Hur islams framtid kommer att se ut avgörs naturligtvis i första hand av muslimer. Dock har även omvärldens reaktioner och åsikter betydelse. I princip finns det två möjligheter för den som betraktar konflikten utifrån.
Den ena är att lyssna på dem som skriker högst i bakåtsträvande syfte, skrämmas av irrationella hot och be om ursäkt i tid och otid.
Den ena är att lyssna på dem som skriker högst i bakåtsträvande syfte, skrämmas av irrationella hot och be om ursäkt i tid och otid.
Jag kom att tänka på Eli Göndörs markering när jag idag läste en annan debattartikel, denna gång från förbundet Humanisterna.
I artikeln kritiserar man Diskrimineringsombudsmannen för att ställa sig på män som vägrar ta kvinnor i hands sida. Man kritiserar Trollhättans kommun för att de gjorde upp i godo och (för skattebetalarnas pengar) betalade skadestånd – till mannen som vägrade ta kvinnor i hand.
Vad viktigare är kritiserar man också behandlingen av kvinnan. Hon fick en skriftlig varning av sin arbetsgivare för "bristande omdöme" och blev därtill lämnad i sticket av sitt eget fackförbund.
Allt detta gjordes säkerligen i största välmening, men resultatet blev skamligt. Vad man har gjort är – precis som Göndör skriver – valt att "lyssna på dem som skriker högst i bakåtsträvande syfte" och att "be om ursäkt i tid och otid".
Att kombinera religionsfrihet, jämställdhet och ett sekulärt samhälle är inte alltid en lätt uppgift, ibland kan gränsdragningarna bli komplicerade. Det här fallet kan dock näppeligen sägas vara ett sådant dilemma, snarare har man slagit knut på sig själva i försöken att framstå som toleranta och antirasistiska. Resultatet blev att man betedde sig som jubelidioter istället.
Dagens garv: Sven-Erland
