2013-11-29

Att höra vad man vill höra


På SvD:s förstasida återfinns just nu ovanstående text. Den länkar vidare till en sida på Kultursvepet som intar en självbelåtet skadeglad inställning gentemot Birro.

Så vad handlar det om? Jo, Marcus Birro skrev för några dagar sedan en krönika. Den innehöll många enligt mig bra poänger, men den var också uppenbart feministisk. Det är denna krönika som SvD:s förstasida avfärdar som "antifeministisk".

Denna krönika gjorde My Vingren arg. Vingren är en radikalfeminist av klassiskt snitt som gjort sig ett namn genom att fotografera manliga tunnelbanepassagerares skrev, i syfte att belysa mäns påstådda härskartekniker. Och för all del, en del av bilderna visar personer som uppenbarligen har svårt att förstå att det finns andra människor i världen.

Det vill säga, de är lika egotrippade som de gäng jag dagligen möter bestående av två, tre, fyra tjejer som går i bredd på trottoaren. Ni vet, de som har uppenbara problem att förstå att det finns andra människor som vill gå åt andra hållet.

Vingrens svar består i att berätta om de hot hon själv har fått utstå. Givetvis oacceptabelt, men av noll relevans som motargument till vad Birro skriver. Det så kallade mothugget är med andra ord inget mothugg, det är en upprepning av vad vi redan vet att radikalfeministerna tycker. Men eftersom radikalfeministerna och den radikala vänstern redan gillar Vingren – och eftersom de hatar Birro allt sedan han hade mage att komma ut som kulturhöger – jublar de.

Så trots att Vingrens artikel på intet sätt motbevisar eller ens bemöter Birros kritik, delar de artikeln på Facebook med kommentarer som "höhö, där fick allt idioten Birro!". Någon annan svarar förutsägbart "Birro är ju helt jävla körd", och passar därmed på att glömma hur han eller hon brukade höja samme Birro till skyarna så länge han inte var med i Kristdemokraterna.

Nej, men vad My Vingren säger är vad man vill höra – och då spelar det inte så stor roll om det är relevant eller ej. Att SvD:s kulturredaktion nu stämmer in i kören bevisar bara vad vi redan visste: Tidningarnas kulturredaktioner befolkas av intellektuellt ohederliga jubelidioter.