar. Lustigt nog tittar pojkar gärna på filmatiseringar av böcker som de antagligen inte skulle läsa: Ronja Rövardotter och Edith Nesbit t.ex. så man kan gå den vägen.

    Det roliga är att när jag var barn hade vi inte mycket leksaker vilket ledde till att vi ofta lekte samma, pojkar och flickor. Lekar som gick ut på att göra saker, helst utomhus. Det känns lite som om världen gått back faktiskt.

    SvaraRadera
  2. Okej. Dina erfarenheter om flickor och Lego stämmer inte med mina, men om du har rätt gör det mig egentligen bara glad.

    Oavsett hur det är med den saken är jag övertygad om att det finns en del tydliga skillnaden som ingen genusvetenskap i världen lär överbringa, annat än med nämnda tvång och lekförbud. Därför tycker jag det blir rätt fånigt att som radikalfeministerna bli helt rabiat när man delar leksakerna i flick- och pojkleksaker.

    Sen finns det såklart inlärda skillnader också, och där är det nog sunt att fundera på både varför det har blivit så, och hur vi kan vara mer tillåtande. I grund och botten är väldigt mycket i feminismen baserat på sund samhällskritik, men i Sverige dras det hela tiden till såna riktigt absurda överdrifter.

    SvaraRadera
  3. 'Tjej' (mjo, rätt mogen vid det här laget kanske ;) här!

    Det finns föräldrar och föräldrar. Av de som bryr sig om barnens önskemål, de som iakttar sina barn och de som mer servar *nu*önskningar. Med lågutbildade föräldrar direkt från landet som jobbade sig upp i stora staden, så är jag gruvligt tacksam att de såg oss barn för vad vi var och höll en slags medellinje. Denna medellinje var ett stycke barbiedocka med några kläder, rätt mycket lego samt små plastfigurer (både snälla djur och mer krigiska soldater). Det fick räcka.

    Allt annat var det väntetid, karensveckor på. Det hände väldigt sällan att intresset för en ny pryl/accessoar var så stort att någon av oss syskon kom ihåg att fråga igen då tiden gått ut. Fullt upptagna med att kombinera det som fanns.

    Barbiedockan var konstant längst i lektid räknat och plockades oftast bara fram då släktingbarn/kompisar kom dragandes med sina.

    Det här med karensveckor på önskemål är något som både jag och syskonen kört med egna barn. De måste visa att de vill verkligen ha för att få. Åtminstone vi ser samma mönster. Tjejer älskar tidigt lego, utan att det behöver vara rosa, och tenderar att bygga för djur och familj, omvårdnad, lite mer än pojkarna som går istället mer åt maskinhållet. Helt ok för oss :)

    Jo just ja ... inget av vi syskon eller respektiven gick på dagis. Alla våra barn går eller har gått på dagis. Genuspredikanterna får tuta bäst de vill, de har inte en chans mot föräldrar som *ser* sina barn.

    @Malin: Jo, jag tror det finns för mycket olika leksaker och modetrender om vad som gäller för stunden. Jag har blivit rent löjligt glad då det ringer och kallas till att det ska lekas kurragömma ute istället för att spela datorspel

    /Majsan

    SvaraRadera
  4. "Barbiedockan var konstant *lägst* i lektid räknat "

    ska det vara!

    /Majsan

    SvaraRadera
  5. Det handlar ju faktiskt inte bara om vad barnen leker med utan hur de leker med leksakerna. Tjejer som leker med lego eller bilar leker de på samma sätt som när pojkar leker med dessa sakerna i allmänhet? Har för mig att jag läste någon studie om att de i genomsnitt inte gjorde det alls utan att de lekte mer "flickigt", typ sortera bilarna efter färg eller la dom i barnvagnen etc och byggde mer "tjejgrejer" med legot osv..

    SvaraRadera
  6. Sandra: Säkerligen precis så.

    Men återigen, låt barnen leka hur de vill! Lika lite som man skall tvinga på dem könsroller de inte känner sig hemma med, skall man tvinga på dem en avsaknad av könsroller de heller inte känner sig hemma med.

    I den mån samhället skolar in barn i könsroller bör detta naturligtvis problematiseras. Men det är också minst lika fel när ideologiskt driven förskolepersonal försöker tvinga in barn i andra roller som de inte heller trivs med.

    Bortsett från att det vilar på ytterst dålig vetenskaplig grund så är det moraliskt väldigt tveksamt. Det är ett socialt experiment med barn som försökskaniner.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.